2014-01-19
Test

Mac Pro (2014 års modell)

Apples nästa steg inom världen för arbetsstationer är en svart, cylinderformad superdator som snarare för tankarna till Power Mac G4 Cube än till den Mac Pro vi levt med sedan 2006.

Men vi tar det från början innan vi övergår till det första svenska testet av 2013 års upplaga av Mac Pro.

En tyst minut för towerchassit

Apples Mac Pro halkade efter i utvecklingen de senaste åren. 2012 års uppdatering av datorn begränsades till en snabbare processor och mer internminne som standard, vilken kritiserades av många användare. I mars 2013 tvingades Apple sluta sälja Mac Pro i Europa på grund av ett EU-direktiv som då trädde i kraft.

Direktivet angav nya regler för standard och säkerhet i elektroniska produkter. Bland riskerna nämndes då att bland annat FireWire-portarna på “gamla” Mac Pro hade strömmatning inbyggd och att kunderna ansågs kunna skada sig på fläktarna.

Apples vd Tim Cook lovade senare under sommaren att att en ny modell skulle komma under kommande år, alltså 2013.

Visning i London

Snabbspola fram till januari 2014 och maskinerna som Apple presenterade i juni 2013 och började levereras i slutet på december samma år har faktiskt hittat ut till allmänheten.

Att det inte är vilken dator som helst som ska lanseras är tydligt – de senaste åren har Apple sällan visningar av nya produkter utanför Sverige. Det mesta avhandlas på huvudkontoret i Stockholm, vilket lata sällar som undertecknad tycker är en bra grej.

Men denna gång hade journalister från hela Europa flugits in för att titta på den nya “superdatorn” från Apple.

Två amerikanska representanter från Apples huvudkontor, visar Mac Pro, svarar på frågor och kör sedan en förkrossande och imponerande demonstration av Final Cut Pro X 10.1. Denna nya version är specialoptimerad för att dra nytta av alla de egenskaper som nya Mac Pro är begåvad med. Hela 16 samtidiga kameravinklar plus en fullskärmsvisning spelas i realtid, i 4K upplösning, på två 4K Sharp-skärmar och den enda anledningen till att det inte är fler vinklar tycks vara att den inbyggda lagringen inte skulle klara dataöverföringen.

Min spontana reaktion är något oprofessionell kan tyckas, men jag utbrister något i stil med “Jag var inte förberedd på hur mycket jag skulle vilja ha den här datorn”.

Som en av två journalister i landet har jag tacksamt utrustats med ett testexemplar från Apple. Tillsammans med en 27″ Apple Thunderbolt-skärm. Och just det där med upplösningen återkommer jag till senare i artikeln.

Uppackning

Jag har förstått att det här med att packa upp saker från Apple och fånga det på bild är något särdeles populärt hos en del av befolkningen.

Jag är personligen inte så road av detta, och brukar inte visa den här typen av bilder här på Macpro, men när jag öppnade kartongen för nya Mac Pro kände jag att det helt klart var värt att fångas på bild.

Apples förpackning har liksom tagits till en ny nivå med nya Mac Pro. Det är en minimalistisk, enkel men fruktansvärt effektiv förpackning där det lagts enorm börda på att till och med strömsladden ska ligga elegant, stilla och säkert i bottnen av förpackningen.

Det enda jag personligen svär en aning över inombords är att jag måste försöka linda upp den där kabeln igen när datorn ska returneras till Apple.

Det ska samtidigt sägas att det känns minst sagt underligt att packa upp en dator som motsvarar ett par normala månadslöner efter skatt och inte hitta varken tangentbord eller mus. Om det är Apple som snålat, om de vit/gråa tangentborden och mössen inte matchar den svarta Mac Pro-datorn eller om det finns en tredje anledning (som jag kommer till senare) vet jag inte.

Det känns också lite underligt att notera att Mac OS X 10.9 är förinstallerat och att man måste sätta igång och installera uppgraderingar av både operativsystem och firmware i en så här pass ny maskin.

Design och ergonomi

Ja. Den har en fläkt. En. Gamla Mac Pro hade åtta fläktar. Åtta. Nya Mac Pro består egentligen av tre kretskort som sitter i maskinen – två grafikkort och ett tredje kort där processor, lagring och lite annat är monterat på. Mellan dessa två av dessa sitter det fyra minnesplatser. Man kan tänka sig att maskinens design involverar skohorn och vaselin men i själva verket är det ganska rymligt på den redan otroligt omöjligt lilla datorn.

