2013-10-06
Test

OS X 10.9 “Mavericks”: äntligen!

Så släpptes då Mac OS X Mavericks till slut – åtminstone till registrerade utvecklare. En stor, men ändå liten, uppdatering som innehåller både små och stora nyheter väl värda att ta en titt på för alla Mac-användare när Apple slutligen släpper den nya versionen till alla.

Macpro vore givetvis inte Macpro om det inte tittades lite extra noga även här.

Testet du är på väg att läsa baserar sig på en så kallad Golden Master-version av OS X 10.9, alltså den version som Apple kommer att distribuera ut till användarna om inget otroligt inträffar innan dess.

 

Mac OS X 10.9 Mavericks, där det senare är det första avsteget Apple någonsin gjort i sin halv-officiella namngivningsstandard för Mac OS X, är en intressant uppdatering av många anledningar. Precis som med föregående version, Mac OS X 10.8 “Mountain Lion”, så handlar många av de synliga nyheterna om iterationer, alltså förbättringar och expansioner av redan etablerade funktioner. Ett par nyheter finns givetvis, men mycket av det intressanta pågår under skalet på detta operativsystem vilket gör att det är en uppdatering som närmast kan liknas vid Mac OS X 10.6 Snow Leopard.

Mac App Store

Den schitzofrena namngivningen när det gäller App Store och Mac App Store fortsätter även i OS X 10.9. I OS X heter applikationen alltså App Store men heter egentligen Mac App Store. Eller nåt.

Hur som helst, det finns nyheter. Till skillnad från iOS 7 kan uppdateringarna inte laddas ned i bakgrunden automatiskt, däremot kan får man upp ordentligt med information om när tidigare uppdateringar är gjorda. Man kan få små söta notifieringar om information som rör exempelvis nyheterna i OS X 10.9. Att informationsknappen finns på en webbsida hos Apple i detta fall är också rätt intressant då Apple inte bara kan pusha ut notifieringar till din Mac utan också länka dem till en webbsida hos Apple. Jag kan definitivt se hur Apple kan använda detta i informationssyfte i framtiden när de exempelvis fimpar Java eller Flash igen. Andra webbsajter kommer också att kunna skicka pushnotifieringar till din Mac om du tillåter det.

iBooks

Att man vill läsa en PDF-fil eller två på sin Mac är det ju inga konstigheter med. I och med OS X 10.9 ingår numera iBooks som applikation i operativsystemet. iBooks fungerar på samma sätt som i iOS – du kan köpa, läsa och synkronisera böcker via iCloud som du köpt eller på annat sätt lagt in i iBooks tidigare. Enkelt och smidigt.

Sen om det känns naturligt att sitta och läsa böcker under några längre stunder på sin Mac låter jag vara osagt – jag har gjort det en del men en iPad känns ändå mer naturlig som en “läsplatta” när man exempelvis ska skalla kudde.

Maps

Apples kartor har ju som bekant en lite halvstökig historia. Nu tycks företaget ha fått lite mer ordning på innehållet i kartorna och Apple vill givetvis inte vara sämre än Google varför de har inkluderat en applikation för ändamålet i OS X 10.9.

Applikationen är ganska smart – kombinationen iOS 7 och OS X 10.9 gör att man kan ta ut en vägbeskrivning i Maps på OS X och sedan skicka vägbeskrivningen till alla iOS 7-enheter man har reggat på sitt Apple-konto. Detta är, ursäkta uttrycket, skitsmart och säkert något man kunnat göra med Google Maps och Android sedan flera år tillbaka.

Smart är det alltså, men delningen fungerade när jag testade funktionen. Sannolikt har inte Apple aktiverat detta i iCloud ännu, eller så är det en bugg som väntar på att rättas.

iCloud Keychain

En ny funktion som togs emot med stor entusiasm hos alla förutom utvecklarna bakom 1Password var möjligheten att spara alla lösenord i din Keychain i iCloud. Detta i sin tur innebär att du kommer åt lösenorden oavsett vilken Mac, iPad eller iPhone du sitter med, så länge de är anslutna till samma iCloud-konto och kör iOS 7 eller OS X 10.9. Sedan dess har entusiasmen lagt sig en aning för detta – sannolikt har det med skandalen runt NSA och den datadelning som bland annat Apple tillhandahåller till den amerikanska myndigheten att göra.

1Password har fördelen att informationen kan delas via Dropbox, som tack vare att de använder Amazons S3-lagring också läcker information till NSA. 1Password använder också en stark kryptering som företaget bakom applikationen har informerat oss kunder om. Vilken kryptering Apple använder för iCloud Keychain vet vi egentligen inte. Istället ska vi lita på att Apple gör rätt och håller vår information hemlig, något åtminstone jag har lite svårt att tro.

