2013-11-27
Kommentar

Att bli “svartlistad” av Apple

Mike Elgan har publicerat en artikel på Cult of Mac där han i högljudda ordalag ondgör sig över att bli svartlistad av Apples PR-avdelning. I artikeln drar han exempelvis paralleller mellan svartlistningen av påstådda kommunistsympatisörer i 50-talets USA och nutidens journalister, bloggare och skribenter som han anser “straffas” av Apple för att de varit för kritiska till nya produkter, skrivit för mycket om rykten, och så vidare:

For the most part, however, inclusion on the Apple “blacklist” for most journalists appears to result from some combination of criticism, cynicism, or coverage about specific topics — or breaking their “rules” for coverage (such as live-streaming at one of their events).

For example, criticizing Steve Jobs, Apple’s history and culture, or super-harshly criticizing their products will gain most journalists lifelong inclusion on the “blacklist.” Being overly speculative, writing with too much certainty about Apple rumors, or speculating about Apple’s motivations in a negative way will usually get reporters and editorialists on the list.

Jag har skrivit regelbundet om Apple sedan 2002, och på denna blogg sedan 2004. Jag har hyllat Apple men också kritiserat företaget och deras produkter när det funnits fog för det.

Skillnaden mellan en blogg som Cult of Mac och dess skribenter och Macpro och undertecknad antar jag är dessa:

1. Jag skriver inte om rykten. Cult of Mac frossar i dem, rapporterar om den som de vore fakta och spekulerar återkommande i ämnen som de inte har nog på fötterna för att ens överväga en artikel om. Sidvisningar är tydligen viktigare än att faktiskt skriva om saker på ett korrekt sätt.

2. Skulle jag skriva en bok om exempelvis Steve Jobs, som Leander Kahney gjorde, så hade jag inte gjort det på det spekulativa sätt som Kahney gjorde med Inside Steve’s Brain. Inte av rädsla för att bli “svartlistad” av Apple, utan av respekt för läsarna.

3. Bara för att andra skriver skit så behöver man inte göra det själv för att få sidvisningar. Ett bra exempel här:

While the book focuses on more than just sex, the NY Post has published an excerpt that dives into Steve and Chris’ nights of lovemaking that were so epic Steve had to give her a call 15 years later to say thank you.

Eller detta:

But what would Steve Jobs have thought of Google Glass?
He would have thought you were a dork for wearing one, and you needed to get laid.

De två ovanstående citaten visar skillnaden mellan vad Mike Elgan och exempelvis hans chef Leander Kahney gör och vad sådana som jag gör. Åsikter är okej, att spekulera och fundera runt ett ämne är okej om man har ett syfte med spekulationen (exempelvis att prata om vad Apple kan tänkas göra inom ett visst produktsegment ett-två år framåt i tiden), gärna baserat på fakta som redan existerar och inte är påhittat av en analytiker eller annan skvallerkärring.

Skribenter som Mike Elgan kan gnälla sig röda i ansiktet över att de ignoreras av Apple. Faktum är att Apple gillar att bli kritiserade, ifrågasatta och testade, men de vill att deras produkter och deras agerande som företag är vad som ifrågasätts. Rykten och spekulationer är alltid svårt att värja sig mot, oavsett vilket företaget är, men av de mest korkade teknik-relaterade saker som rapporterats av diverse bloggar och nyhetssajter de senaste åren så är merparten av dem om Apple.

Screen Shot 2013-11-25 at 15.59.38

Apple har ingen som helst skyldighet att prata med varenda journalist, bloggare och skribent som anser sig ha rätt till en intervju, ett testexemplar eller en kommentar från Apple.

Mig veterligen svartlistar inte Apple skribenter, men om jag vore en PR-person på Apple skulle jag inte ödsla tid på exempelvis galningarna på Prisjakt Prylkoll eller de anonyma skribenterna på Mobilio (som båda ägs av Aftonbladets ägare och som så gott som dagligen publicerar rykten och annat trams på just Aftonbladet) eller andra bloggare som spekulerar och frossar rykten och trams.

Att göra som Cult of Mac och spekulera i företagets nu mera döde grundares sexliv har väldigt lite med Apple att göra och visar snarare att det är en oseriös webbsajt som ska behandlas därefter. Seriösa bloggare, journalister och skribenter agerar därefter och följer de detta arbetssätt så är de i mitt tycke värda att följa och läsa, även om man inte alltid håller med dem eller om de inte matar på med det senaste heta skvallret om Tim Cooks sexuella läggning, Jonathan Ive’s nya bil eller om Jobs änka har börjat dejta igen. Sådant trams hittar man om andra kändisar i exempelvis Se & Hör, och det är också där den typen av material hör hemma om det nu måste skrivas artiklar om det.

Till sist och syvende är det vi läsare som bestämmer vilka artiklar vi får läsa. Klickar vi på skvallret signalerar vi att vi vill ha mer och det material som publiceras blir där efter.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här

© 2004 - 2017 Joacim Melin