Givetvis är nya Mac Pro tystare, men det vore lögn att säga att du inte hör den när den står där på skrivbordet (de som inte tål ens det lilla suset kan montera datorn liggande i ett rackskåp vilket nya Mac Pro faktiskt är certifierad för). Om fläkten är tyst så noterade jag ett svagt pipande ljud när jag anslöt datorn till mitt 802.11n-WIFI. Ju fler filer jag kopierade över WIFI ju mer hördes pipandet. Problemet är att frekvensen på det pipande ljudet är högre än fläktens susande varvid man stör sig desto mer på det.

Efter en stunds testande insåg jag att nya Mac Pro lika gärna kan stå vänd med “baksidan” mot mig, det vill säga med alla portarna vända mot användaren. Det är i princip det enda sättet att avgöra om maskinen är på eller inte, så vida inte du väcker skärmen från sin dvala – strömknappen sitter nämligen på baksidan och det är den enda sak som lyser konstant på hela maskinen.

Om du snurrar lite på datorn eller rör den på något sätt så tänds ljusguiderna runt portar och annat på baksidan. Givetvis sker det på elegantast möjligaste sätt och förhoppningsvis är det någon som snart listar ut hur man kan ha den här belysningen ständigt aktiverad, så snygg är den:

Den verkliga målgruppen för Mac Pro

När jag var på besök hos Apple i London fick jag indirekt svar på en stor fråga jag funderat på sedan Phil Schiller presenterade Mac Pro under WWDC-konferensen 2013: vem eller vilka är Mac Pro till för? Att det är en “proffsdator” är det väl få som ifrågasätter, men vilka proffs då?

Apples amerikanska representanter nämnde att nya Mac Pro är “fantastisk” för spel, att den är kanon för musiker som vill ha sin dator nära men ändå inte behöva störas av ljudet, och så vidare.

Jobbar man med CAD är nya Mac Pro ett mindre intressant val av den enkla anledningen att CAD-användare allt som oftast kräver betydligt kraftfullare grafikkort än vad Apple petat i nya Mac Pro. De vill också ha möjligheten att välja grafikkort och oftast tycks valet av grafikkort landa på Nvidias Quadro-kort om man arbetar med CAD.

Den verkliga målgruppen för nya Mac Pro är de som arbetar med foto- och videoredigering. De senare har inte sällan särskilda tangentbord för ändamålet, vilket kan förklara varför Apple inte skickar med något med nya Mac Pro. Grafikkortens drivrutiner är optimerade för OpenCL vilket passar väldigt bra med både Final Cut Pro X och även Adobe Premiere som i dagarna släppt en uppdatering som drar nytta av båda GPU:erna i nya Mac Pro. Med OpenCL kan en applikation som Final Cut Pro X lämpa över beräkningsarbete på grafikkortens processorer, GPU, vilka på den här nivån är mångfaldigt snabbare än den interna processorn, CPU, i datorn.

Pris och valmöjligheter

Nya Mac Pro är ingen billig maskin. Ändå slår den motsvarande PC-maskiner på fingrarna om man ser till pris kontra prestanda. Å andra sidan kan man enklare (och billigare) expandera de motsvarande PC-maskinerna vilket i praktiken innebär att om du vill stoppa i rejält med minne, lagring och sedan skaffa dig ytterligare lagring så kommer Mac Pro med Thunderbolt 2-tillbehör att springa iväg ordentligt.

macpro-priser

Om man är ute efter att maxa sin Mac Pro med allt som går att stoppa i den så landar man på 86 275 kronor inklusive moms oavsett vilken av de två modellerna man väljer ovan.

Lagring och expansion

Många minns kanske bilden ovan? En tysk Mac-blogg gjorde sig lite lustig över hur de som köper nya Mac Pro kan komma att sitta med externa diskar och annat för att kunna göra samma sak som gamla Mac Pro gjorde i ett och samma chassi. Jag skrev följande i min kommentar:

Bilden visar den lite smått bistra verklighet som väntar köpare av nästa generationens Mac Pro.

