2010-09-25
Test

Mac Pro 12 Core

Hur snabb kan en Mac egentligen bli? Jag funderade på det ett tag och medan jag funderade som mest ringde Apple lägligt nog och ville skicka över en Mac Pro för test. Jag bad om att få en snabb maskin, och snabb blev den.

Först lite bakgrundsinformation. I slutet på juli i år lanserades en helt ny familj av Mac Pro-maskiner. Den minsta modellen utrustades med en 2,8GHz Xeon-processor med fyra kärnor och fyra minnesplatser som maximalt kan hantera 16GB internminne. Denna modell har också möjligheten att uppgraderas till en Xeon modell “Westmere” med sex processorkärnor och en hastighet på 3.3GHz, eller en snabbare “Nehalen” med 3.3GHz processorhastighet och samma antalet kärnor som grundmodellen.
Mellanmodellen fick passande nog dubbla antalet processorer, kärnor och maximal mängd internminne och skillnaden mellan den och värstingmodellen handlar egentligen bara om vilka val du gör när du konfigurerar din maskin. Mellanmodellen levereras som standard med med två 2,4GHz Westmore-processorer med fyra kärnor vardera, och de andra två processorvalen, 2,66 eller 2,93GHz Westmore-processorer med sex kärnor vardera, är i mellanmodellen de två övre valen medan de i värstingmodellen är de enda två valen du kan göra.

Grundmodellen levereras med löjliga 3GB RAM medan de två större modellerna har lite mer anständiga 6GB RAM som standard. Vårt testexemplar hade helt respektabla 12GB RAM installerat.

Tittar man i chassit ser man lätt skillnaden. Grundmodellen har en stor kylfläns och där inne någonstans sitter processorn. De modeller som har två processorer har sålunda två kylflänsar. Till skillnad från när man höll på och meckade med gamla Power Mac G5 så blir man här glatt överraskad över hur enkelt det är att expandera minne och också plocka ut hela monteringen av processorer och minne. Två små fästen, givetvis också i aluminium, lossas och sedan drar man bara ut hela mankemanget som ett litet smörgåsbord fullpackat med härlig elektronik. Fästena syns under respektive processor i bilden nedan och Apple har också varit smarta då de sett till att det inte finns en skruv eller annat som måste tas loss ur maskinen för att få ut processorerna utan allt sitter kvar i maskinen.
Som vanligt är antalet diskvaggor fyra stycken vilket gör det enkelt att skicka i SATA-diskar eller de nya SSD-diskarna som även de snällt låter sig monteras i samma vagga som de vanliga hårddiskarna. Diskar upp till 2TB styck kan installeras, men jag räknar kallt med att en Mac Pro på sikt kan hantera betydligt större diskar när dessa blir mer tillgängliga på marknaden. Dock vågar jag inte sia om vad som händer om man skickar i fyra stycken enterprise-diskar på 10000rpm styck. De blir varma, de rackarna, och fläktarna i maskinen lär få göra skäl för lönen.

Det är dock inte bara innanmätet på maskinen som är vansinnigt elegant. Utsidan är som vanligt helt galen och det är så otroligt befriande att se att Apple tagit den här maskinen, och dess användare, på allvar när de formgett och designat den. Framsidan har två FireWire 800-portar och två USB 2.0-portar och ett uttag för hörlurar. Baksidan är ännu maffigare; här samsas två gigabit ethernet-portar med ytterligare två FireWire 800-portar, tre USB 2.0-portar, två optiska TOSLINK-anslutningar för ljud (ingång och utgång) samt två standardanslutningar för ljud (ingång och utgång). Det är svårt att se vad man kan sakna i denna arsenal, förutom att det hade varit trevligt med statuslampor för nätverksportarna. Apple vet ju faktiskt hur man gör – det sitter ju sådana under portarna i så väl XServe som Time Capsule.
I detta test har jag jämfört detta monster mot min egna Mac Pro, inköpt så sent som för en månad sedan efter att den nya familjen lanserades. Eftersom jag är en man av lite mer måttfulla proportioner (vilket inkluderar min egna plånbok…) så valde jag grundmodellen och har sedan expanderat den till 8GB RAM och ytterligare två 1.5TB hårddiskar, en för Windows 7 Professional (64-bitarsversionen) och en disk som min bootdisk speglas över till varje natt medels Carbon Copy Cloner.

