2011-04-18
Nyhet

Hur svårt kan det vara, RIM?

Kära RIM.

Vi tar det från början.

I jag-vet-inte-hur-många-år-nu (säkert inte många men det känns så) så har ni pratat om att släppa en tablet. En surfplatta. Ett svar på Apples iPad.

Och eftersom detta är en blogg som tycker att iPad är väldigt bra så kanske detta inte blir den trevligaste läsningen ni upplevt. Detta från en person som inte ens testat den ännu. Men jag känner mig trygg i att jag aldrig kommer att behöva testa den, RIM lär inte skicka ut särskilt många testexemplar i den här delen av världen, en attityd de verkar dela med tillverkare av Android-plattor också för övrigt. Jag var tillsammans med Micke på M3 de första svenska journalisterna som fick varsin iPad 2 för att testa, men uppenbarligen finns det inget intresse hos leverantörer av Android-plattor att synas.

Så håll till godo. Min analys av Playbook, BlackBerry och RIM i största allmänhet.

Namnet

Nu är den här. En surfplatta ni kallar Playbook. En platta som är till för att jobba på, till skillnad från iPad som är till för konsumering av media:

Det är stor skillnad. Ipad handlar om mediekonsumtion, det här är en arbetspryl. RIM:s devis är att om du sparar en timme så får du tid till något annat, medan Apples filosofi mer handlar om att du ska ta kål på den tråkiga timmen. Det är helt olika produkter, precis som på telefonsidan. Vill du kolla på video på resor är Iphone bättre, men vill du få saker gjort snabbt så är Blackberry bättre

Så iPad är en leksak, och Playbook är ett arbetsredskap.

Playbook.

Jag behöver inte säga mer.

Funktioner

Playbook levereras utan egna applikationer för kontakter, kalendrar och e-post. Tre ytterst fundamentala funktioner om man ska använda sin platta för att arbeta på. Om man ansluter sin Playbook till sin BlackBerry över Bluetooth via något RIM kallar BlackBerry Bridge så får man tillgång till dessa funktioner fast i telefonen. Ingenting lagras, tas emot eller skickas av plattan själv och utan telefonen kommer du inte åt din e-post, kalender din kontaktbok.

Sist jag kollade är detta år 2011. Sist jag kollade har till och med en sketen Android-platta för någon tusenlapp dessa funktioner.

Visst, IT-avdelningarna älskar såna här saker. En BlackBerry kan de kontrollera, en Playbook är utom deras räckhåll och därmed också potentiellt livsfarlig. Med all information enbart i telefonen är Playbook därmed “säker”.

RIM säger att funktioner för e-post, kalender och kontakter kommer “i sommar”.

Flashintegrationen i webbläsaren är så usel så den kraschar varje gång man öppnar en webbsida med tyngre flashinnehåll, exempelvis spel. Kanske är detta RIM:s sätt att säga att man inte ska spela på Playbook (namnet till trots); detta är ju en tablet som är till för arbete. Att Adobe och RIM tillbringat två år (!) med att utveckla Flash för Playbook säger ju en hel del om Flash överlag och att Apple med största sannolikhet har fattat rätt beslut att hålla detta elände borta från iOS. Man kan även köra Android-applikationer i en virtuell maskin och också Java-applikationer. Den som vill portera Android-applikationer till RIM för försäljning i App World, som RIM:s applikationsbutik heter, måste först få sin portering godkänd av RIM innan den släpps för försäljning. Varje applikation RIM kan få in i App World är säkerligen mer än välkommen, i dagsläget finns drygt 3000 applikationer där. Mike Isaac på Wired beskriver läget riktigt bra:

By comparison, Apple and Google’s app inventories number in the hundreds of thousands. And some of the biggest apps — Facebook, a Gmail client, Twitter, Angry Birds — are conspicuously absent. Clicking on the Facebook “app” icon on the desktop brings up a web browser and loads the Facebook website.

Oops.

Anslutningar

I dagsläget endast via WIFI. Vill man surfa över 3G får man koppla ihop sin Playbook med en BlackBerry-telefon. Det sägs vara 3G och WiMAX-versioner på gång, men än så länge finns de inte att köpa.

Underhållning

Ironiskt nog är Playbook riktigt bra på att spela video, som flera av testerna (se länkar i slutet på denna artikel) visar. Playbook skickar ur sig video i 1080p utan att svettas och du kan skicka upp filmmaterialet till en 16:9-TV och det ser bara godis ut. Men detta måste givetvis vara ett sammanträffande eftersom Playbook inte är till för underhållning, utan arbete. Kanske byggde RIM in dessa funktioner för att man ska ha något att göra med sin Playbook, eftersom det ju bevisligen inte går att arbeta med den?

