2011-05-26
Nyhet

Minimalisternas kamp

Denna artikel har tidigare varit publicerad i Macpro Magazine.

En avhoppare mot den ende kvarvarande orginalmedlemmen med sina tre medhjälpare. Före detta Kraftwerk-medlemmen Karl Bartos släpper en gratis applikation för iPhone. Kraftwerk vill inte vara sämre, men tar 65 kronor för besväret.

Jag älskar Kraftwerk. Inte det spektakel som finns idag, utan gruppen som fram till och med 1986 förändrade världen en skiva i taget med sin minimalistiska strama elektroniska musik. Favoritplattan Computer World, hittade jag som 13 åring på Överskottslagret uppe i Solna på vinyl för en femma. Jag hade hört att Kraftwerk var något farligt så jag köpte skivan mest för det coola omslagets skull och sen stod den hemma i hyllan någon månad tills jag en dag bestämde mig för att kolla in vad det där egentligen var för skiva jag köpt. Efter den dagen kan jag helt seriöst säga att mitt liv inte längre var sig likt, och inte heller min syn på musik och världen vi levde i.

Computer World var skivan som omvärlden samplade, analyserade och kopierade. Kraftwerks kliniskt avskalade musik förbryllade en hel omvärld och i en tid då musiken blivit allt svulstigare stod Kraftwerk som ett bevis för att motsatsen fungerade precis lika bra. Vad många inte förstod var hur fyra tyskar, som inte hade något problem med att låta robotar ersätta dem på scenen, kunde göra så otroligt svängig musik. Hur dessa fyra “krautrockare” kunde göra en låt som “It’s more fun to compute” som det är i princip omöjligt att sitta still till? Skivan är tidlös, en lyssning idag på en platta som har över 30 år på nacken avslöjar ingenting om hur gammal den egentligen är.

Svaret var Karl Bartos.

Omvärlden visste det inte då, men gruppens interna arbetsordning knappast var demokratisk. Florian Schneider och Ralf Hutter var de som tog merparten av pengarna som flöt in till gruppen. Karl Bartos och Wolfgang Flur var båda “anställda” som musiker men i själva verket var det Bartos som var den som drev på utvecklingen inom gruppen medan Schneider och Hutter båda kom från en avantgardisk musikrörelse där mycket experimenterande med rytmer och instrument stod på dagordningen. En lyssning på annars underbara Autobahn visar i mitt tycke hur Kraftwerk skulle ha fortsatt låta om Bartos inte hade varit med. En lyssning på geniala Trans Europe Express visar hur Kraftwerk hann utvecklas på tre år.

Ljudinställningar i Kraftwerks iPhone-applikation KlingKlang.

Efter Computer World kom ingenting. Ralf Hutter hade blivit cykeltokig och satt hellre på en sadel dagarna i ända och till en början hakade resten av bandet på men en efter en tröttnade de. Det blev också Hutters cykelolycka som gjorde att Kraftwerks nästa platta, Techno Pop, blev uppskjuten. Ett spår hade redan hunnit läcka ut på vinyl, Tour de France, en vacker rytmisk komposition som ett fåtal lyckliga fick tag i och kunde njuta av. Jag fick min franska pressning av min barndomsvän Hans som inte riktigt hajade grejen med Kraftwerk. Som tack fick han en platta av Nitzer Ebb av mig.

Tystnaden fortsatte fram till 1986 då plattan Electric Café släpptes. Plattan gjorde knappast succé, och det stod klart att Kraftwerk hade blivit omsprungna av omvärlden. Senare visade det sig att bandet efter att Hutter återhämtat sig gjort om hela plattan från början.

Efter Electric Café hoopade Flur av. Det gjorde egentligen ingen större skillnad för musiken då han inte direkt bidrog till kompositionerna, men dynamiken i gruppen tog destå mer stryk. Karl Bartos tröttnade efter att gruppen 1991 släppt The Mix, en samling ommixade versioner av gruppens gamla låtar och hoppade även han av. Kraftwerk har sedan dess ägnat sig åt att sakta men säkert radera de gamla medlemmarna så gott det går från nysläppta skivomslag, med mera. Electric Café har döpts om till Techno Pop och en ny meningslös låt lagts till i låtordningen. Bartos står fortfarande med där han bidragit som kompositör till vissa låtar men annars är det som att två av de fyra profilerna i Kraftwerk aldrig existerat.

Lyssnar man på dagens Kraftwerk blir man också varse om hur beroende Kraftwerk var av Karl Bartos. Han var liksom Alan Wilder i Depeche Mode mannen som tog demos till färdiga låtar, som skapade grooves som ingen annan i gruppen mäktade med att få fram ur en analog synt på 70- och 80-talet.

I samband med Tsunamikatastrofen gjorde Karl Bartos något enormt viktigt. Han lät utveckla en applikation vid namn minicomposer som i sann Kraftwerk-anda låter dig klinka fram enkla loopar till ett par förinställda trumloopar. Enkelt, minimalistiskt och charmigt. Tittar man som hastigast på appikationen känns den enormt begränsad, men när man suttit en stund så inser man helt plötsligt att man lagt en halvtimme på att sitta med en enda 4/4-loop. Enkelt, charmigt och gratis.

Karl Bartos applikation minicomposer

Kraftwerks bidrag heter kort och gott KlingKlang, efter bandets legendariska studio i Dusseldorf. Det är ett mer komplicerat program där man ska kunna samarbeta med andra som kör samma program samtidigt, oavsett var de befinner sig i världen. Gränssnittet är till en början enormt komplicerat och förvirrande, och det känns mest som ännu en egotripp för ett band, om vi nu kan kalla Kraftwerk det, som aldrig tycks få nog av pengar. Men även här avslöjar applikationen flera sköna funktioner som gör att det räcker längre än Minicomposer. Du kan modifiera och anpassa ljud och takt och faktiskt skapa något du också kan spara ned i din telefon och återvända till senare.

Är KlingKlang värt 65 kronor? Jag vet inte. Jag har svårt att använda det utan att känna en viss bitterhet över vad Kraftwerk, ett band jag följt mer än halva mitt liv, blivit. Som avkoppling och tidsfördriv är det definitivt kul och intressant, men 65 kronor är i överkant.



© 2018 Omsoc Publishing AB