Ditt stöd är viktigt! Med din hjälp finns Macpro kvar även i framtiden. Läs mer här
!

2015-09-17
Nyhet

Innehållsblockeringens vara eller icke vara

I och med introduktionen av iOS 9 fick vi också nya möjligheter i webbläsaren Safari: innehållsblockering.

Man kan tycka vad man vill om annonser på webbsidor, men i de allra flesta fall är det just annonserna som håller webbsidorna levande. Man kan välja att läsa eller inte läsa, och mentalt filtrera bort annonserna precis som jag misstänker att de flesta som läser tidningar med annonser i har gjort i åratal nu.

Eller så kan man installera ett program som fredar ens iPad eller iPhone – ett program som gör att det helt plötsligt går blixtrande snabbt att surfa på webben på en tre år gammal iPad.

Tror man att det är själva annonserna som drar bandbredd och batterier så har man fel. Det är istället mängden javascript som exekveras på din iPad eller iPhone som gör att enheten får jobba häcken av sig. Utvecklaren av innehållsblockeraren Crystal rapporterade att hans applikation gjorde att en enhet som kör iOS 9 sänkte bandbreddsanvändningen med drygt 50 procent och sidladdningen blev upp till fyra gånger snabbare.

Många större webbsajter använder inte enbart ett annonsnätverk, exempelvis Googles. Istället är det flera annonsnätverk, som i sin tur delar (läs: säljer) sin information andra (funderar på varför du några minuter efter att ha surfat runt efter nya vinterskor ser annonser för vinterskor på Facebook?) och samtidigt placerar kakfiler på din iPhone, iPad eller dator som sedan följer med dig vart du än surfar (om du inte raderar dem).

Om du inte har ställt in din webbläsare på att blockera alla former av kakfiler och inte bett webbsajterna att inte spåra dig (vilket många struntar i ändå) så får du finna dig i att stora delar av historiken i din webbläsare är tillgänglig för alla andra webbsajter du surfar till. Det är här missbruket dyker upp på allvar: den mängd olika annonsnätverk som visas på en sida som Aftonbladet, som alla håller koll på dig och som också bränner din bandbredd och ditt batteri, är så oerhört högt så det är närmast pinsamt.

Aftonbladet.se är ett bra exempel. Här är de olika källor (annonsnätverk och tjänster) som exekverar javascript i en webbläsare varje gång man besöker sidan:

ad.doubleclick.net
adsby.bidtheatre.com
adv.aftonbladet.se
aka-cdn-ns.adtech.de
aka-cdn-ns.adtechus.com
ams1.ib.adnxs.com
cdn.adnxs.com
adn.mxpnl.com
code4.edynpub.com
eu.npario-inc.net
gfx.aftonbladet-cdn.se
id.adnxs.com
l.lp4.io
pagead2.googlesyndication.com
panel2.research-int.se
s1.2mdn.net
s1.adform.net
secure.adnxs.com
static.hotjar.com
track.adform.net
www.blocket.se
www.google-analytics.com

Jag testade samma sak på The Verge och listan var nästan dubbelt så lång.

Verkan och effekt

Det finns då de som inte gillar annonser för att de är fula. De tar upp plats. De är störande. De blinkar. De gödslar med din bandbredd och/eller din batteritid, och så vidare. Allt detta är fullt legitima skäl, på samma sätt som man helt eller delvis undviker reklam-TV till förmån för public service som ju (nästan) är annonsfritt nu för tiden.

Problemet är att annonserna i tv och radio, på webbsajter och i tidningar betalar för att du ska kunna läsa allt det där som publiceras varje dag.

När jag jobbade på tidningen Datormagazin i över fem år så räknade vi då med att 90 procent av alla produktions- och distributionskostnader betalades av annonsörerna. Då hade vi så pass många annonser så kanske 30 sidor av 160-200 sidor var annonser, bilagor inte inkluderat. Detta var alltså i början av 2000-talet då annonsmarknaden blommade och allt var frid och fröjd. En titt i Datormagazin tio år senare ger vid handen att de kanske har 5-6 sidor annonser totalt. Innan svenska Macworld fick lägga ned på pappret hade de 1-2 sidor annonser per månad.

