2007-02-16
Nyhet

Recension – Airport Extreme

Apple Airport Extreme
När gamla Ufo-formade Airport Extreme försvann från hyllorna berodde det på krav från EU som gällde materialet Airport Extreme var tillverkad i, krav som inte Apple kunde uppfylla. Så vips stod hela europeiska marknaden utan en rejäl basstation från Apple och frågan om när det skulle komma en ny modell var givetvis på tapeten. Att det skulle komma en sådan rådde det ju ingen tvekan om, men att den skulle vara så radikalt omgjord jämfört med tidigare modellen hade nog få utanför Apple anat.

För vem trodde att en ny Airport Extreme skulle bli så extremt expanderad? Ska man vara helt ärlig är ju Apple en aning sena in i matchen med den här typen av basstation/router/switch/etcetera. Flera andra tillverkare, exempelvis Asus, har haft den här typen av produkt ute på marknaden sedan länge. Ska man ta Apple lite i försvar är de vad jag vet först ut med en 802.11n-kompatibel modell, låt vara ett utkast till 802.11n, men ändå. Med en teoretisk maxhastighet som ligger drygt fem gånger över den gamla 802.11g-standarden är det tillräckligt med krut för att kunna spela inte bara musik utan också video över ett trådlöst nätverk. Men det förutsätter precis som med 802.11g att alla datorer som ansluter sig till det trådlösa nätet även de kan prata 802.11n. Om en dator som maximalt stöder 802.11g (54 Mbit/s) eller 802.11b(11 Mbit/s) ansluter till ett 802.11n-nätverk växlas hela nätverket, och alla anslutna klienter, ner till den hastighet som den långsammaste anslutna klienten klarar av. Så med andra ord, har du en ny fin Airport Extreme och ansluter till det trådlösa nätverket med din gamla iBook med ett första generationens Airport-kort installerat så går hastigheten ner för alla datorer som är anslutna till nätet från drygt 180 Mbit/s till 11 Mbit/s. Detta är både genialt och rätt korkat, kan man ju tycka, men det är så 802.11-standarden är konstruerad. Ett sätt att komma bort från detta hade varit att strunta i allt vad bakåtkompatiblitet heter, som exempelvis 802.11a, men då kan man också bli sittande med en standard som få leverantörer bryr sig om att bygga in stöd för i datorer och trådlösa nätverkskort, vilket i sin tur driver upp kostnaderna för slutkunden.

Ett annat problem med 802.11n är att det ännu inte är en satt standard utan fortfarande är något som är under utveckling, precis som 802.11g var när Apple lanserade Airport Extreme. Även om risken då som nu är extremt liten att något väldigt revolutionerande skulle hända med det förslag till 802.11n som bland andra Apple baserar Airport Extreme på så är det ändå en risk man måste ta tills dess att det finns en 802.11n-standard som alla kan samlas runt.

Formfaktorn på nya Airport Extreme är något av ett mysterium. Den går inte att väggmontera, något som var uppskattat med den förra modellen, såvida man inte ställer den på en hylla eller fulbygger någon egen monteringslösning. Den har exakt samma yttre mått som så väl Apple TV som Mac Mini, vilket gör att man ju börjar fundera på varför. Har Apple valt lösningen för att spara pengar eller finns det en anledning?

En annan gåta i mitt tycke är bristen på indikatorlampor för vad som händer och sker. På den gamla modellen fanns trafikindikering för WAN och Wifi samt en strömlampa. Nu är de tre små vita lamporna ersatta av en enda som på samma sätt som Airport Express indikerar om allt står rätt till. Grönt är OK, blinkande gult betyder att något inte står rätt till. På baksidan räddas dock Apples heder en aning där de tre switchportarna och WAN-porten begåvats med länkindikering på ett mycket snyggt sätt. Men det förutsätter å andra sidan att man vänder på basstationen för att se om man har länk, vilket inte är helt optimalt.

