2009-04-13
Nyhet

Iomega UltraMax Plus

<

p>

Ibland när man testar produkter är det svårt att dra en gräns. Det gäller i synnerhet när en produkt strular. Frågan är: var ska man säga “stopp” till leverantören, och sedan osminkat berätta för läsekretsen att en viss produkt, åtminstone det demoexemplar jag fått låna, inte håller måttet? När det gäller Iomegas nya UltraMax Plus, blev det när exemplar nummer två landade hos mig.

Och det är trist att notera att Iomega fortfarande kämpar med kvaliteten på sina produkter. Trist, säger jag, eftersom den UltraMax-enhet jag själv äger, då med 2x500GB hårddisk i, numera ligger i en pappkasse ute i vår lada. Den är nämligen trasig. Det är inte transformatorn som har rasat, vilket är nästintill legio på billigare lagringsenheter, utan den interna styrelektroniken. Extra irriterande var det att det låg massor med känsliga data på de där diskarna (vilket det ju givetvis alltid gör), och att enheten, precis som med nya UltraMax Plus, var rent ut sagt djävligt snygg och hade gott om smarta anslutningsmöjligheter.

UltraMax Plus har på papperet hela världen för sina fötter. FireWire 400/800-anslutningar, USB 2.0 och SATA-dito, upp till 2TB diskyta, ett läckert utseende och levereras med enbart vita anslutningskablar. Läckert. Prisnivån, strax under 3000 kronor för den största modellen, skäms inte heller för sig.

Men, efter vad jag sett med det här testexemplaret, och det nästföljande dito (eller om det var samma som skickades över två gånger, jag vet ärligt talat inte) är budskapet klart och tydligt: jag vill inte ha en. Jag skulle inte lita på att en UltraMax Plus skulle ta hand om mina data när Iomega inte kan göra något så enkelt som att sätta i en fläkt som fungerar och inte låter som en stenkross redan vid leverans. Mitt första textexemplar var helt nytt i kartong, och lät väldigt, väldigt illa. Så det returnerades tillbaka till Iomegas ytterst vänliga PR-folk som bekräftade att den lät just väldigt, väldigt illa och ett par dagar senare dök ersättaren upp. Som låter likadant.

Det finns således tre alternativ här:

1. Jag har fått samma testexemplar översänt två gånger. Obegripligt, om så är fallet.
2. Iomega har haft sådan otur så två exemplar på raken har samma problem. Inte omöjligt.
3. Utomjordingar har invaderat mitt hemmakontor och saboterar allt som det står Iomega på medan jag sover. Avgör själva.

Så när jag sitter här och dricker mitt morgonté och funderar över om jag är elak som “hänger ut” Iomega på det här sättet, så kommer jag fram till att svaret på den frågan är nej. Min lojalitet ligger hos er läsare, och därför sätter jag ner foten och tackar Iomega för att de ville låna ut testprodukter till mig, men två felaktiga testexemplar av samma produkt på raken är en för mycket för mig.



© 2018 Omsoc Publishing AB