2012-02-05
Nyhet

Retro

Den slutade sina dagar som en TV-spelskonsol, men förtjänade så mycket mer. Commodores sista andetag gav världen två Amiga-maskiner som, om de fått leva, kanske inte hade tagit över marknaden, men de hade nog drivit utvecklingen snabbare framåt.

Amiga 1200 var en av de två maskinerna. Den andra hette Amiga 4000. Vi bortser helt från CD32 då den dels baserades på Amiga 1200 och dels var en förolämpning mot allt vad Amiga presterade.

Säger man Amiga så tänker alla direkt på Amiga 500, konsumentversion av Amiga 1000 som förpackades i det som blev Commodores signum, en dator med tangentbord, diskettstation och själva datorn i ett. Amiga 2000 var, som bekant, en Amiga 500 med expansionsportar. Efter Amiga 500 och 2000 kom Amiga 600, en minst sagt underlig maskin med samma Motorola 68000-processor som Amiga 500/1000/2000, släpptes i Mars 1992, drygt ett halvår innan Amiga 1200 släpptes till marknaden. Om Amiga 600 var tänkt som en budgetmodell (den blev i själva verket dyrare än Amiga 500) så var Amiga 1200 tänkt som en proffsmaskin med en 32-bitars Motorola 68EC020-processor, föregångaren till Motorola 68030 som var den processor som Amiga 3000 begåvades med.

Amiga 1200 (som bar det interna kodnamnet “Channel Z”) anses allmänt vara den egentliga efterträdaren till Amiga 500. Amiga 1200 hade Commodores nya AGA-grafikkrets vilken gjorde det möjligt att via diverse trick visa 8-bitars färggrafik i 18-bitarsläge.

Amiga 1200 hade precis som Amiga 600 inbyggt IDE-gränssnitt. Maskinerna såldes med tillägget “HD” i namnet om en hårddisk faktiskt var installerad eller inte, vilket annars inte var något större problem att installera. Amiga 1200 var precis som Amiga 600 ytterligare expanderbar då båda hade PCMCIA-kortplats (för exempelvis nätverkskort…), men kortplatserna i respektive maskin klarade inte av varken 32-bitars CardBus-kort eller PC Card-kort vilket gjorde utbudet en aning smalt redan när maskinerna släpptes.

Under 1993 och 1994 var Amiga 1200 en av de hetaste hemdatorerna i Europa. Den tyska Commodore-fabriken uppgav att närmare 100 000 Amiga 1200-maskiner tillverkats och sålts i Europa, och det är också den enda kända siffran för Amiga 1200 då Commodore aldrig uppgav några försäljningssiffror.

Efter att Commodore 1994 gått under i en närmast spektakulär konkurs så köptes konkursboet upp av Escom som drygt ett år senare åter lanserade Amiga 1200 på den europeiska marknaden. Lojaliteten mot Amigan hos många av maskinens användare är ju som bekant vida känd och när Escom åter lanserade maskinen blev glädjen kortvarig då de nya ägarna hade höjt priset på maskinen rätt ordentligt (150 euro jämfört med året innan). Borta från maskinerna var också alla referenser till Commodore – nu hette maskinen enbart Amiga igen, vilket den inte gjort sedan lanseringen av Amiga 1000 tio år tidigare. Escom försökte också få fart på marknaden ytterligare genom att erbjuda ett inbytesprogram där du fick köpa en Amiga 1200 för 99 euro om du samtidigt lämnade in din gamla Amiga 500.

Arvet efter Amiga 1200

Det ska sägas direkt – Amiga 3000 eller 4000 är maskinerna man helst vill lägga vantarna på. Men ingen av de två är särskilt enkel att få tag i ens idag och därför är en Amiga 1200 inte ett uselt kap. Den har visserligen en klenare processor, men den har som tidigare nämnts AGA-kretsen för grafik vilket gör att den kan prestera rätt bra på det området. Tyvärr släpptes det få program, och ännu färre spel, som drog nytta av AGA-kretsen utan istället är man hänvisad till att spela spel för sin gamla Amiga 500, något som för det mesta fungerar men som emellanåt inte alltid går så bra.

Amiga 1200 blev också populär bland de som tycker det är oerhört roligt att bygga ut sina datorer ännu mer. Man kan exempelvis installera ett expansionsport med en PowerPC-processor, Blizzard PPC, och därefter köra AmigaOS 4 eller MorphOS, ett operativsystem som några amigafanatiker är det riktiga AmigaOS.

