2012-03-02
Nyhet

Dagen efter

Tim Carmody:

Google’s new privacy policy took effect today, March 1, at midnight. Last night, I deleted my Google web history, which recorded my history of keyword and image searches, books read (including individual page numbers), local maps and directions, and more — just about anything I had searched for and selected, so long as I was logged into my Google account.

Tre saker som slår mig så här dagen efter att Google drivit igenom sitt nya användaravtal:

1. Hur många gjorde vad Tim Carmody gjorde?
2. Hur mycket data har Google tappat på detta?
3. Hur många års användarhistoria gick förlorade igår, tack vare att Google genomförde denna ändring?

Jag betvivlar att vi kommer att få svar på dessa tre frågor från det Google vi nu ser. Företaget drivs som jag tidigare nämnt inte längre av de värderingar som när företaget grundades, utan är idag ett vinstdrivande bolag som gång efter annan ifrågasätts, inte bara av användare och konkurrenter, utan också av myndigheter där allt från den svenska Datainspektionen till delar av EU-apparaten är ytterst frågande till vad Google gör, och hur de gör det. Google, å sin sida, stänger dörrarna, gömmer sig bakom sina webbsidor och brakar på i en så hög takt så omvärlden har svårt att hänga med. Saker som myndigheterna kan ha synpunkter på nu kanske inte ens finns i samma form den dagen då samma myndigheter kommer till en punkt där de börjar agera.

Om vi tyckte att Microsoft var dominanta och var på väg att ta över världen för tio år sedan, så är det ingenting mot vad Google är idag. För till skillnad från Microsofts produkter, som är just produkter, så är Google en så pass integrerad del i våra liv så vi måste aktivt undvika att använda företagets tjänster för att inte fastna i deras “nät”.

Jag tror Google har insett att de är en maktfaktor att räkna med på global basis, och det obehagliga är att de inte tvekar att missbruka den makten. För Google verkar inte längre landsgränser existera, de ser endast Internet och innan vi applåderar att Google smäller upp det ena datacentret efter det andra runt om i världen ska vi kanske fråga oss vad de lagrar där.

Kanske är jag paranoid i överkant. Kanske har jag läst böcker av William Gibson, Max Berry och Neal Stephenson alldeles för mycket, men det finns många tecken på att det som science fiction-författare skrev för 10-20 år sedan i princip en verklighet redan idag. Det vi inte har är fräsiga 3G-glasögon, “cyberspace”, länder som ägs av företag, med mera. Google är ett företag utom kontroll.

Att sväva på moln

Molnets förlovade land är ett trevligt ställe, så länge det fungerar och så länge våra data är våra egna. Vad skulle exempelvis hända om Amazon, med sina åtskilliga hundra terabyte data i S3-tjänsten som de lagrar åt tjänster som exempelvis Dropbox, skulle göra vad Google gör med alla data de lagrar idag?

Amazon gör det nog inte idag, men om Amazon skulle göra det, och sedan börja samköra data med exempelvis sin enorma kunddatabas, så skulle bolaget snabbt bli en maktfaktor att räkna med, och de tjänster de skulle kunna bygga skulle inte stå Google långt efter. Det skulle gå snabbt också, med tanke på att det inte är någon programvara att installera på kundernas datorer, mobiltelefoner eller surfplattor – det mesta körs ju genom webbläsaren ändå.

Om Apple skulle göra vad Google gör idag skulle det bli ramaskri. Om Microsoft skulle indexera kundernas data i Azure, Office 365 eller andra tjänster de driver i “molnet” skulle företaget anklagas för både det andra och det tredje. När Facebook i tid och otid försöker tänja på sina användaravtal, till sin egen fördel, blir det protester och närmast virtuella kravaller och när bolaget nu testar att läsa användarnas SMS-meddelanden kan man undra vad syftet är, utöver att kunna pusha ut annnonser via SMS till sina användare.

Det är inte bara de stora företagen som missbrukar vårt förtroende. Företag som Path “råkade” kopiera hela din adressbok i din iPhone till sina servrar för “analys”.

Användardata är makt, och för ett litet bolag är stora mängder kundinformation en möjlighet till att växa snabbare, få in riskkapital eller att bli uppköpta.

I Googles fall har de aldrig behövt tänka på pengar – behovet av kapital från riskkapitaliserna var i princip noll bara efter några år, men i en tid då intäkterna från Adwords-annonseringen på sikt kommer att minska i takt med att annonspriserna går nedåt så är Googles information om sina användare en konkurrensfördel när det handlar om träffa mer rätt än fel med annonserna som visas via Googles tjänster. Det är vad Googles gigantiska databaser är till för – inget annat.

Andra företag som inte kan bygga ett nytt Google från början, eftersom Googles försprång är så stort, försöker inte längre kopiera vad som gjorde Google stort, utan nu kopierar de istället det som gjort Google mäktigt.

Utan dig och informationen om dig är Google inte värt någonting. Google vet att du vet det, men de hoppas och räknar med att de flesta av oss inte orkar engagera oss. Och kanske har de rätt – kanske de flesta av oss inte orkar engagera oss då vi kanske har känslan av att Google inte lyssnar på oss?

I exempelvis Facebooks och Googles ögon är vi inte människor, eller användare. Vi är målgrupper för annonser. Vi är källan till deras intäkter och därmed deras makt.

Fundera på det ett ögonblick eller två.



© 2019 Omsoc Publishing AB