Kort sagt – annonsmarknaden bar inte printmedierna längre, vilket är varför vi ser den enorma anstormning av annonser på webben. Annonspriserna på webben är betydligt lägre jämfört med i printmedier och därför krävs det så oerhört mycket mer annonser för att täcka de kostnader som printmediernas annonsintäkter tidigare tog hand om. Det finns också olika typer av annonsmedier där man får betalt per visning, betalt per klick eller betalt per slutförd transaktion (alltså exempelvis ett köp i en webbshop). Gissa vilken modell som annonsnätverken helst använder och samtidigt är den minst lönsamma modellen för publicisterna?  Själv genererade jag försäljning på bortåt 1,5 miljoner kronor på Apple Store under flera år här på Macpro – min ersättning var  drygt tre procent av detta vilket i praktiken är bortåt 30000 svenska kronor. Det går givetvis inte att överleva på i längden, men det struntar ju Tradedoubler och Apple i, och det är ju högst frivilligt att delta.

Man måste givetvis inte gilla annonserna – ska jag gissa så kommer webbmedierna i mångt och mycket att vara borta om fem år, åtminstone i den form vi ser idag. Istället är det Google och Facebook lär vara vinnarna (det är också de exempelvis Aftonbladet ser som sina största konkurrenter numera, inte Expressen) – åtminstone tycks det råda någon sorts konsensus runt just det.

Det finns dock ett annat problem med annonsmodellen. Många tidigare annonsörer har under de senaste åren hellre lagt pengarna på PR-konsulter än på annonser i olika medier. Anledningen är allt som oftast att det faktiskt går att mäta utfallet av en PR-konsults arbete på ett annat sätt än man kan med en webbkampanj, plus att om PR-konsulten lyckas få in dig och ditt företag/tjänst/whatever på ett positivt sätt i en redaktionell text anses det av många ha en positivare effekt jämfört med en annons.

Problemet då är bara att journalisten som tar emot PR-konsultens samtal och ska skriva artikeln inte får någon lön av PR-konsulten (åtminstone inte när det handlar om mer seriösa medier vilka överlag är allt mer sällsynta numera) – journalisten får betalt av sin arbetsgivare, som i sin tur har sin primära intäktskälla från annonserna. Färre annonser = färre journalister = färre material för dig att läsa = mer “sponsrat” material (det vill säga reklam som mer eller mindre döljs bakom löftet om någon sorts “artikel”).

Medier som vi tidigare trodde oss kunna lita på har numera tvingats övergå till att göra sitt bästa för att lura oss att läsa texter med lite eller inget relevant innehåll egentligen, allt för att de ska få fortsätta existera i någon form. Är det kanske bättre att de bara dör och försvinner? Är den här typen av annonsering i förekommande fall kombinerat med ett statligt stöd i form av presstödet bara konstgjord andning till medier, stora och små, som kanske egentligen inte har något existensberättigande?

Tidningsdöden har applåderats av vissa – det är ett tecken på att framtiden är här, att “gammelmedia” äntligen ska dö och försvinna. Web 2.0 ni vet.

Men frågan återstår fortfarande: Vem fan ska betala?

Du

Svaret är lika enkelt som det är jobbigt: du ska betala. Det är alltid du som har betalt, och det är så det kommer förbi. Du har två val – betala med din tid, din uppmärksamhet, din bandbredd, din batteritid och ditt tålamod, eller öppna plånboken och betala.

Om du tycker att 30 spänn är dyrt för en applikation på App Store så är jag rädd att jag kommer göra dig besviken för det kommer att kosta dig betydligt mer att fortsätta läsa vissa webbsajters innehåll om du antingen inte accepterar och låter reklamen fortsätta flöda in på din skärm.

