2012-06-20
Kommentar

En dag med Android 4

Om ni som har bil har fått se er bil fraktas iväg av en bilbärgare och du sedan är hänvisad till en hyrbil medan din bil står på verkstaden så kommer ni att förstå den här artikeln lite bättre. För jämförelsen jag kommer att göra mellan Android 4 på en Samsung Galaxy SII och iOS 5 på en iPhone 4S är ganska precis just så. Detta är också en subjektiv samling åsikter om vad jag tycker om Android 4 på Samsungtelefonen, och inga absoluta sanningar. Kanske finns det andra sätt att göra saker som jag klagar på, men jag har då inte hittat hur.

Man kan dra flera liknelser mellan en hyrbil och att gå från en iPhone till en Androidlur. Båda är telefoner, båda kör applikationer och på många sätt har de liknande funktioner, men ändå är det som två helt olika världar, som att jämföra Afrika med Antarktis. Precis som en hyrbil är en bil, men det är inte din bil. De har fyra hjul, en motor, ratt och så vidare, men känslan är annorlunda och det känns oftast bara fel.

Det började med att jag klantade mig och tappade min iPhone 4S i marken. Glaset bakpå telefonen krossades och måste bytas ut. Men vad ska jag då använda under tiden? Lösningen blev en Samsung Galaxy SII – en modern mobiltelefon som efter en uppdatering till Android 4 (eller tre-fyra uppdateringar snarare…) ska representera något av det bästa Android-lägret kan erbjuda. Ska man tro Google och Samsung så ska detta vara en fullvärdig konkurrent till iOS 5 och iPhone 4S, men frågar du mig så kan jag säga rakt av att så inte är fallet. Bara en sådan sak att jag måste registrera mig hos Samsung, och att jag tvingas ha ett SIM-kort i telefonen, för att ens få ladda ned uppdateringar till telefonen, förbryllar och skrämmer. Förbryllar eftersom jag inte använder 3G-anslutningen för att ladda ned uppdateringarna i fråga. Skrämmer eftersom Samsung med all säkerhet registrerar allt de kan om mitt SIM-kort.

Varken intuitivt eller instinktivt

Det första som slår mig efter en dag med Android 4 är vilket jobb Apple lagt ned på gränssnittet i iOS 5. Inte enbart designen, utan också hur mycket forskning som lagts ned på att förstå hur människan instinktivt reagerar på en viss dialogruta eller hur man knappar sig fram i undermenyer. Detta är onekligen den största anledningen till varför min 1,5-årige son på några dagar navigerade sig fram i iOS på både iPad och iPhone utan större problem.

Jag har under åren testat allt från Android 1.6 till 4.0 och även om Google lagt ned ett enormt jobb på att göra Android bättre (bara en sådan sak att de äntligen placerat OK-knappen i dialogrutan för PIN-koden på rätt ställe gillar jag, och att markera text är numera betydligt bättre, för att nämna ett par exempel) så är det svårt att bortse från hur Google åter igen har misslyckats med att göra gränssnittet bättre.

För om du tittar på iOS 5 och tanken bakom det grafiska gränssnittet, så förstår man också lite mer hur Google tänkt med gränssnittsdesignen i Android 4. För till skillnad från Apple så tycks inte Google ha studerat hur människans instinkter styr våra handlingar och reaktioner, utan istället får jag känslan av att som vanligt Google tänkt själva och låtit tekniker och designers göra upp om hur menyer, dialogrutor och sådant ska se ut och fungera. Fortfarande dras Android med problemet att ett menyval kan utföras på olika sätt beroende på var du befinner dig – vissa saker kan man radera genom att dra objektet till en papperskorg (som exempelvis en Widget på startskärmen), andra måste du trycka på menyknappen nere till vänster för att lägga till eller radera. I vissa lägen går det att dra fingret horisontellt över något för att radera det, i andra fall inte. Det finns inte ett system för detta, utan flera. Och detta är bara ett exempel på något jag hade hoppats att Google skulle fixat till Android 4.

