2012-06-15
Test

Raspberry Pi

Det kommer produkter ibland som gör att man rycker till lite extra. Ni vet, spontanköper utan att kolla närmare på, utan att ens fundera över om man behöver produkten i fråga. I princip varje produkt Apple är, inte helt överraskande, av det slaget, men en liten Linuxdator, vad ska man med den till?

När Raspberry Pi släpptes var jag snabbt framme och ville köpa. Men det hjälpte föga eftersom webbshopparna som sålde den första upplagan av denna lilla dator blev helt överbelastade. Några veckor senare försökte jag igen och den här gången gick det bättre, för efter drygt en månads väntan landade det en Raspberry Pi hemma hos mig. Med 256 megabyte minne och ethernet-anslutning, närmare bestämt.

 

Det första jag gjorde var att beställa ett SD-kort på 16GB så jag hade något att installera Linux på. Tre varianter finns att ladda ned redan idag, och jag valde Debian (login: pi, lösenord: raspberry ifall du missade det). Jag tryckte över Debianfilen via terminalen och dd till SD-kortet som jag placerade i min SD-kortläsare i min Mac Mini och sen var det bara att stoppa in SD-kortet i kortplatsen på undersidan av Raspberry Pi, koppla in en skärm (HDMI-porten på Raspberry Pi fungerar utmärkt med Apples HDMI DVI-adpater för övrigt…), i mitt fall en 20″ Apple Cinema Display, och sen ett USB-tangentbord. Efter det anslöt jag ethernetanslutningen, och till sist strömmen.

Och jodå, den bootade utan några som helst problem. Det vore ju lögn att säga att den här “datorn” är snabb. För det är ju en dator, men det är också svårt att fatta hur den kan vara så liten, och knäpptyst, och ändå faktiskt köra en i princip fullfjädrad version av Linux. Där Raspberry Pi lider är nämligen åtkomsten till lagringsmediet, i detta fallet SD-kortet. Processorn är nog snabb nog att hantera mer än vad jag kastat på den i mina snabba tester, och med tanke på att grafikprocessorn klarar av att skicka ur sig video i 1080p-kvalitet över HDMI-porten ger vid handen att Raspberry Pi faktiskt har en kraftfullare videohantering än vad samtliga modeller av Apple TV förutom den senaste har. Det tål att fundera på, för med en del pillande går det nämligen att installera XMBC på en Raspberry Pi (i dagsläget kräver det att du kompilerar OpenELEC själv men det kommer att bli lättare vad tiden lider), och då förstår du säkert också själv vilka möjligheter en kreditkortsstor dator som går på tolv volt, inte har några rörliga delar över huvudtaget och som kostar runt 400 kronor faktiskt har om man är beredd att lägga en kväll på att installera den.

Givetvis är det inte enbart som mediacenter som Raspberry Pi har en framtid. Fundera för ett ögonblick vad man kan göra med en liten dator som går på 12 volt? Bildator kanske? Eller i båten? Eller varför inte ute i sommarstugan där du inte har någon elförsörjning? Eller som en WIFI-accesspunkt (givet att du köper en USB-ansluten WIFI-dongel som stöds av Linux för ARM), eller som ett kluster (det finns redan några riktiga hackers som byggt ett emulerat Vaxkluster på en bunt Raspberry Pi, eller som en liten backupserver (anslut några USB-hårddiskar till Raspberry Pi), eller som en liten övervakningsserver med en USB-ansluten kamera, eller…

Fantasin sätter gränserna. För egen del kanske det här inte är mer än en leksak, men i såna fall är det väl investerade 400 spänn som jag inte ångrar ett ögonblick att jag slantade upp för att få leka med den här maskinen.

Så köp en du med. Jag köpte min från RS Components som väntar in nästa bunt när som helst så surfa dit och anmäl ditt intresse omedelbums!

Jag lovar att återkomma med fler artiklar om min Raspberry Pi när jag meckat vidare och faktiskt gjort något med den. En webbserver, kanske? 🙂


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här

© 2004 - 2017 Joacim Melin