2010-04-16
Test

MacBook Pro 17" Intel Core i5

Så var de då här. Nästa generationens MacBook Pro med Intels nya Core i5-processor som vi tidigare också hittat i monstermodellen av iMac som jag tidigare testade här på Macpro. Två processorkärnor med HyperThreading (som i Activity Monitor i OS X visar sig som fyra kärnor) och 4GB RAM som standard är ju verkligen inte fy skam och också ett väldigt passande avstamp för vad som faktiskt ska vara professionella modeller. 15″- och 17″-modellerna kan fås med Intel Core i5 eller Intel Core i7-processorer, där den stora skillnaden de två emellan inte är antalet processorkärnor utan mängden Level 3 Cacheminne där Intel Core i5 har 3MB och Intel Core i7 har 4MB. Den modell jag testar här är en Intel Core i5-modell, och Macpro är först i Skandinavien med ett test av denna maskin.

Ser man till utsidan har givetvis ingenting förändrats sedan tidigare. Fortfarande är ytorna till höger och vänster om tangentbordet så stora så man utan problem kan parkera en kaffekopp där. Ytorna runt touchpad:en är som fotbollsplaner i jämförelse med en av mina bärbara maskiner, en 13″ MacBook Pro av senare modell.

Man får väldigt mycket iMac för samma pengar som en 17″ MacBook Pro, det råder det ingen som helst tvekan om. Men för exempelvis en fotograf, eller en musiker, eller varför inte en utvecklare eller formgivare, är detta det enda realistiska valet av dator om man ska kunna ta sitt arbete med sig. I mitt dagliga jobb som systemadministratör svär jag ofta över den begränsade skärmytan i min 13″ MacBook Pro på jobbet. Med en 17″-skärm, som dessutom har en upplösning på hela 1920×1200, kan jag utan större problem ha många terminalfönster öppna samtidigt när jag måste. Så om du sitter med Aperture och jobbar med bilder, eller Logic och trimmar en drumloop, eller XCode och din nästa heta iPhone-applikation, eller Indesign och layotar ett läckert projekt åt din favoritkund är detta datorn för dig om du måste kunna jobba lite här, och lite där. Att den dessutom är ett särdeles bra sällskap åt Apples 24″ LED Cinema Display behövs väl knappast nämnas?

Bikt

Inom området ergonomi så berörde jag tangentbordet i det äldre testet ac MacBook Pro 17″:

Det svarta tangentbordet gör inte den här datorn rättvisa. Det känns nästintill som ett hån att få samma sniktangentbord som i MacBooken i en lyxmodell som denna. Låt gå att tangenterna är upplysta och att det givetvis är otroligt snyggt, men det går inte att komma ifrån att den förra generationens tangentbord i mitt tycke är mycket bättre. För mig är det inte en vanesak, utan snarare en fråga om total avsaknad av känsla i den nya tangentbordsmodellen. Slaglängden är kortare och tangenterna är i princip platta vilket gör att om man skriver väldigt fort (som jag) och inte tittar på tangentbordet när man skriver (som jag) så tar det mycket längre tid att få upp farten i sitt skrivande. Detta plus att man sitter och nästan hamrar på tangenterna för att det är så dålig känsla i dem gör inte att man känner sig direkt sugen på att sätta sig och just skriva. Fingrarna liksom slirar runt på tangenterna och man får aldrig upp någon riktig rytm i skrivandet

Detta, har jag insett, är en vanesak. Det tog lite tid men nu älskar jag de nya tangentborden och den förra modellen känns väldigt konstig att skriva på. Slaglängden är fortfarande något jag kan störa mig på ibland, och kvaliteten i tangentborden kan diskuteras (jag har redan fått byta ut ett externt trådbundet Apple Keyboard då en tangent bara slutade fungera, ett fel jag hört är ganska vanligt), och man får också vara tacksam över att Pro-modellerna inte har vita tangenter för då hade man inte gjort annat än att rengöra dem för de blir enormt smutsiga enormt snabbt.

Gnäll

En annan sak som jag hittade i mitt test av den förra generationens 17″ MacBook Pro är i allra högsta grad fortfarande relevant:

Men innan jag hyllar, finns det dock saker att gnälla på. Som exempelvis de skarpa kanterna runt datorn. På en mindre modell, som min lilla MacBook eller kanske också 15″-modellen av MacBook Pro, så märker man inte av detta på samma sätt, men då tangentbordet sitter längre upp i chassit på 17″-modellen finns faktiskt risken att man kan få rivmärken på handlederna om man arbetar länge vid datorn. Långärmat eller en hyfsat krystad arbetsställning där handlederna inte vilar på datorn, tycks vara lösningen.

Det här är en realitet ännu idag. Chassit är så vackert att se på så man kan (faktiskt) sitta och bara titta på det ur olika vinklar och se hur ljuset slickar de enorma aluminiumytorna. Men det är som sagt en konstruktion som också kostar på när det gäller ergonomin.

