2010-12-30
Nyhet

Dyra iPad-magasin tappar läsare snabbt

Det här med att publicera magasin på iPad verkar vara svårt. Cult Of Mac rapporterar att Wired iPad-upplaga, som initialt sålde 100.000 exemplar i sin första utgåva, nu ligger på 22000-23000 exemplar för Oktober respektive November. Vanity Fair, GQ och Glamour, tre tunga amerikanska magasin, har tappat drygt 20% av sin iPad-försäljning relativt snabbt efter introduktionen.

Vad beror på detta på? Många, för att inte säga i princip alla, magasin tar mer betalt för iPad-versionen av sitt magasin jämfört med pappersversionen. I vissa fall handlar det om ren profithunger, som exempelvis med DN+, i andra fall för att utgivaren satsat på att göra iPad-versionen läckrare med inlagda videosnuttar och annat material som inte finns i pappersupplagan.

Men redan där har du två stora problem som jag ser det: dels bygger återkommande försäljning till iPad och iPhone på att en produkt är humant prissatt. Framgångarna med exempelvis Angry Birds visar att många, många, många små transaktioner blir till slut en väldig hög med pengar. Förlagen verkar dock inte fatta detta utan tror på fullt allvar att användarna först ska köpa en iPad för 4-5000 kronor, minst, och sedan ska de betala mer för vad som i grunden är samma produkt, med lite mer socker på visserligen. Kunderna gör det en gång, kanske två, men inte varje månad.

Det andra problemet är med Internet och sajter som denna, som DN.se eller vilka som helst, så har läsarna vant sig vid att de får en hel massa material severat till sig för i princip inga pengar alls. En av kommentarerna jag fick via mail när jag la ut första numret av Macpro Magazine var att om jag började ta betalt för den så var den ointressant. Det spelade ingen roll om innehållet var bra, om layouten rockade och om läsaren älskade innehållet. Kostar det pengar tycks innehållet vara ointressant.

Jag är övertygad om att det går att ta betalt för innehåll, men knepet tror jag är att ta lagom mycket. Ska man sälja sitt innehåll på iPad så ska man se det som en kompletterande försäljningskanal till vad som i de allra flesta fallen är en pappersbaserad huvudprodukt och sedan låta tiden göra sitt. Om kanske 3-4 år kan vi se ett konsumtionsmönster där läsarna hellre har dagens DN nedladdad till sin platta när de kliver upp, och de betalar ett lägre pris för produkten men sparar också pengar åt förlaget, träd åt naturen och minskar utsläppen från lastbilar och andra fordon som ska leverera pappersprodukten till dig.

I fallet Macpro Magazine kostar tidningen i dagsläget ingenting för er läsare. För mig kostar den någonstans mellan 5000-10000 kronor per månad ur egen ficka att ro runt med layoutare, applikationsutvecklare, drift av servrar, hantering av låneprodukter, inköp av ytterligare iPad med 3G för test, och inte minst min egna tid. Målet med Macpro Magazine, som jag fått definiera efter att det visade sig att ni är ett antal tusen personer där ute som laddar hem den varje månad, har aldrig varit att Macpro Magazine ska ge vinst, utan att den ska finansiera sig själv.

Vad säger du själv – skulle du betala 10-15 spänn för varje nummer av Macpro Magazine via en gratis applikation med flera intressanta funktioner för dig som vill göra mer med din Mac än att skapa nya spellistor i iTunes? Hör av dig!

Kanske kan jag göra allt det jag vill utan att ta betalt för produkten och då är ingen gladare än jag, måste jag ta en tia per nummer så kommer jag att göra det, annars har produkten ingen framtid. Annonsingången har varit oväntat god för att vara i slutet på året och de företag som ställer upp med sina surt förvärvade pengar gör det alla för att de anser att tidningen är värd att satsa på och samtidigt gör de er läsare en tjänst: de betalar så att ni inte behöver göra det. Allt ni behöver göra är att klicka på en annons emellanåt och visa för dem att ni bryr er om deras produkter.

Men huruvida de stora förlagen behöver ta bortåt en hundring för ett nummer av ett magasin till iPad är en helt annan femma. De drivs givetvis av helt andra mål än personer som mig, precis som att Microsoft och Apple drivs av andra mål än oberoende utvecklare som antingen ger bort sina program med källkod och allt eller säljer dem extremt billigt. Det handlar, givetvis, om i vilken skala man ser på saker och ting.

Ser man till de stora förlagen så är många hopplöst distanserade från läsekretsen. Det handlar inte om att nödvändigtvis göra en produkt som fyller en funktion i läsarnas tillvaro, utan att göra en produkt som man kan sälja annonsplats i, för det är där de verkliga pengarna finns, inte i att sälja själva magasinet. Detta är givetvis mallen för varje modernt tidningsförlag, och vi som tidningsköpare kan välja att acceptera det eller att inte göra det.

Cult Of Mac beskriver den optimala prissättningsmodellen:

All major magazines should have a print newsstand price, a subscription price which is much lower, and an iPad-edition price which is lower still.

So, for example, WIRED should cost, say, $6 on the newsstand, about $1 per copy with a subscription and maybe 75 cents per issue for the iPad version.

Such a pricing model would make the electronic version cheaper, so people wouldn’t feel robbed. At the same time, it wouldn’t be so cheap that existing subscribers would have an incentive to cancel en masse.

DN:s VD sade i en kommentar till kritiken runt prissättningen på DN+ att produkten är mer premium och därför kostar den mer. Att produkten sedan saknade många delar av vad som finns i den billigare pappersversionen tycks vara en helt annan femma, det enda premium som i dagsläget står att finna i DN+ är att den körs på en iPad. Chefredaktören för den andra Mac-tidningen här i landet menade att deras prissättning av sin iPad-applikation, och att läsarna sedan utöver det också fick köpa varje nummer utöver det till ett ganska högt pris, var för att de ville vara premium och inte en sju kronorsprodukt.

Svenska Dagbladet är egentligen en av de få mediahus som visar en mer ödmjuk attityd till det här med prissättning på iPad, och menar i en intervju i Dagens Media att publicering via iPad är en ny kanal och de vet ännu inte hur det ska fungera.

Exemplen från amerikanska marknaden som jag inledde denna artikel med, som i sin tur haft ett halvår på sig jämfört med oss här hemma, visar tydligt hur det kommer att fungera. Höga priser, eller “premium” som chefredaktören på svenska Macworld kallar det, är säkert bra, men någon måste vilja betala för det också och produktens innehåll måste motsvara sin prislapp. En BMW skulle inte gå att sälja för en halv miljon om den inte hade kvaliteter som motiverade prislappen.

En titt på Qiozk, en svensk tidningsbutik via en applikation med samma namn, verkar visa att affärsmodellen som Cult Of Mac föreslår fungerar. Det är enkelt för magasin och tidningar att finnas där, avgiften per år till företaget bakom tjänsten är låg, men du tappar också närmare hälften av försäljningssumman per nummer när Apple och Aggressive Development tagit sitt. Ett exempel är Cap & Design som i butik kostar 128 kronor per nummer om jag inte missminner mig. Hos Qiozk kostar den 99 kronor. Macworld kostar hos Qiozk 65 kronor, i butik kostar den 79 kronor.

Och att folk vill betala för sig, det vet vi redan.

Många bäckar små blir en stor flod till slut.



© 2018 Omsoc Publishing AB