Som tidigare noterats testade jag för några veckor sedan telefonen HTC Legend. Överlag gillade jag vad Android och HTC kokat ihop men efter att ha använt den dagligen så finns det gott om saker som jag stör mig på. Kanske kommer några av dessa saker att adresseras i nästa version av Android, version 2.2, kanske inte.
Det första är hur Android hanterar sitt “virtuella tangentbord”. Jag kallar det för just det, för till skillnad från iPhone så får man av någon konstig anledning inte den där taktila feedbacken från tangentbordet, trots att telefonen vibrerar varje gång man trycker ner en tangent. Tangentbordet är dessutom för litet (kan ju ha med den lilla skärmen att göra), har inga svenska tecken (trots att jag installerat och aktiverat skandinaviskt tangentbord) och ordlistorna är usla. Så usla, så jag slagit av dem helt.
Annons
Det andra är menyer och valmöjligheter. Sitter jag exempelvis och skriver ett mail så måste jag, för att kunna skicka mailet, gömma det virtuella tangentbordet. Inte vidare optimalt. Vill jag vidarebefodra ett mail, måste jag trycka på den fysiska Menu-knappen och sen välja “forward”.
ActiveSync-integrationen i Android 2.1 fungerar inte som utlovat. Eller snarare, inte alls. Jag har testat mot så väl öppna lösningar som Z-Push i kombination med mailservern Zarafa och mot en Exchange Server 2007 och ingen av dem fungerar alls. Till skillnad från iPhone, där båda fungerar ypperligt.
Jag skrev i mitt första test av HTC Legend att jag inte haft något problem med batteritiden i min iPhone 3GS, men efter att ha testat HTC Legend ett tag måste jag omformulera den åsikten: det är nämligen ganska läskigt hur snabbt man vänjer sig vid något och sedan accepterar det som en norm. Batteritiden i HTC Legend är nämligen riktigt bra, betydligt bättre än i min iPhone 3GS som efter ett år av mycket pladdrande och surfande inte riktigt är vad den en gång var batterimässigt, men det tog just en annan telefon att inse det. Jag betvivlar inte att HTC Legend-telefonen kommer att vara lite trött den efter ett års användande, men det är ändå värt att notera att även när iPhone 3GS var ny så var jag tvungen att ladda den dagligen. HTC Legend, däremot, kan användas i ett par dagar utan att man behöver stoppa in sladden. Det är imponerande.
Android Market är som tidigare nämnts riktigt bra. Jag gillar den skarpt, men det är inte så bra att en del av de applikationer man laddar ner inte fungerar. De låter sig installeras snällt men där är det roliga slut. Mycket underligt.
Den animerade bakgrundsbilden på HTC Legend är en av mina absoluta favoriter. Är det åskväder på gång så börjar det helt plötsligt “blåsa” på skärmen och regn börjar falla. En liten grej som gör mig glad även om det regnar.
Få saker är så irriterande som när vanliga samtal inte fungerar. Jag har vid flera tillfällen haft problem att prata i telefon, både när jag svarat och när jag ringt upp. Ljudkvaliteten har varit under all kritik och det har helt enkelt inte gått att höra vad motparten säger. Ringer jag upp samma nummer med min iPhone 3GS, som kör Telia, så fungerar det ypperligt, så det är svårt att säga om just mina problem på den här fronten beror på Tele2 eller på Android. Kanske en mix av båda?
HTC Legend är en bra telefon. Inget snack om saken. Tekniskt sett håller den, det är på gränssnittsfronten det brister i mitt tycke. HTC:s och Androids gränssnitt kan på sätt och vis jämföras med Microsoft Mobile/Phone (eller vad plattformen heter den här veckan) – på ytan ser det kanonbra ut, och till och med den tristaste Microsoftmobil kan fås att se riktigt läcker ut med en schysst startskärm.
Går du däremot bortom den där startskärmen så börjar hela upplevelsen att falla sönder med fula ikoner, rörigt gränssnitt och så vidare. Den riktigt fungerande användarupplevelsen är inte konsekvent rakt igenom hela produkten, och är det på någon punkt man kan se skillnad mellan iPhone och Android så är det just där, då Apples gränssnittsupplevelse är konsekvent lysande, medan Androids inte är det.