Anslutningar

Med en större storlek kommer fler portar. Men kanske inte så många som man skulle kunna tro. Tre USB 2.0, en Firewire 800, en Display Adapter-anslutning, en gigabit ethernet, in- och utgångar för ljud och en kortplats för det universala misslyckandet ExpressCard/34, som likt en bäbis som kommit till under en orgie inte riktigt vill kännas vid av någon. En ny MagSafe-kontakt, likt den som tidigare endast fanns till MacBook Air, är nu standard på samtliga laddare från Apple till MacBook Pro-modellerna, tydligen för att den gamla plastmodellen kunde gå sönder lite för lätt. Den nya ser och känns betydligt mer premium och är dessutom smartare då den skickar sladden framåt istället för rakt utåt, vilket gjorde att kontakten gärna åker ut om man sitter med datorn i knät i soffan eller på tåget. Inte för att en 17″ MacBook Pro är så värst lämplig på just de platserna, men ändå.

Prestanda

Är den snabb då? Jo vars. Jag gjorde inget prestandatest på den förra generationens Core 2 Duo-baserade MacBook Pro 17″ men tittar man på hur snabb en iMac är med samma mängd minne och en Intel Core i5-processor så är givetvis jämförelsen orättvis då iMac:ens Intel Core i5-processor har fyra kärnor, hela 8 megabyte Level 3 Cache-minne medan dess namne i MacBook Pro 17″ har endast två kärnor och 3MB Level 3-cache. Men ändå, jämförelsen är intressant, om inte annat ur prissynpunkt.

I mitt tidigare test av 27″ iMac-modellen med Intel Core i5-processorn fick den 209.11 poäng i XBench, kanske inte världens bästa program för prestandatester men ändock det närmaste man kommer en standard i dagsläget. Intressant är då att titta på resultatet jag fick från MacBook Pro 17″:

CPU-testet på den “större” Intel Core i5 i iMac 27″ gav i CPU-testet 215,48 poäng. MacBook Pro detta test levererade ett riktigt bra resultat som gav 203,36 poäng. Då ska man också ha i åtanke att iMac:ens processor är en aning snabbare, 2,66GHz mot 2,53GHz. I samtliga deltester i XBench är iMac:en som sig bör snabbare, men skillnaderna är inte så stora som man skulle kunna tro vilket åter ger vid handen att den nya 17″ MacBook Pro är ett kraftpaket i ett väldigt platt format.

Hade testexemplaret varit utrustad med en snabbare hårddisk (testexemplarets hårddisk var en Hitachi-disk med en rotationshastighet på 5400RPM) eller en SSD-disk så hade slutresultatet i XBench varit betydligt bättre.

Batteritiden anges lite luddigt, för att vara Apple, till “8-9 timmar”. Med Apples nya inbyggda batterier är det ingen tvekan om att deras bärbara maskiner levererar bra mycket bättre batteritider jämfört med tidigare modeller (min 15″ MacBook Pro kan utan problem leverera över sex timmars batteritid om man tar det lite varligt med de tyngre användningsområdena). Drar man ner skärmbelysningen till i princip noll, stänger av Bluetooth, WIFI och låter hårddisken varva ner omedelbart när den inte används får man säkerligen ut de “8-9 timmar” som Apple lovar men i praktiken är det inte fullt lika roligt.

Bilden till höger visar den inbyggda batterimätaren i maskinen precis efter att den, fulladdad, fått laddkabeln utdragen. Bluetooth och Airport är aktivt.

Batteritiden är dock en ytterst flytande uppgift som kan både öka och minska under tiden man sitter och arbetar med datorn så det är svårt att dra några definitiva slutsatser om hur många timmar man får ur en sån här dator. Det enda man kan säga med säkerhet är att det är “mer” än tidigare modeller.

Summering

17″-modellen har ju alltid varit en smått förbjuden kärlek för mig, en maskin jag omedelbart vill ha men sedan ångrar att jag köpte. Inte för att det är något fel på den, snarare tvärtom, men den passar inte in i min livsstil där jag vill kunna ha datorn på skrivbordet, på tåget, i soffan eller på hotellrummet. En 17″-modell är inte mobil i det avseendet att man bara kastar ner den i ryggsäcken och sen drar iväg; en 17″-modell är en dator man varsamt stoppar ner i ryggsäcken och som man sedan släpar runt på tills man behöver den. Men då ska man behöva den riktigt mycket för det är en dator man ogärna drar fram och börjar arbeta med ute på fältet.

Om man å andra sidan har ett yrke där man rör sig från skrivbord till skrivbord och behöver en stor arbetsyta och rejält med kraft så är det ingen tvekan om att 17″-modellen av MacBook Pro är helt given. Den kostar över 22000 kronor inklusive moms, till att börja med, men för de som behöver den här typen av dator är det småpengar och ingenting att jiddra om.

Jag har till dags dato ägt två stycken 17″-maskiner från Apple. Min första var en G4-modell där fläkten i princip snurrande konstant. Min andra var den första Intel-modellen som det inte var något större fel på förutom att jag egentligen inte behövde den. Jag kan inte ta gift på att det inte blir en tredje bärbar 17″-modell från Apple, för även om jag inte behöver en, så är den stora skärmytan, det vackra höljet och den enorma prestandan egenskaper som förför och förvirrar. Kanske det är dags för en 17″ MacBook Pro igen?

Tillverkare: Apple
Pris: Från 22 995 kronor inklusive moms.
Köp den hos: Apple Store.



© 2018 Omsoc Publishing AB