Ett annat problem med iCloud Keychain är att det inte bara är lösenord som lagras utan även (om du vill det) inloggningsuppgifter, kreditkortsnummer och andra typer av information. Kanske inte sånt man vill låta en utomstående hantera, även om informationen är krypterad.

Nätverk – SMB2 och AFP

En stor nyhet i OS X 10.9 är att Apple nu tagit steget över till SMB version 2 för att ansluta till Windows-baserade servrar. Intressant nog är detta inte byggt på komponenter av öppen källkod som i tidigare versioner av OS X utan nu är det Apple själva som enligt uppgift stått för hela utvecklingen.

Detta är inte bara bra utan också enormt viktigt av många anledningar, i synnerhet för de användare som kör sina Mac-datorer i en företagsmiljö där Apple halkat efter när Microsoft byggde om SMB-protokollet till Windows Server 2008 och Windows Vista. Att Apple nu tagit tjuren vid hornen och styrt upp detta är också viktigt då SMB-hanteringen i Mac OS X återkommande varit ett problem, i synnerhet för de som vill integrera Mac-datorer i Windows-miljöer då det nu ska fungera med autentisering via Kerberos och NTLMv2. Vidare är SMB2 en god ide om du tycker om att leka med jumbo frames och 10gbit ethernet-nätverk, 10GbE även kallat, (se även min text om iSCSI för lite mer om 10gbit ethernet och Mac:ar) då SMB2 “aggressivt cache:ar fil- och mappinformation” som Apple uttrycker det.

För dig som har en NAS hemma kan det vara extra viktigt att ha detta i åtanke innan du uppdaterar till OS X 10.9. Om din NAS inte stödjer SMB 2 så kan du få stora problem att ansluta till den via SMB då SMB 2-implementationen i OS X 10.9 inte kan “växla ned” till den tidigare standarden. Om du står inför detta faktum finns det blott en sak att göra: anslut till din NAS via AFP-protokollet istället tills din NAS-leverantör uppdaterat din NAS till SMB2. I undertecknads fall står det en Synology-NAS med operativsystemet DSM version 4.2 (se ovan) som ska ha stöd för SMB2. Men det fungerar över huvudtaget inte alls med OS X 10.9 och SMB2 utan jag får vackert använda AFP tills vidare.

Om två OS X 10.9-maskiner ska skicka filer till varandra går denna trafik över SMB2. Tidigare versioner av OS X kommer använda AFP och enligt Apple också SMB, men det återstår att se hur det kommer att fungera i praktiken – i mitt labb har jag kunnat använda OS X 10.9 och SMB mot en OS X 10.8-server men jag har noterat att prestandan på filkopieringar lämnar en hel del att önska.

För de som ofta leker i Unix-miljöer finns NFSv3 och NFSv4 inbyggt i OS X 10.9. I betaversionerna av OS X 10.9 fungerade detta i “varierande” grad, minst sagt men i den skarpa versionen jag använder när jag skriver detta har det sett bra ut så här långt.

Nätverk – Airdrop och iOS 7

Om du drömmer om att använda Airdrop mellan din iOS 7-enhet och din Mac så har du säkert noterat att detta inte fungerar med tidigare versioner av OS X (OS X 10.7 Lion eller senare) som har Airdrop inbyggt. Jag kan nu bekräfta att detta inte fungerar med OS X 10.9 heller. Apples supportdokument i frågan är också glasklart, men många av oss har givetvis hoppats att detta ska vara något Apple åtgärdat i OS X 10.9:

AirDrop for iOS supports only iOS 7 devices. You cannot use AirDrop on iOS to share with OS X, and OS X users can’t use AirDrop to share with iOS devices.

Detta är givetvis en aning irriterande. Apple har å sin sida aldrig sagt att Airdrop ska fungera mellan de två plattformarna, men eftersom namnet är identiskt i båda tror man givetvis att det kommer att fungera. Voffor gör di på detta viset?

Vad Apple skapar med det tilltaget är förvirring och irritation. Det finns ingenting som utesluter att detta kommer fungera i framtida versioner av respektive operativsystem, men för att det ska hända måste Apple överkomma sina egna designtekniska beslut i iOS 7. Ser man till den rent tekniska biten är Airdrop i iOS 7 respektive OS X 10.9 identiskt. Båda plattformar använder Bonjour-protokollet som själv hanterar identifiering, anslutning och nedkoppling mellan två enheter som använder sig av protokollet.