Tyvärr är det väl så att vi fortfarande befinner oss i situationen som bilden ovan illustrerar. Jag diskuterade detta med Apple-folket i London och de menade att de vill omdefiniera vad expansionsmöjligheter innebär med Thunderbolt 2. Jag tyckte först att det var ett ganska krystat uttryck men efter att ha funderat på det slog det mig att Apple har en viktig poäng i just detta.

Den gamla Mac Pro-modellen hade sina rötter i Power Mac G5, som i sin tur hade sina rötter i Power Mac G4, som härstammade från Power Mac G3, och så vidare. De hade alla en sak gemensamt förutom att vara stora klunsar till datorer, och det är att de hade plats för instickskort. Det var så vi arbetade då – ville vi ha en funktionalitet som inte fanns i datorn så stack vi i ett expansionskort.

Bytte vi dator kunde vi (kanske) ta med oss kortet till den nya modellen. Att ansluta tillbehör som fler skärmar, Fibre Channel-adapters och annat som kräver rejäl bandbredd via en standardport som exempelvis Thunderbolt är har inte varit möjligt förrän i början på år 2011 då Macbook Pro med Thunderbolt-porten introducerades. Innan dess hade vi Firewire 800, USB 2.0 och… ingenting. Spola fram till nutid och du kan ta med dig samma tillbehör som du ansluter till din Mac Pro och plugga in grejerna i en Macbook Pro eller iMac.

Det är smart, men också kostsamt för kunden. Mac Pro är knappast tänkt som en dator för gemene man, det kan vi nog alla vara överens om. Men även de som jobbar med ljud och video har knappast hur mycket pengar som helst att kasta på en ny dator och den maximala lagringen på en terabyte i nya Mac Pro kommer inte räcka länge. Till Apples “undsättning” kommer nya Thunderbolt-kablar som kan bli upp till 30 meter långa med vilka man kan stuva in ett eller flera Thunderbolt 2-chassin i närmaste garderob eller liknande om de låter för mycket.

Vid sittningen i London pratade Apple inte explicit om iSCSI eller 10GB Ethernet förutom att de “håller koll” på det senare. Det är förståeligt att de har den inställningen då 10GB Ethernet inte riktigt nått den status där det är realistiskt att installera en sådan standard som en ersättare till exempelvis Fibre Channel. Det kan det också nämnas att Fibre Channel får sig ett litet uppsving med Sanlink 2 från Promise som nu klarar av dubbla 8Gbit/s anslutningar över Thunderbolt 2, men personligen hade jag gärna sett att Apple byggt in en anslutning för Fibre Channel direkt i Mac Pro. Jag hade gärna offrat ett par USB 3-portar för det ändamålet.

Enligt uppgift är företag som OWC på gång med uppgraderingsmöjligheter för den interna lagringen i nya Mac Pro och det är inte alls osannolikt att det också kommer nya grafikkort i framtiden, men det är givetvis ingenting Apple vill prata om i dagsläget.

Thunderbolt 2 och 4K

Framtiden stavas helt enkelt Thunderbolt 2 om du ska vara med i proffssegmentet och arbeta med Apples grejer. Apple gör ingen hemlighet av det med tanke på att du kan ansluta upp till 36 Thunderbolt 2-enheter till nya Mac Pro (hela sex stycken Thunderbolt-skärmar från Apple kan anslutas). Varje Thunderbolt 2-anslutning klarar maximalt 40Gbit/s, i praktiken 20Gbit/s i vardera riktning då Thunderbolt 2 arbetar med två kanaler. Den första Thunderbolt-standarden hade i praktiken samma prestanda över fyra kanaler fast uppdelat på 10Gbit/s per kanal.

Detta innebär att du kan trycka 4K-video över en Thunderbolt 2-anslutning, eller för den delen ansluta fler Apple Thunderbolt-skärmar än tidigare. Bra så. Men Thunderbolt 2 räcker inte till för att gå bortom 4K-upplösning – exempelvis kan du inte köpa en 4K-skärm och sedan köra upp den i Retina-upplösning. 4K innebär i praktiken en upplösning på 4096 × 2160 pixlar medan en 27-tums Retina-skärm sannolikt skulle ha en upplösning på 5120 x 2880 pixlar. 4K-video kräver cirka 15Gbit/s per skärm medan Retina i den storleken skulle kräva 28Gbit/s per skärm, allså 8GBit/s mer än vad varje Thunderbolt 2-anslutning klarar.