Vision och ledarskap

Genom köpet av TAT får RIM en välbehövlig injektion av kunnande inom design av gränssnitt. Inte tu tal om något annat. Men RIM verkar ha stora problem på toppen. Företaget har två (!) VD:ar som drar åt olika håll och kommer med det ena förvirrande uttalandet efter det andra. Främst är det Mike Lazaridis som tycks stå för dem:

Slade skriver detta om Lazaridis:

Laziridis, meanwhile, offered such a rambling discourse at a recent industry conference that several live-blogs of the event include phrases like, “Sorry, can’t follow what he’s saying” and “He isn’t making any sense at all. Quite literally, we don’t know what Mike is talking about right now.”

Exempel på Lazaridis obegripliga svar finns bland annat här.

Position på marknaden

Under 2000-talet har den ena kändisen efter den andra gått runt med sin BlackBerry intill dyra handväskor eller bara i näven rakt av. BlackBerry har andats exklusivitet, att man är viktig och att man alltid, alltid, alltid har järnkoll på läget.

Slate igen:

What’s going on—how did BlackBerry, a brand that was the ne plus ultra of the mobile world just a few years ago, fall so swiftly? Although RIM is still selling lots of phones, several of its latest products have been panned, and its share of the smartphone market has been slipping. More importantly, the company’s leaders—it has two CEOs, Jim Balsillie and Mike Lazaridis—have been comically incoherent about their plans for the future.

Personligen tror jag att iPhone hände. RIM trodde inte ens att iPhone var möjlig att tillverka och var övertygade om att Jobs bluffade när han presenterade Apples nya smarphone.

Google, som tagit tydlig inspiration från iPhone och App Store, passerade BlackBerry i topplistan över den mest inkomstbringande modellfamiljen, om man nu kan kalla alla olika Androidmodeller för detta, redan i slutet på 2010.

Jag skrev detta den 30:e December förra året:

Jag antar att RIM:s stora akilleshäl, förutom att deras telefoner är sjukt tråkiga att använda, är att man måste ha en särskild BlackBerry-server kopplad till sin egna e-postserver för att kunna köra pushmail till enheterna. Denna särskilda server skickar sedan mail till, eller tar emot mail från, någon av RIM:s egna serverfarmar runt om i världen som i sin tur sköter kommunikationen med telefonerna.

Omständigt, och dyrt. Två saker de flesta företag inte gillar och gärna gör sig av med så snart de kan.

Men jag hade då inte insett att problemet var större än så. RIM:s telefoner är tråkiga, men det är okej om man uppskattar funktionerna. Detta kan jämföras med en stridsvagn: den behöver inte vara läcker, men kan den jämna en stad med marken så är den godkänd.

Problemet ligger i att RIM har gått från att ha en niché av marknaden helt för sig själva till att bokstavligen talat bli invaderade på sin egen hemmaplan och överkörda inom loppet av ett par år. Vad gör då RIM? De ger sig ut på bortaplan för att plocka hem några poäng, men problemet är att där har iOS och Android redan ett enormt försprång och RIM tycks ha väldigt lite egen innovation att ta med sig till bordet.

RIM är inte ett designföretag. Därför köpte de TAT. Men det kommer att ta TAT ett år eller två innan deras ansträngningar ens börjar visa sig i RIM:s produkter. RIM är, precis som exempel Ericsson, ett företag som drivs av ingenjörer och utvecklare. De har en plattform som är tekniskt extremt solid (om än onödigt dyr för kunderna) men med ett gränssnitt och en design som andas tidigt 2000-tal, på sin höjd. Och precis som Ericsson blev omkörda av Nokia, blev RIM nu omkörda av iOS och Android. Och precis som Ericsson tror RIM att alla problem går att lösa med bättre teknik, bättre algoritmer, smartare konstruktioner.

iOS och Android har visat att kunderna kräver design, användbarhet, tillgång till applikationer i massor och en öppenhet för att kunna ansluta sin smartphone till ett väldigt stort antal tjänster. Kan RIM konkurrera och ge kunderna vad de faktiskt vill ha, istället för att precis som Nokia ägnat sig åt de senaste åren tvinga kunderna att läsa sin e-post eller använda andra externa tjänster på det sätt som Nokia ville att de skulle göra det?

Exemplet med RIM:s Gmail-plugin är ett tydligt exempel på hur RIM tänker: de gör en plugin för att Gmail ska passa in i hur RIM tänker, inte tvärtom. Att läsa dina Gmail-mail innebär en sämre upplevelse jämfört med att göra det via webbläsaren eller via en schysst applikation.

Farhad Manjoo på Slate beskriver problemet ypperligt:

The bigger problem is RIM’s apparent belief that the only way to make a secure device was to make an unfriendly device.

Both the iPad and Android tablets offer various methods for companies to keep their data safe, and neither does so at the cost of usability.

Many companies have been satisfied with the security of those devices. Indeed, even the most security-conscious industries—like health care and financial and legal services—have been keen to adopt Apple’s tablet.

Det tog RIM tre-fyra försök innan de fick ut Playbook på marknaden. Och inte ens då var den klar. Överlever den ett år, tro?

Läs tester av Playbook här och här.



© 2018 Omsoc Publishing AB