Djupet av Googles misslyckande är dock större än bara navigationen och gränssnittsdesignen, det handlar också om att när man klickar på en knapp, en meny eller en dialogruta så känns det inte att man klickar. Jag pratar inte om taktil feedback i form av en vibration, eller ett klickljud, utan känslan av att det händer något i precis rätt ögonblick på skärmen efter ett tryck med fingret. I iOS 5 så har Apple hittat den perfekta timingen för hur det känns klockrent rätt från det att ditt finger träffar skärmen till att något händer. Ta exemplet att uppdatera inkorgen för din mail – du klickar på uppdateringsknappen men du får ingen feedback på skärmen att en uppdatering genomförs. Ingen ajax-spinner eller något annat som snurrar och visar att det faktiskt händer något. Ta exemplet att Android 4-enheten inte har kontakt med din mailserver och kollar om du har nya mail – du får inget felmeddelande eller indikation om att du inte har kontakt med mailservern. Samma sak gäller om du skickar ett mail utan att ha kontakt med mailservern.

Kortslutning i sökfabriken

Fler kortslutningar? I låsskärmen i Android 4 så visas riktigt snygga röda cirklar med olika antal missade samtal, nya mail och SMS-meddelanden också vidare. Men du kan inte klicka på eller på något sätt dra i cirkarna och på så sätt komma till listan över exempelvis missade samtal. Det enda du kan göra är att låsa upp telefonen på sedvanligt sätt, men när telefonen låsts upp så kommer du till en vanlig startskärm, inget annat. Jämför detta med att du i iOS 5 kan dra fingret över ett SMS, en Tweet eller ett missat samtal och tas dit från låsskärmen.

Gissa vilket som är bättre?

Ni vet kanske hur GPS-funktionen i iOS fungerar? När man startar en applikation som behöver använda sig av GPS:en så aktiveras funktionen, och när den inte behövs längre slås den av. I Android 4 slår man på GPS-funktionen manuellt och tre timmar senare inser man att batteriet i enheten är nere på 20-25 procent.

Jag lyssnade på ett antal podcasts i bilen idag och när jag klev ur bilen så hade jag två missade samtal och ett mottaget SMS, men av detta hörde jag inget när jag spelade podcasts från Samsungs Galaxy SII utöver att ljudet sänktes ett par sekunder. Ingen ringsignal.

Hur många program för meddelanden finns det i Android egentligen? Det finns en för SMS och MMS, en för Gmail och en för E-post (vilket tydligen inte är vad Gmail är) som hanterar e-post mot servrar som pratar IMAP eller ActiveSync. Det senare är som bekant en Microsoftstandard och Google har i sedvanlig ordning inte licensierat protokollet som exempelvis Apple gjort för iOS, utan istället har de skapat en egen implementation av ActiveSync. Detta ger den intressanta effekten att inställningar som fungerar utmärkt för ett Exchangekonto i iOS 5 inte fungerar i Android 4. När man väl får det att fungera, med till synes fel inställningar, så kan det dröja en halvtimme innan exempelvis ett mail eller en kalenderuppdatering dyker upp i en Android 4-enhet. I min iPhone 4S blir jag förvånad om det dröjer mer än 30 sekunder.

Det finns widgets du kan placera på startskärmarna, vilket är coolt. Men, och ett stort men – de står tyvärr bara för yta. Ta exemplet med en widget för ditt Twitterflöde som ingår i widgeten “Social Hub”, som jag gissar är en funktion som Samsung utvecklat själva. Du kan posta tweets och läsa tweets, men vill du svara på tweeten eller ta reda på mer om personen som twittrat så skickas du till Twitters webbgränssnitt där du dessutom tvingas logga in igen. När du läst klart får du backa tillbaka till “Social Hub” igen.

Vad händer när jag trycker på volymknapparna när skärmen är låst och avstängd? Ingenting. Vad händer när skärmen är tänd, men låst, och jag trycker på samma knappar? Ingenting. Jag måste låsa upp telefonen för att kunna slå på eller stänga av ringsignalen.