Detta misstänker jag också är anledningen till varför Apple ännu inte har presenterat några nya skärmar efter Thunderbolt Display – de har i praktiken ingen anledning till att göra det.

De skulle givetvis kunna släppa nya skärmar som har 4K-upplösning men de skulle å andra sidan inte vara Retina-skärmar vilket skulle kunna skapa en situation för Apple där de säljer egna 4K-skärmar ett år och därefter släpper Retina-skärmar när nästa Thunderbolt-standard (i kombination med bakomliggande funktionalitet i processor med mera) gör det möjligt. Ett alternativ som Marco Arment föreslår är att Apple släpper nya skärmar med Retina-upplösning och sedan skalar ned bilden till 4K-kvalitet för att Thunderbolt 2 ska orka med det. Jag är tveksam till om det är en realistisk lösning.

En annan brasklapp är vilken eller vilka 4K-skärmar som faktiskt stöds av Mac OS X 10.9 “Mavericks”. Om du är ute efter att köpa en 4K-skärm och koppla in till din nya Mac Pro kan det vara väl värt att kolla upp vilka som faktiskt kommer fungera. Listan är en aning kort när detta skrivs: två skärmar stöds, en från Sharp (som Apple säljer via Apple Store) och en skärm från Asus.

Dell har flera intressanta 4K-skärmar antingen på gång eller tillgängliga redan idag, så också LG och Eizo men hur dessa skärmar fungerar tillsammans med Mac Pro, eller om de är något att ha, är svårt att sia om – gissningsvis kommer de inte kunna visa 4K upplösning eller så kommer det fungera halvdant. Förhoppningsvis kommer Apple samarbeta med andra skärmtillverkare så fler 4K-skärmar fungerar med Mac OS X 10.9 “Mavericks”.

Prestandatester

När det gäller prestanda och Mac Pro är det alltid lite extra intressant att titta på. Mac Pro är ju en arbetshäst, en stridshingst om man ska använda högerspråk, och gillar man när saker och ting går undan är detta definitivt datorn man vill ha. Men det är inte den snabbaste Mac jag någonsin testat under Mac Pro:s tio år långa historia.

Nej, du läste rätt.

Nya Mac Pro är inte på något sätt en långsam maskin. En HD-rippning i MKV-format på 800 megabyte konverteras till 1080p-format för Apple TV 3 genom applikationen iFlicks 2 på under fem minuter. Samma operation på en Mac mini med en 2,5 gigahertz Core i5-processor tar 20 minuter extra, alltså totalt 25 minuter.

Maskinen jag fått låna av Apple har en Xeon-processor på tre gigahertz med åtta kärnors, 32 gigabyte internminne, 512 gigabyte flash-lagring och två AMD FirePro D700-grafikkort.

Vi börjar med att titta på testsiffrorna från Geekbench 2, 64-bitarsversionen:

Apple har uppenbarligen lärt sig av utvecklingen av Macbook Air, Macbook Pro med Retina-skärmen och iPad när det handlar om att bygga kompakta datorer, men inte ens Apple kan överlista naturlagarna och det märks när man tittar på klockfrekvenser och faktiskt prestanda i nya Mac Pro. Som synes skäms inte maskinen för sig, men med endast åtta processorkärnor på tre gigahertz den får ändå stryk mot den gamla värstingmodellen jag testade 2010 med tolv processorkärnor på 2.9 gigahertz vardera. Troligen skulle 2010 års värstingmodell till och med piskat den vassaste 2013-modellen med tolv processorkärnor då klockfrekvensen i den senare ligger på 2,7 gigahertz.

CPU-testet i Cinebench visar på i princip samma resultat – 12-kärnorsversionen från 2010 är snabbare, men det är inte med mycket vilket visar hur pass långt Intel kommit i utvecklingen av Xeon-processorn. Den nya Mac Pro-modellen svettas inte ens när jag kör CPU-testet i Cinebench om och om och om igen. Ingen annan Mac sedan 2010-års modell av Mac Pro har varit så tyst under detta test som är erkänt krävande.