 

AmigaOS 4.

Commodores sista försök att andas liv i företaget var, som så många gånger tidigare i sin historia, en nödlösning. De släppte maskinen Amiga CD32 vilket var en Amiga 1200 ombyggd till en CD-ROM-baserad spelkonsol vilket var hyfsat hett då. Men precis som när Amiga 500 fick stå som bas för jättefloppen CDTV så gick detta helt åt skogen.

Vägen till undergången

Vad var det då som drev Commodore ner i backen? När Jay Miner och hans kollegor, som då jobbade på Atari, fick pengar från tre stenrika tandläkare för att dra igång företaget Amiga så var Miners plan att Amigan skulle närma sig marknaden ur datorspelens perspektiv för att på så sätt få in investeringskapital. Marknaden för datorspel var nämligen stekhet fram till 1983 då bubblan sprack, mycket tack vare den totalt genomusla datorspelsversionen av filmen E.T. och andra liknande speltitlar som hetsats ut på marknaden i ett försök att tjäna sköna pengar på guldruschen som pågick.

Knappt tre år tidigare hade Miner och hans gäng, då anställda på Atari, dragit igång Hi-Toro, senare omdöpt till Amiga Inc och Atari licensierade ett antal kretsar som Amiga Inc. utvecklade. Atari gav Amiga Inc en halv miljon dollar i förskottsbetalning och om pengarna inte betalades tillbaka innan den 30:e Juni 1984 skulle Amiga Inc tillfalla Atari. Tanken på att återvända till Atari var för mycket för Miner och hans mannar som därför i hemlighet förhandlade med Commodore som köpte hela företaget och löste Amiga Inc från sin skuld till Atari. Atari blev inte glada, stämde och 1987 gjorde Atari och Amiga upp utanför domstolen.

I en intervju sade Miner att hela planen för Amigan var att rida på TV-spelsvågen och därefter visa vilka avancerade egenskaper för att hantera digitala media som Amiga egentligen hade. Men bortsett från att ett antal TV-stationer, främst i USA men också någon enstaka i Europa och Sverige (där bland annat Clemens Forsberg, grafiker på SVT i Umeå, blev känd för att använda en Amiga 2000 för att designa titelskyltar för ett antal TV-program) där Amigans avancerade egenskaper användes för att lägga in effekter, driva text-tv-funktioner och liknande, så var det spelen som var nyckeln till Amigans framgång.

Och precis som med Commodore 64 blev det också första steget mot konkurs för Commodore som till skillnad från Apple och deras Apple II aldrig lyckades bli den affärsdator som Commodore ju hävdade att den var.

 

Annons för Amiga 1200.

Amiga 500 blev Hemdatorn med stort H här i Europa, trots att Atari gjorde allt de kunde för att kopiera maskinen för sin egna version, Atari 520 och senare 1040, och med den så följde givetvis piratkopieringen som tack vare snabbare modem, större hårddiskar och BBS:er som spred mjukvaran nätterna igenom i praktiken drev mjukvaruutvecklarna från Amigan. Lägg sedan till Commodores vanskötsel av både kunder och det egna varumärket så har du receptet till varför Amigan dog sotdöden. Till och med svenska Digital Illusions (DICE), som bildades av medlemmar från demogruppen The Silents, drog sig ur Amigamarknaden efter att de 1995 släppe Pinball Illusions (med AGA-stöd, minsann!) och citerade då det stora problemet med piratkopior som en tungt vägande orsak.

Hade Commodore överlevt efter 1995 så hade de fått smaka på konkurrensen från bland annat Windows 95 och det är tveksamt om de hade överlevt den smällen.

En annan faktor att ta med i beräkningarna var att Commodore, precis som Apple under samma tidsperiod tog sina kunder för givet och precis som med Apple II för Apple så tvingades Commodore leva på Commodore 64 alldeles för länge i jakt på nästa succé, som i Commodores fall aldrig riktigt kom även om Amiga 500 sålde oerhört bra i vissa delar av världen.

Min egna A1200 ligger tryggt nedpackad och plockas upp då och då för några härliga spelkvällar. För även om man kunde, och kan, använda sin Amiga 1200 till mer avancerade saker så var det på något grymt sätt ändå det som en Amiga gjorde bäst. Och det var inte uselt, det heller.

Sugen på att läsa mer? Här kan du ladda ned handboken för Amiga 1200, som den såg ut för kunderna i England.



© 2018 Omsoc Publishing AB