Mer specifik kritik finns också angående Samsungs Galaxy SII-telefon. Skärmen är riktigt trevlig, så länge du stannar inomhus eller sitter i bilen. Jag försökte sitta ute i solen och läsa lite mail igår och det gick inte särskilt bra. Jag fick manuellt dra upp skärmens ljusstyrka till max för att över huvudtaget se någonting alls, och det hjälper sannerligen inte att information man kanske vill ha viss koll, som exempelvis hur bra 3G-täckning man har, visas med mörkgrå staplar på svart bakgrund. Batteritiden är, som jag nämnde, usel om man slå på GPS-funktionen men också om man har en animerad bakgrundsbild påslagen. Jag säger det sistnämnda med ett visst förbehåll då jag är osäker på om den animerade bakgrundsbilden drar kraft även när telefonens skärm är släckt, men kombinationen GPS och animerad bakgrundsbild tycks inte vara en god idé. Jag laddade telefonen fullt tills igår förmiddags (och det tar lång tid att ladda batteriet) och åkte vid 10:30 in till hufvudstaden några timmar. När jag var hemma vid 15-tiden igen hade jag drygt 25 procent kvar på batteriet, och då pratar vi sparsamt surfande och tre telefonsamtal på sammanlagt en kvart.

Är det verkligt?

En scen i The Matrix har en replik av karaktären “Morpehus” där han säger nåt i stil med “What is real? Define real.” Och lite så känns det när man använder Android 4 – det känns inte som att det är på riktigt. Man klickar, trycker och försöker få ut något av sin upplevelse men det känns som att Android är mycket yta och lite innehåll.

De data som är dina egna, mail, tweets, SMS, kalendrar, kontakter, är hela tiden lite för långt ifrån där du vill att det ska finnas. Ta telefonapplikationen som exempel – du öppnar den och om du inte kan numret till personen du vill ringa, eller om personen inte finns med i loggarna över tidigare utgående eller inkommande samtal, så måste du gå ur telefonapplikationen, öppna kontaktboken (som nu inte bara innehåller dina kontakter från din Exchangeserver utan också dina kontakter från Google+, Twitter, med mera, vilket ger en adressbok som är ett par mil lång), välja personen du vill ringa och sen genomföra samtalet.

Två applikationsbutiker. Jodå – Googles egna och Samsungs egna. Det går inte att på en skala mäta hur oerhört korkat detta är, annat än att den senare är usel och en tidigare är en väldigt ojämn upplevelse där vissa kategorier har snygg grafik kopplat till sig, medan andra kategorier av applikationer i Google Play ser ut som kyrkogårdar i jämförelse.

Som summering ska jag säga detta: jag förstår varför Android-användare går till iPhone och iOS och jag förstår varför den raka motsatsen i princip aldrig händer. Användarupplevelsen i Android 4 är ett lyft jämfört med äldre versioner av Android, men Google har fortfarande inte fattat de mest grundläggande regler för hur man utformar ett gränsnitt. Man utgår från de som ska använda det, och inte utifrån de som utvecklar det.

Tillägg

En kommentar på Twitter gör gällande att många av invändningarna jag har mot Android 4 i själva verket beror på Samsungs gränssnitt TouchWiz. Jag har svårt att avgöra om det stämmer av två orsaker – dels för att jag inte sett Android 4 tidigare, och därför har jag ingen aning om hur det “kan” eller “ska” se ut.

Kärnan i problemet med Android är kanske också detta – tillverkarnas modifieringar som för mig som användare gör att jag inte längre vet vad som kommer från Google och vad som kommer från exempelvis Samsung. Måste man som vanlig konsument veta om vad som skiljer HTC från Samsungs versioner av Android 4 åt? Jag tycker inte det – och bara tanken på hur svårt Android-tillverkarna gör det för sina kunder gör att jag är glad och tacksam över att snart få använda en iOS-telefon igen.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här

© 2004 - 2017 Joacim Melin