Jag tror att det hela handlar om att Apple har ett bra varumärke och vill använda det. Detta i kombination med att iOS historiskt sett varit väldigt konservativt och styvmoderligt när det gäller vilka filtyper som ska kunna hanteras i en iPhone eller iPad. Airdrop mellan två OS X-maskiner kan skicka vilket filformat som helst eftersom OS X bara skriver ned filen som tas emot till filsystemet och sedan får användaren hantera det eventuella problemet med att det inte finns en applikation för att öppna filen i fråga. I iOS är det som bekant annorlunda – endast ett fåtal filtyper kan skickas till och från en iOS-enhet via e-post, iCloud eller Dropbox för att ta tre exempel.

Om vi för ett ögonblick utgår från att Airdrop faktiskt fungerade mellan de två plattformarna skulle Apple dels tvingas hantera inbyggda begränsningar i båda plattformarna som stipulerade vilka filtyper (och kanske också filstorlekar) som kan skickas mellan de två. Dessutom är mycket av materialet i en iPhone eller iPad DRM-skyddat och köpt via iTunes vilket gör att den kopplingen skulle riskeras att sättas ur spel via Airdrop. Det andra Apple skulle tvingas tampas med är förbaskade kunder som trodde att de skulle kunna skicka musikfiler till sin iPad från sin Mac. Det vi redan nu har, och lär få se mer av i framtiden är funktioner som liknar den i Maps i OS X 10.9 där man kan skicka vägbeskrivningar till sin iPhone eller iPad. Precis som i iOS 7.

Synd är det att det inte fungerar som vi tänkt dock. För egen del hade det räckt med att kunna överföra bilder från iPhone till Mac men det ser ut som jag får använda e-post (snabbt) eller iCloud (inte snabbt) för det ändamålet.

Flerskärmsstöd

Något som OS X lidit enormt av sedan OS X 10.7 (Lion) är hur operativsystemet hanterar flera skärmar. Apple tycktes då förvandla OS X till ett operativsystem för bärbara datorer i första hand och för stationära maskiner med flera skärmar i andra hand. Med OS X 10.9 har Apple gjort något åt saken – numera har du startraden på en skärm och menyraden på båda skärmarna. Den skärm som har ett aktivt fönster har också menyraden i “skarpt” läge – skärmen utan ett aktivt fönster har en lätt dimmad menyrad. Det blir lite förvirrande i början men snart vänjer man sig och tänker inte på att menyraden finns där i dimmat läge.

Mission Control har också uppdaterats för att stödja flera skärmar och visa rätt fönster på rätt skärm vilket fungerar grymt bra. Airplay låter dig skicka upp en av dina skärmar på din HDTV via en Apple TV och du kan numera, äntligen, köra en applikation i fullskärmsläge och samtidigt använda din andra skärm för andra saker. Mycket trevligt, men obegripligt varför detta har tagit två år att implementera.

Spara energi och internminne

Apple har byggt in en minneskomprimering i OS X 10.9 som enkelt beskrivet komprimerar minnet som används av inaktiva applikationer. Detta sker först när systemet börjar få slut på fysiskt internminne och i kombination med det faktum att i princip alla datormodeller som säljs av Apple idag är utrustade med Flash eller SSD-minne gör att Apple kan fortsätta att snåla på internminnet i exempelvis Macbook Air ett tag till. I samma tänk får man säga att App Nap också ingår där applikationer som minimerats men ändå drar kraft sätts i ett viloläge automatiskt. Det gör att de drar mindre processorkraft och därmed mindre energi är tanken. Ett exempel på detta är Safari som visar en Flash-animering vilket drar en del processorkraft.

Om du lägger ett annat fönster Safari kommer Safari att sättas i viloläge för att förhindra att en animering du ändå inte kan se. Hur det kommer fungera med andra applikationer som drar processorkraft och ligger i bakgrunden, exempelvis iTunes eller Spotify, återstår väl att se men jag antar att det kommer fungera som i iOS 6 där vissa applikationer kan utvecklas för att kringgå den typen av begränsningar.

Apple har också byggt in en funktion kallad Timer Coalescing-grupper. Apple buntar med detta ihop operationer på lägre nivåer i operativsystemet så de körs samtidigt och därmed skapas det utrymme så dessa operationer kan ta små pauser och därmed spara energi. Enligt Apple ska detta minska aktiviteten för dessa operationer med upp till 72 procent och det hela ska ske blixtsnabbt och som användare ska man inte märka av att detta sker.