Båda maskinerna bootar in i 64-bitarsversionen av Mac OS X Snow Leopard (10.6.4) som standard.

Prestanda

Köper man vad som åtminstone på pappret är den snabbaste Macintosh som någonsin byggts, så bör det gå undan när man gör saker och ting. Och det gör det.

Jag började med ett test där jag konverterar en MKV-rippning av BluRay-versionen av Stanley Kubricks mästerverk The Shining. Orginalfilen vägde in på strax över 4.7GB och målet var att medelst Handbrake konvertera den till ett format som min AppleTV kan spela. Jag valde således AppleTV som preset, satte sedan Average Bitrate till 2000 och under Picture Settings valde jag att slå av Anamorphic och klicka i Keep Aspect Ratio. Detta ger en utfil med upplösningen 960×544, det vill säga, mellan 576p och 720p. Resultaten är, minst sagt, slående:

Mac Pro 2,4GHz 4 Core 8GB RAM: 1 timme, 4 minuter, 59.2 sekunder
Mac Pro 2.93GHz 12 Core, 12GB RAM: 40 minuter, 17 sekunder

Ok, så den är snabb. Vad säger då prestandamätningarna?

En stor del i det har den inbyggda SSD-disken som ger min SATA-disk rejält med smörj. Intressant är också resultatet av grafikkortstestet, där den tyngre Mac Pro:n har ett ATI Radeon HD 5870-kort, medan min modell har ett ATI Radeon HD 5770. Det snabbare HD 5870-kortet är rejält snabbare när det kommer till testet av grafikvisning med Quartz, medan mitt långsammare kort är aningen snabbare när det handlar om OpenGL. Överlag är givetvis HD 5870-kortet snabbare, men det kan vara värt att notera att det endast går att montera i två HD 5870-kort i en Mac Pro på grund av att det tar ordentligt med plats och gärna drar en hel del ström också.

Ok, vidare till nästa test: Geekbench. Jag köpte in 64-bitarsversionen för att detta test skulle bli så bra som möjligt. Först ut, resultaten från min 2.8Ghz 4 Core Mac Pro.

Resultatet blir *host* ett annat. Detta förklaras givetvis inte enbart av det faktum att den snabbare maskinen har tre gånger så många processorkärnor och 12GB RAM mot 8GB dito, utan också att minneshastigheten är snabbare, busshastigheten likaså och att klockfrekvensen för 12 Core-modellen också är aningen högre.

Vad säger då Cinebench? Ett intressant test då det inte enbart mäter grafikkortets prestanda utan också processorernas dito. Redan när jag körde testet på de två maskinerna såg jag vartåt detta barkade. Grafikkortens prestanda upplevdes inte vara så långt från varandra, åtminstone inte för blotta ögat. Processorernas beräkningsprestanda däremot, såg man direkt skillnad på, när bildruta för bildruta formligen flög fram på 12-kärnorsmaskinen, och min 4-kärnors dito fick slita som en hund för att få fram testresultatet.

Så för att summera något vi alla redan visste: ja. Tolv kärnor är snabbare än fyra. Snabbare minne ger resultat. SSD-diskar är prestandamässigt överlägsna SATA-diskar. Men det är bara om du har råd, eller om du tycker det är värt de pengar som det kostar. En sak som definitivt överraskade mig är att skillnaden mellan ATI:s Radeon HD 5770 och 5870 inte är stor nog för att motivera den högre prislappen (2000 kronor extra) för den senare. Å andra sidan kan det finnas fördelar med 5870 som inte visar sig i de tester jag kört men mitt råd här är att du väljer efter dina behov. Det finns för övrigt också ännu vassare grafikkort från Nvidia att köpa till Mac Pro, men det är inget jag tittat på här. Kanske inte så underligt med tanke på att det kortet, ett Nvidia Quadro FX 4800, kostar nästan som en Mac Pro i grundmodell.

Pang för pengen

En Mac Pro med en 2.8GHz Xeon-processor kostar 27745 kronor inkl. moms från Apple. Något mindre om du köper datorn hos Apple och minnet hos exempelvis Kullander men då får du också nöjet att stoppa i minnet själv.