Baksidan på Airport Extreme

Baksidan är som synes fullsmetad med portar. Tre 10/100-portar för intern nätverkstrafik samt en 10/100-port för extern dito tar upp den mesta platsen, bredvid USB-porten för delning av skrivare eller hårddisk och strömuttaget. Den externa transformatorn gör verkligen sitt för att hålla storleken och värmen nere på nya Airport Extreme. När det gäller USB-porten så får man alltså nöja sig med att dela antingen en hårddisk eller en skrivare, inte både- och. Det är lite synd, faktiskt. Två portar kan inte ha varit allt för svårt att bygga in där man, om man varit rädd för att inte kunna mata prestanda till exempelvis två hårddiskar, kunnat strypa ena porten till USB 1.1 och därmed göra den mest användbar för skrivardelning. Värt att notera är att Apple i nya Airport Extremes specifikationer inte uppger huruvida den inbyggda porten är en USB 2.0 eller USB 1.1-port. Och hade det inte varit lite kul med en ljudutgång också?

ae_1_420.jpg

Det första man ser när man ska installera nya Airport Extreme är just att installationsprogrammet visar alla tillgängliga basstationer i nätet. De två andra är undertecknads privata. Resten av bilderna är ganska självförklarande.

ae_2_420.jpg

ae_3_420.jpg

ae_4_420.jpg

ae_5_420.jpg

ae_6_420.jpg

ae_8_420.jpg

ae_7_420.jpg

ae_9_420.jpg

ae_10_420.jpg

Som synes är installationen rätt enkel. På varje klient som medföljer får man sedan installera ett antal programvaror, bland annat det nya Airport Utility som vi tidigare skrivit om på Macpro. På den medföljande CD:n medföljer också det numera rätt ökända programmet för att möjliggöra kommunikation i 802.11n på de Mac:ar som stödjer detta. Airport Extreme 802.11n Enabler, som väl måste vara den billigaste produkten som finns på Apple Store med en prislapp på blygsamma 17.95 SEK. Fraktfritt är det också. 🙂

Med på skivan följer också programmet Airport Disk Utility som i princip har två funktioner, möjliggöra så den eller de diskar som finns anslutna till en eller flera Airport Extreme-stationer i nätverket automatiskt monteras på skrivbordet, eller lägga till ett menyval så man kan manuellt montera de hårddiskar som finns tillgängliga. BonJour används för att göra detta så här smidigt och det ska också noteras att Apple skickar med en programvara för Windowsfolket så även de kommer åt skrivare och hårddiskar via nätverket.

Ska man summera nya Airport Extreme så är det ingen femma. Jag tycker den formmässigt är ett stort steg tillbaka från gamla Airport Extreme, och även om det inte är borde vara det primära med en sån här produkt så blir det just det med tanke på dess utformning. Man är tvingad att ha den på ett bord eller på en hylla där den syns. Visst, fördelarna finns också i och med att man kan stapla flera basstationer på varandra (varför man nu skulle vilja det, det blir ju en väldigt dyr lösning om man köper flera Airport Extreme för att dela hårddiskar och få fler nätverksportar), men att Apple nu har tre olika produkter som är så lika varandra formmässigt är ingen höjdare.

Funktionsmässigt är det en annan femma. Airport Extreme håller vad den lovar och allt fungerar faktiskt riktigt bra. Räckvidden är faktiskt oväntat bra och jag har verkligen inget att klaga på. Prestandan håller även den vad den lovar, även om man givetvis aldrig får ut några 180 MBit/s så går det betydligt snabbare än gamla 802.11g. Det nya administrationsprogrammet är kanonbra att jobba med och hanteringen av till Airport Extreme anslutna hårddiskar är sjukt smidig. Något jag kom på som saknas är en möjlighet att koppla åtkomstkontrollen till en delad hårddisk eller skrivare till katalogtjänsten i Mac OS X Server. Kanske hade det varit lite overkill i en sån här produkt men det hade onekligen varit trevligt.

Ska man vara lite negativ så är det lite väl surt med bara en USB-port, vars standard jag innerligt hoppas är USB 2.0 och inte USB 1.1. Sen ska det inte stickas under stol med att nya Airport Extreme är en aning onödig tills dess att Apple antingen släpper uppdaterad Airport Extreme-kort för sina lite äldre datorer, eller tills hela världen har konverterat till nyare Mac:ar med stöd för 802.11n. Jag misstänker, tyvärr, att Apples lösning på problemet är det senare. För med en 802.11 a/b/g-maskin i det trådlösa nätet så tappar man ju all den fina hastigheten. Ska man säga något om priset så måste det nog vara “oväntat billigt”. Ska man säga något om vad som saknas så hade ju en Power Over Ethernet-funktion varit välkommet. Kanske borde Apple ha tillverkat två varianter, en enterprise och en home/workgroup där enterprise-varianten stödjer väggmontering, POE, med mera, och home/workgroup-varianten de funktioner som den nuvarande modellen har plus en ljudutgång.

Det blir 2/5 för form och 5/5 för funktion. 4/5 totalt sett.

Leverantör : Apple
Pris från: 1695:- inkl. moms.
Återförsäljare : Apple Store



© 2018 Omsoc Publishing AB