Ny kalender och adressbok

Kalender- och kontaktapplikationerna har, tack och lov, styrts upp. Borta är avrivna pappersbitar och inbundet läder. Numera ser dessa applikationer ut som applikationer och inte som nåt som designats i Corel Draw av en andra klassens hobbydesigner. Innehållet är i fokus och det är det viktigaste. Nyheter i kalendern är att man kan välja om man vill visa olika meddelanden för delade kalendrar och inbjudningar i notifieringscentret. Bra så. Kalendern tycks också ha stöd för att visa restid till ett möte. Man skulle kunna tro att restiden kan räknas ut automatiskt beroende på var man befinner sig just nu med sin dator, men så är inte fallet. Istället är det ett värde man matar in när man skapar ett möte. Intressant nog finns det inget stöd för denna information i kalendern i iOS 7 så restiden visas inte i din iPhone eller iPad.

Övriga små och stora nyheter

Apple fortsätter lägga in tjänster för att dela med sig av saker eller integrera OS X på andra sätt. Nytt i OS X 10.9 är en koppling till LinkedIn samt att ett antal av de andra tjänster som integrerats fått lite uppfräschad grafik och nya logotyper i vyn i systeminställningarna.

Notifieringsfunktionen har fått sig en uppryckning. Numera man kan skicka iMessage-meddelanden samt uppdateringar till Twitter, Facebook och LinkedIn från det översta fältet på notifieringsfunktionen.

Findern har fått ett fullskärmsläge och flikar samt att det nu går att sätta etiketter på filer. Detta innebär att olika filtyper, exempelvis Microsoft Word, PDF och JPEG-bilder, som ingår i samma arbetsprojekt kan få en och samma etikett vilket gör det enklare att hitta alla filer som tillhör just det arbetsprojektet.

Safari har fått sig ett par nyheter också. Vyn över de vanligast besökta webbsajterna har förändrats. Safari begär att du själv aktiverar innehåll som baseras på Flash för att du ska kunna bestämma om du vill spara på batterierna i din Mac eller inte. Delade länkar via Safari är en intressant funktion – den fångar upp inkommande länkar till webbsidor från ditt flöde hos Twitter och LinkedIn. Detta är ingen funktion jag använt särskilt mycket själv men den är intressant och kan nog växa hos mig på sikt. Sen kan man fundera på varför inte Apple tar detta ett steg längre och lägger in delade länkar via Facebook, eller varför inte från iMessage och din egna e-post?

Apple har implementerat stöd för OpenGL 4.1 Core Profile och OpenCL 1.2. Intressant nog släpptes OpenGL 4.1 i slutet på juli 2010 så man kan ju fundera på varför detta har tagit sådan tid för Apple.

Summering

OS X 10.9 Mavericks är en trevlig uppdatering. Den tillför en del saker som vissa kan tycka är livsviktiga medan andra kan tycka att de är onödiga. Jag är någonstans mitt emellan när det gäller detta. Sannolikt hade jag inte saknat OS X 10.9 om jag återvände till OS X 10.8 men med tiden blir man givetvis van vid funktioner och egenskaper, stora som små, och vips kan man inte leva utan dem. Apples löften om bättre integrationsmöjligheter i Windows-baserade nätverks- och servermiljöer har vi hört många gånger förr och det är inte alltid Apple har uppfyllt ens en bråkdel av vad de lovat så jag hoppas innnerligt att de tar användarnas behov på allvar denna gång.

Smågullig grafisk effekt i Launchpad när nya applikationer installeras via Mac App Store.
Jag skrev i inledningen att Mac OS X 10.9 handlar lika mycket, eller kanske till och med mer, om vad som händer under skalet än vad som händer ovanpå. Förändringarna och nyheterna som syns i gränssnitt och applikationer är för mig logiska expansioner eller ytterligare broar mellan iOS och OS X, en förändring vi började tvingas in i redan med OS X 10.7 Lion. Det arbete Apple gjort på mekaniken under motorhuven, om uttrycket tillåts, kan tolkas som att man förbereder en flytt till en processorarkitektur som har mindre energi att slösa med jämfört med x86-arkitekturen som Apple använt i många år nu.

Det går också att tolka som att Apple vill kunna bygga framtida Mac-datorer på klenare x86-processorer för att på så sätt minska energiförbrukningen och i samma svep framstå som en god världsmedborgare med miljön i åtanke. Eller så handlar det helt enkelt om att klämma ur längre batteritid ur redan befintliga produkter. Vilket av de tre alternativen som är mest troligt vågar jag inte spekulera om i dagsläget, men om det är det tredje så skulle det onekligen vara det minst spännande och det mest förutsägbara. Kanske lite som Apple börjat framstå som det senaste året.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här

© 2004 - 2017 Joacim Melin