Det är lätt att prata om superdatorer, och det är lätt att ta fram superlativen som beskriver hur snabbt något är. Apple har gjort det misstaget några gånger under sin historia, främst i kriget mellan PowerPC G4 och Intels Pentium III-processorn där de kallade G4 Cube för en “superdator”. Nåja.
Apple anno 2009 låter siffrorna tala istället: upp till 16GB minne, upp till 2TB hårddiskyta, och givetvis då med den version jag testat: En Intel Core i5-processorer med fyra kärnor vardera på 2.66GHz vardera.
Annons
Givetvis är detta inget annat än ren sifferporr och jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag sitter och bara önskar att min MacBook Pro från i somras skulle plötsligt dö en snabb och spektakulär död så jag fick slita fram kreditkortet och beställa en iMac istället.
Givetvis är den senaste generationen iMac med den superstora 27″-skärmen ett mästerverk. Skärmens bildkvalitet får andra skärmar att skämmas över sin blotta existens och storleken är ju… tja, löjlig. I kombination med en snuskigt hög upplösning (2560×1440) är den som gjord för videoredigering, fotoredigering, programmering, spel, tja, vad du än kastar på den faktiskt.
Nog snackat. Hur snabb är den då? Xbench är testprogrammet de flesta pekar på och det gör även jag. Inte för att det nödvändigtvis är bäst utan för att det är något som många använder och som alla kan ladda ner och testa med själva om de vill jämföra sin egna dator med mina testresultat. Innan vi tittar på resultaten för denna maskin ska vi ta en titt på testresultaten för den iMac som har högst processorhastighet per kärna, men hälften så många kärnor. Även den hade som ni kanske minns en 27″-skärm som säkerligen kan få vilken inbiten PC-användare som helst att konvertera till den rätta läran. Och snabb, det var den.
I Xbench fick den 192.33 poäng, och det med två kärnor som tuffade på i respektabla 3.06GHz styck och med 4GB RAM.
Denna maskin, fick inte helt oväntat lite högre poäng. 209.11 poäng är respektabelt, minst sagt.
Men XBench är i det här läget ganska korkat. Det ger en högre CPU-poäng till den tidigare testade maskinen då klockfrekvensen per CPU är snabbare, trots att 4-kärnorsmaskinen krossar den 2-kärniga dito när det gäller båda flyttalstesterna.
Trådtestet är den fyrkärniga maskinen förkrossande överlägset i och här ser vi också effekten av att ha fyra kärnor att leka med istället för två. Minnestestet är en aning svårt att förstå resultatet av. Båda maskinerna har samma typ av minne (DDR3, 1067MHz). Jag hittar ingen information om att minneskontrollern ska vara annorlunda i den ena eller andra maskinen, så resultatet är en aning förvirrande.
Poängen med den här övningen är att man inte ska stirra sig blind på testprogram som XBench. Det är trevligt att ha en siffra att utgå från men i slutändan handlar det om hur mycket maskinen egentligen kan prestera. Och en iMac med fyra processorkärnor kan prestera en hel del, men som i så många andra fall där många processorer är inblandade så handlar det också om att ta tillvara på processorkraften, och innan du ens funderar på ett köp så ska du se till att den eller de programvaror du använder mest antingen stödjer och verkligen drar nytta av flera processorkärnor, eller att det stödet är på gång.
Xbench gör det inte. Ett program som däremot gör det är kodknäckarprogrammet Distributed.net som visserligen inte nyttjar samtliga kärnor i sitt testläge, men när det får jobba loss på en bunt kryptonycklar så nyttjas också samtliga fyra kärnor och då får maskinen verkligen bekänna färg. 
Samtliga processormätare visar 100% belastning och fläktarna flåsar på rätt bra för att hålla processorerna svala men detta är också ett extremt sätt att belasta en dator som man sällan gör i verkliga livet.
Att detta är den mest extrema iMac som någonsin byggts är ingen underdrift. Men jag har en känsla av att Apple har ännu värre grejer på gång inom en snar framtid och om ett par år är detta troligen den klenaste iMac du kan köpa. Men just nu, är den kung.
Tillverkare: Apple Pris: 19495 kronor inklusive moms Köp den hos: Apple Store.