Man ska dock inte glömma att en stor del av beräkningskapaciteten i nya Mac Pro sitter i de två grafikkorten, vilket åter igen stärker intrycket av att detta är en maskin för de som primärt arbetar med videomaterial. Så en titt på grafikprestandan i OpenGL kanske är på sin plats:

Som synes är ordningen på sätt och vis återställd, men även här är marginalerna inte så stora som man skulle kunna tycka att de borde varit. 2010-års modell testade jag med ett ATI Radeon HD 5880-kort som då fick 31,99 poäng i Cinebench OpenGL-test. Maskinen jag nu testar är bestyckad med två AMD FirePro D700-kort där det ena kortet alltså lyckades prestera 45,23 poäng.

Något som gör åttor runt allt jag testat hittills är den inbyggda lagringen i nya Mac Pro. Jag har inte testat tillräckligt många enheter för att ha en imponerande samling staplar att visa upp men en jämförelse med 2013 års 27-tums iMac med Fusion-lagring kan vara av intresse. Först prestanda vid skrivning av data:

Boom, som den gode Jobs skulle ha sagt.

Här samma jämförelse fast vid läsning av data:

Båda resultaten har åstadkommits med tester i Black Magic Speed Test (gratis på App Store). Med tanke på hur snabb lagringen är i nya Mac Pro finns det stora förhoppningar att även Apples enklare modeller kommer få tillgång till samma prestanda i takt med att modernare teknik för detta byggs in i Intels enklare processorer.

Summering

Efter att ha tillbringat ett par dagar med nya Mac Pro känns det självklart att den här datorn inte är för mig. Eller för de flesta av oss. Missförstå mig inte – den är hur snygg som helst, snabb som en vessla med eld i stjärten och i princip knäpptyst. Den ställer lika stora krav på din plånbok som den gör på den utrustning du kopplar in till datorn i fråga.

Kort sagt – det är en drömmaskin, men det är en maskin som också bygger på åtskilliga kompromisser.

Designen av datorns insida bär tydlig inspiration av en klassisk Mac-modell. Det är åtminstone i min värld självklart, och också ett roligt och tydligt tecken på att Apple i sedvanlig ordning inte uppfinner hjulet från början i onödan utan istället förfinar och förbättrar redan befintliga idéer tills de sitter perfekt. Kanske kan man om man får lite feeling säga att detta är en liten nickning till Steve Jobs och hans Power Mac G4 Cube.

Förhoppningsvis går inte nya Mac Pro samma öde till mötes, även om både Power Mac G4 Cube och nya Mac Pro på sätt och vis delar samma problem – båda maskinerna byggde på en radikal inre och yttre design och som konsekvens av det kunde och kan ingen av maskinerna uppgraderas hur som helst. Det kompakta formatet som inledningsvis charmar och förför men riskerar att bli en belastning vad tiden lider. Ironiskt nog är det yttre formatet på Power Mac G4, 24,8 centimeter hög, 19,5 centimeter bred, 19,5 centimeter djup och en vikt på 6,4 kilo inte långt från nya Mac Pro med 25,1 centimeters höjd, 16,7 centimeters omkrets och en vikt på fem kilo jämnt.

Precis som Silicon Graphics O2 på sin tid (likheterna mellan de två maskinerna vid en snabb anblick rätt roliga) att är detta en önskemaskin hos både nördar och användare. Den klassiska O2:an var en önskemaskin hos många, men den var byggd för att jobba med 3D-effekter i filmer som Jurassic Park eller att fungera som en arbetsstation för programmerare eller de som sysslade med Unixhackande i den högre skolan. Att surfa lite på nätet, spela spel, kolla e-post och kanske leka lite med digitala musikfiler eller som idag, bilder i iPhoto, vore bokstavligen talat som att stå och riva sönder tusenlappar i duschen.

Den viktigaste frågan att svara på är kanske hur maskinen känns när man sitter och arbetar vid den. Och svaret på den frågan är ganska enkelt: snabb. Men när jag sitter vid min skrivbordsmaskin, en Mac mini core i5 på 2,5GHz med 16 gigabyte minne och en SSD-disk så känns den inte så mycket långsammare.

Det krävs helt enkelt inte bara användningsområden utan också applikationer som kan dra nytta av den enorma kraft som hela det här lilla runda svarta paketet erbjuder. Har man råd är nya Mac Pro givetvis den Mac man ska ha, men det är få av oss där ute som faktiskt kan dra nytta av all den kraft som denna fantastiska dator erbjuder.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här om hur du kan stötta oss idag.

© 2004 - 2016 Joacim Melin