2009-08-31
Nyhet

När man verkligen inte gillar Lotus Notes

En argare Notes-användare står nog inte att finna:

Ungefär samtidigt som skräcködlorna härskade på jorden så satt nån stenåldersmänniska i sin grotta och hackade ihop ett groupware på sin numera fossilerade PC. Han kodade, såg att det var gott och döpte det till Lotus Notes. Sen gick han ut och klubbade ner en mammut. Tiden gick, dinosaurierna dog ut och människan lärde sig att göra upp eld, klyva atomen och flyga till månen. Men med Lotus Notes hände ingenting. Det stod emot tidens tand, evolutionens nycker och 17 istider. Långt efter att vi alla är döda och begravda kommer Lotus Notes fortfarande finnas kvar. Lotus Notes är som kackerlackor, alligatorer och gråsuggor. Ingen tycker om dom men dom dör inte ut för det.

Jag arbetar som tidigare nämnts dagligen som administratör och användare och min syn på Notes (klient) och Domino (server) är att det tidigare är, och alltid har varit, en sorglig syn, oavsett vilken plattform man kör programmet på. Att Lotus tagit initiativet och släppt klienter för Linux, Mac OS X och Windows är hedervärt, men de två förstnämnda är skrivna i Java och kraschar gärna. Ofta.

Domino, serverdelen alltså, är extremt kraftfull och utan tvekan det bästa valet för större organisationer (och då menar jag tusentals anställda). Microsofts Exchange Server 2007 fungerar bra och är en dröm att administrera, och i kombination med Outlook som klient är det den bästa lösning pengar kan köpa.

IBM/Lotus problem är inte deras backend, Domino-servern, utan deras frontend, Lotus Notes och administrationsprogrammet för Domino-servern, Domino Administrator. Gränsnittet är sorgligt, prestanda och användbarhet likaså. Det är tydligt att till skillnad från Microsoft som i och med administrationsgränssnittet i Exchange Server 2007 faktiskt tog ett helhetsgrepp och designade om hela klabbet då de insåg att tiden hade sprungit ifrån det administrationsgränssnitt som i mångt och mycket härskat sedan Exchange Server 2000 och genom Exchange Server 2003. Resultatet blev lyckat.

Lotus har en annan filosofi. När jag kom i kontakt med Lotus Notes som administratör och användare första gången var det år 1994. Andra gången var år 2000. Administrationsprogrammet då såg ut ungefär som det gör nu, fast nu är det fler flikar, fler sidor och fler ställen att ändra saker. En funktion kan utan problem ändras på 2-3 ställen beroende på var man befinner sig i administrationsprogrammet, och det är inte logiskt utan bara väldigt, väldigt förvirrande och ineffektivt.

I och med Domino Server 8.5.1 introducerar Lotus den funktion som kan bli det sista hoppet för Domino Server: stöd för Active Sync. Borta är nu behovet av att ha en separat server för mobila användare och istället har IBM krypit över taggtråden och licensierat ärkefienden Microsofts protokoll, som i sig inte är en helt lyckad historia men det är å andra sidan det närmaste vi kommer en standard och det får väl duga.

Nästa steg borde vara en komplett omdesignad klient, ett bättre administrationsgränssnitt och bättre installationsrutiner på andra plattformar än Windows. Halvkackiga portningar av programvaror från AIX till Linux fungerar inte 2009, och jag hoppas och tror att Lotus förstår att de måste gå användarna och administratörerna mer till mötes. Annars riskerar Lotus Notes att på några års sikt bli nästa OS/2 för IBM: en produkt som är älskad bland de som använder den, men också en produkt som det skrattas åt av de som lämnat den bakom sig.



© 2018 Omsoc Publishing AB