2012-06-28
Nyhet

Den enda Mac värd namnet

När Apple efter årets keynote på WWDC “uppdaterade” Mac Pro i smyg så blev kanske inte mottagandet exakt vad de hade tänkt sig. Istället för att folk skulle dra en lättnadens suck över att maskinen inte var död, så möttes företaget istället av en flod av arga kommentarer från bloggare, kunder och andra tyckare som alla delade i princip samma åsikt: för lite, och för sent.

Att Mac Pro i den form vi känner den idag, har fått sina dagar räknade är det dock ingen tvekan om då Tim Cook i ett mail till en av alla de sura kunder där ute meddelade att de jobbade på något “riktigt bra” och att resultatet av det arbetet skulle släppas “senare nästa år”. Att det blir någon form av proffs-mac är det ingen tvekan om, men vad kommer den att innehålla? USB 3, Thunderbolt, kanske ett par expansionsportar för Fibre Channel-kort, ett mer slimmat yttre (kanske så maskinen går att rackmontera utan större problem också), en ny generation processorer och annat lull-lull lär det också sitta i. Troligen ryker den optiska enheten och vanliga hårddiskar till förmån för SSD-diskar med närmast groteska storlekar, och en annan sak som kommer att vara grotesk är också prislappen.

Så vad är då Mac Pro av idag egentligen värd? Ska man vara krass är detta den enda Mac värd namnet. Det kan verka provocerande att säga så, men när jag pratar om en Mac så menar jag en stationär maskin. En Mac Pro är en maskin utan några kompromisser – den har expansionsplatser för minne, hårddiskar och expansionskort, den har dubbla gigabit ethernet-anslutningar, rejält med andra anslutningar för ljud, externa lagringsenheter, med mera. Kort sagt, det är en rå, stenhård maskin som sparkar mer stjärt än du över huvudtaget kan uppleva med någon annan Mac som Apple säljer idag. Och då vågar jag till och med inkludera den nya Macbook Pro i den uppräkningen. En Mac Pro är en Mac för oss som retar upp oss på fläktar som viner, krångliga luckor som ska bändas upp för att man ska kunna stoppa i mer minne, och maskiner som inte går att uppgradera alls.

Visst, en Mac Pro är ingen elegant dator. Den väger närmare 20 kilo, har handtag som kan skära upp händerna på dig, är inte knäpptyst eller särskilt smidig att placera på kontoret, men det är också det som gör den så härlig. Det ska mycket, och då menar jag väldigt mycket, innan fläktarna i den här maskinen ens funderar på att öka varvtalet nämnvärt. Jag kan på den här maskinen köra två-tre virtualiserade maskiner samtidigt under VMware Fusion 4, samtidigt som jag låter Aperture stå och tugga igenom 15000 bilder, iTunes importerar 20000 låtar, Mail importerar 35000 mail från min ständigt överfulla inbox, App Store-applikationen laddar ned och installerar Xcode. Utöver det är Photoshop, Safari (med 8-9 flikar), Things, Pages, iterm 2, Coda 2, Dropbox och en rad andra applikationer igång samtidigt. Och just ja, Time Machine dunkar över en komplett backup på allt på disken också.

Gör om det med en Mac Mini, eller en Macbook Air, eller en Macbook Pro, utan att fläktarna börjar varva upp och maskinen uppför sig som någon sagt elaka ord till den. Core i7 eller inte, den 13″ Macbook Air jag har må ha förutsättningarna att vara våldsamt snabb, men det är som att sätta en Ferrari på en smal grusad kurvig landsväg i skogen och förvänta sig att bilen ska kunna köra i 220 kilometer i timmen obehindrat. Det är så många begränsningar mellan processorn och dit den ska leverera eller hämta data så allt blir lidande. Apple har delvis löst det med en SSD-disk i maskinen för att hantera delar av min Macbook Air:s tillkortakommanden, men det går inte att bortse ifrån faktum: en Macbook Air är inte en maskin för en nörd som mig.

Därför står det nu en Mac Pro i mitt hemmakontor. Maskinen har dubbla 2.4Ghz Xeon-processor med fyra kärnor vardera, 24GB internminne, en 240GB SSD-disk och en 1TB SATA-disk för applikationsdata, ett vanligt ATI Radeon HD 5770-grafikkort med 1GB grafikminne som dessutom hanterar två skärmar, en 30″ Apple Cinema Display och en 20″ Apple Cinema Display.

Om den levererar? Jo tack.

Hade maskinen kört Snow Leopard hade den med största sannolikhet varit ännu snabbare, men låt det inte råda någon som helst tvekan om det enkla faktum att en Mac Pro är maskinen du ska ha om du är fullständigt kompromisslös när det gäller din datorupplevelse. Den här modellen finns inte längre att köpa, numera är det fyra eller tolv kärnor som gäller om man vill ägna sig åt lite seriöst Mac-shoppande.

Är inte Mac Pro föråldrad då? Är den inte en dinosaurie som överlevt det förgångna mest för att Apple inte vågar ta bort den och förarga de sista proffskunderna som företaget ännu inte lyckats skrämma bort?

Ska man tro de guider som finns på nätet som ger dig råd om du ska köpa en Mac eller inte (det finns tydligen de som faktiskt bryr sig om sånt) utifrån när modellen uppdaterades senast så är Mac Pro det sämsta köp du kan göra. Och utvecklingen går för det mesta framåt även när det gäller Apple, men för mig har det varit en befrielse att faktiskt kunna stoppa in en DVD-skiva för att installera ett program som jag inte velat köpa igen på App Store eller glömt kopiera till min filserver. Det har varit enormt skönt att kunna kopiera filer över nätverket utan att behöva vänta och vänta och vänta på att det ska bli färdigkopierat över Wi-fi.

När jag klickar på något så reagerar en Mac Pro direkt, när jag glömmer bort att stänga av en bunt applikationer så slutar det inte med att jag bränner mig på benen för att maskinen står och gör vad den nu gör. En Mac Pro är alltid sval, alltid snabb, och alltid redo.

En Mac Pro ger dig en Mac-upplevelse som den var för några år sedan. Din Mac räckte längre, kändes fräsch längre och på något sätt var varje ny version av Mac OS X inte nödvändigtvis en dödsdom över den dator du köpte för två år sedan.

Såna Mac-maskiner växer inte på träd längre.



© 2018 Omsoc Publishing AB