Det Apple nu gör när de tillåter innehållsblockering i iOS 9 är att de tycks ha gett sig attan på att ge Google en känga de sent ska glömma. På många sätt är innehållsblockeringen en välsignelse – helt plötsligt blir min iPhone 6 inte stekhet när jag ska läsa saker på webben längre. Men vad Apple också gör är att de lite snyggt försöker flytta annonsörenas fokus från en annonsmarknad till en annan – från webben till appen (och därmed Apples egna annonsnätverk iAd). Eller så kanske det är så enkelt att Apple implementerat innehållsblockering i iOS 9 för att spara batteritid – de kan göra batterierna lite mindre och sina telefoner och surfplattor ännu tunnare och lättare. Kanske.

Det finns de som hävdar att Apple “dödar webben” med innehållblockeringen, men betänk då detta: hur kommer det se ut om 1-2 år om Apple (eller Google med Android) inte gör något åt annonsproblemet?

Mobilen är den hetaste plattformen för annonsering. I marknadsförarnas våtaste fantasier kommer de kunna skicka pushnotifieringar, SMS och ständigt hålla koll på allt vad du gör hela tiden i och med din iPhone, och precis som med webbannonseringen kommer marknadsförarna att gå för långt i jakten på att tjäna mer pengar här och nu. “Strunt samma hur det ser ut om ett år, det tar vi då” tycks tänket vara.

Skit samma i vad konsumenterna tycker – det måste åtminstone vara de svenska reklamkanalernas tänk när det gäller hur mycket reklamavbrott man kan klämma in i en långfilm eller valfritt sportevenemang.

Missbruket av vårt tålamod och vår uppmärksamhet har lett till en motreaktion – vi vill allt mer fjärma oss från det som hela tiden stjäl vår uppmärksamhet och istället omfamna det som ger oss lugn och fokus – en stor förklaring till varför magazin som Filter har lyckats så väl, något de definitivt inte borde ha gjort i en mediemarknad som denna.

Efter att ha installerat Peace så känns min iPhone lite som när jag installerade en SSD-disk i en 15-tums Macbook Pro för en massa år sedan. Det känns som en pånyttfödelse av den mobila surfupplevelsen och ska jag tala för egen del så betalar jag hellre en prenumerationsavgift ur egen ficka för att kunna läsa ett fåtal sajter varje dag än att behöva utsättas för ett annonsbombardemang som för min moderna iPhone tio år bakåt i tiden prestandamässigt.

Det finns fyra saker (det finns säkerligen fler men detta är de fyra jag kommer på) som annonsörer och de medier som lever på pengarna från dem kan göra för att rädda läget och de sajter de vill synas på:

  1. skippa annonser i flash eller med animerade gif-bilder. Satsa på HTML5 och CSS-kodning om du måste göra något mer avancerat. Dra ner på antalet javascript och spara läsarnas bandbredd.
  2. Begränsa antalet annonsplatser och skapa en exklusivitet runt varje annonsplats. Exklusivitet = högre annonspriser.
  3. Sluta upp med “advertorials”, alltså “sponsrat material” med textreklam. Det är smutsigt och sänker värdet på hela webbsidan.
  4. Premiera läsare som vill betala för sig. DN, Svenska Dagbladet och några till är på väg i den riktningen och jag tycker de gör det bra men det innebär inte att de får ta sina läsare för givet – erbjud något som icke-betalande läsare inte får se, och gör det ofta.

Jag har återinfört annonser på Macpro på test för att se om det ger något. Om du inte har innehållsblockering igång så ser du annonsen under denna artikel.

Jag tänker inte be någon att vitlista just denna sida, gör det du tycker känns bäst men jag försöker precis som många andra att hitta annonser som inte är störande, inte är stora och tunga att ladda ned och som inte förolämpar dig som läsare. Det är helt klart en väg som fler kan gå för att återvinna sina läsares förtroende och lyckas de med det kommer ingen behöva använda innehållsblockering längre.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här om hur du hjälper Macpro förbli annonsfri

© 2004 - 2017 Joacim Melin