Den maskin jag testat som Apple lånat ut kostar, med en konfiguration som innefattar ett ATI Radeon HD 5880-kort, 12GB RAM, 12 processorkärnor, en SSD-disk och en SATA_disk 69490 kronor inklusive moms, och då har jag också köpt minnet via Apple Store. Det är hiskeligt mycket pengar, och en saftig investering för vem som helst. Med en avskrivningstid på tre år, vilket är hyfsat normalt ute hos företagen, kostar den datorn 23163 kronor per år. Alltså strax under vad en Mac Pro modell den jag köpt kostar. Så det är ingen idé att hymla om det, den här datorn kostar som en mindre bil.

Är den värd det? Det är helt upp till dig som köpare att avgöra. Satt jag och arbetade mycket med videoredigering, specialeffekter, rendering, musikproduktion i den högre skolan (Logic går som smör i en varm stekpanna på den här maskinen, kan jag avslöja…) eller varför inte Aperture och två stora 27″ Apple Cinema Display-skärmar (standardkortet ATI Radeon HD 5770 klarar tre skärmar samtidigt för övrigt, inte alls illa) och tonvis med riktigt feta bilder i råformat, då börjar en sån här maskin bli vettig. För den tid du sparar jämfört med att köpa en enklare kärra kan du säkerligen räkna hem på de tre år du skriver av inköpet på bara genom att du hinner med så fruktansvärt mycket mer på den snabbare kärran.

Ergonomi

Så du har massor med pulver under skrivbordet om du slår till på en sån här maskin. Men om man för ett ögonblick åsidosätter alla siffror och faktiskt bara använder maskinen, hur fungerar den då?

Riktigt bra. Den utvecklar givetvis mer värme och drar mer ström jämfört med min 4-kärnorsmaskin, men låter inte nämnvärt mer. Ingen av maskinerna behövde leka hårtork med fläktarna heller vid något av testerna, och under hela testet har de fått stå på inne i mitt hemmakontor, dygnet runt, och temperaturen här inne är nu uppe på 25 grader. Fläktarna, å sin sida, gör inget större väsen av det utan snurrar lugnt och stilla vidare. Bra där.

Dock kan det vara på sin plats med en brasklapp och det är att kvaliteten på fläktarna i de här maskinerna inte verkar vara något vidare. Jag har redan fått byta en av mina fläktar blott två veckor efter att maskinen köptes då lagren i den inte var av någon vidare kvalitet. Det knarrade och liksom skorrade om fläkten och det är inte acceptabelt i en maskin för närmare 25000 kronor. Bytet var å andra sidan enkelt (jag gjorde det själv), tack vare att Apple äntligen byggt ett chassi som verkligen är lättmeckat. Som en parantes skall väl nämnas att jag en gång i tiden fick byta fläktar i både min första PowerMac G5, med en 1.8GHz CPU, och senare min andra, en maskin med dubbla 1.8GHz CPU:er.

Gör fläktarna sitt jobb och inte börjar kärva kan man ha den här maskinen på skrivbordet om så önskas. Om inte annat bra för att datorn då suger in betydligt mindre damm i maskinen. Då en Mac Pro väger mellan 18 och 19 kilo beroende på utrustning så bör du se till att bordet håller måttet. Bara ett tips i all vänlighet…

Summering

Årets mest välförtjänta MacPro Rekommenderar-utmärkelse? Troligen. En Macpro med den här bestyckningen är ingen leksak. Det är ett arbetsredskap. Det är ingen maskin man köper för att spela på (om man inte har så mycket pengar så det inte spelar någon större roll när bokslut ska göras…) utan har man särskilda krav och behöver en maskin som ger allt, då är detta datorn man ska köpa. Det råder ingen som helst tvekan om det.

Jag är nöjd med min Quad Core Mac Pro. Den är ett enormt lyft över min gamla Macbook Pro (2009 års modell) om man ser till prestandan och jag behöver i princip aldrig vänta på att den ska göra vad jag ber den om. Hade jag haft en 12 Core Macpro med 12GB RAM hade jag nog blivit lite stressad över all kraft som bara satt där på skrivbordet och aldrig riktigt kom till användning.

Jag misstänker dock att jag inte på något sätt är representativ när det gäller det förbehållet, för som jag sa: har man behovet, och pengarna, så betalar sig den här maskinen på nolltid.

14 anledningar till villkorslös kärlek? 12 kärnor, en SSD-disk och ett chassi som ingen annan tillverkare på marknaden är ens i närheten av.

Leverantör: Apple
Pris: Från 48995 kronor inklusive moms. Testat exemplar: 69490 kronor inklusive moms.
Köp den hos: Apple Store.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här

© 2004 - 2017 Joacim Melin