2014-01-26
Guide

Att rädda en Amiga 1200 (del 2)

I del ett av denna lilla artikelserie tittade jag lite på bakgrunden för Amiga 1200, vad man kunde göra för att styra upp den interna lagringen på ett enkelt och billigt sätt och vad som stod på menyn inför den andra delen av denna artikelserie. Den kommer här.

IMG_2098

De som oroar sig för att Macpro ska byta namn till Amigapro behöver inte oroa sig – det lär dröja innan jag skriver fler artiklar om min Amiga 1200 (även om mina artiklar i ämnet blivit väldigt väl mottagna av er läsare). Ibland uppstår det ett behov av att hacka lite och en Amiga 1200 är sällsynt väl lämpad för just det ändamålet.

Begränsningar och möjligheter

En Amiga 1200 baseras på teknik och antaganden från slutet på 80-talet och början på 90-talet och är dessutom rakt bakåtkompatibel med en av historiens bästa hemdatorer och tillika spelmaskiner: Amiga 500.

Screen Shot 2014-01-26 at 21.20.42

Med det i åtanke är det ganska fantastiskt att Commodore lyckades få in så pass mycket modern teknik i maskinen. Exempelvis går maskinen att expandera via PCMCIA-kortplatsen (en föregångare till PC-CARD-standarden. Korten ser närmast identiska ut men ska inte förväxlas), IDE-kontroller för anslutning av lagringsenheter som CD-ROM-spelare och hårddisk (eller ett SD-kort vilket jag gick igenom i förra artikeln), ett hyfsat modernt grafikkort i form av Advanced Graphics Architecture, AGA även kallat, med stöd för 24-bitars färgläge (16,8 miljoner samtidiga färger) och en upplösning på maximalt 1024×768 i interlace-läge.

800×600 stöddes även det i interface-läge men båda dessa är inte officiellt något som var inbyggt i Amiga 1200 och AGA utan maximalt 640×480, alltså vanlig VGA, var det trevligaste man kunde få ur maskinen om man ville slippa interlace-läget.

Som standard levererades Amiga 1200 med endast två megabyte internminne. Minne var dyrt på den tiden och Commodore gjorde i Amiga 1200 som Commodore även gjorde med Amiga 500 – de gjorde det möjligt att expandera maskinen via ett expansionskort som monterades via en lucka på datorns undersida. Med tiden har detta gett upphov till de mest galna uppdateringar med PowerPC-processorer och obscena mängder minne. Som mest kan en Amiga 1200 nämligen hantera upp till 256 megabyte minne om man också uppdaterade den interna processorn på en och samma gång, via ett och samma kort.

Det går även att stoppa in upp till fyra megabyte extraminne via PCMCIA-platsen och vill man endast stoppa i mer minne och inget mer kan detta göras upp till maximalt åtta extra megabyte via samma expansionsplats. I dagsläget är det inte särskilt svårt att få tag i ett kort som ger dig en snabbare processor och betydligt mer minne. GGS-Data i Göteborg (se länklista sist i artikeln) säljer exempelvis ett kort med en äkta 68020-processor och 128 megabyte internminne för runt 800 kronor – ett kort som står högt på undertecknads önskelista.

Med en standardutrustad Amiga 1200 är det svårt att göra en del det där extra roliga man vill göra med sin dator, men det förhindrar sannerligen inte att man gör något åt saken där man kan. Vilket vi kommer till snart när datorn ska in på mitt lokala nätverk, eller när man vill ansluta något roligare än en TV som bildskärm.

Bra bild ett måste

Screen Shot 2014-01-26 at 20.55.34

Många Amiga-ägare, i synnerhet de som använde Amiga 500, hade aldrig något roligare än en RF-modulator och en koaxialkabel instoppad i antenningången i sin TV. Satt man som undertecknad och BBS:ade och diverse annat blev det många (o)sköna timmar framför en riktigt usel bildskärm som sannolikt inte gjort underverk för synen hos många ungdomar som satt som jag gjorde. Extra tydligt blir det när man bestämmer sig för att börja använda sin Amiga igen. Amiga 1200 är aningen smartare än Amiga 500 – man behöver ingen RF-modulator då den är inbyggd. Vidare kan man också ansluta en Amiga 1200 via kompositvideo, men som min gode vän Magnus Fredholm på Hemmabiotidningen brukar säga: det finns en anledning att “komposit” rimmar på “skit”. Färgerna blöder och man får knappast någon skärpa att tala om i bilden.

Du har kanske läst om att det går att köpa en adapter billigt så kan man ansluta en VGA-skärm till sin Amiga. Det är en sanning med modifikation – en adapter finns och man får ge ett par hundra för den via Blocket eller Tradera men det krävs också att skärmen klarar svepfrekvenser ned till 15KHz, vilket få skärmar på marknaden idag klarar. Gunne Steen på GGS-Data har skrivit en bra guide i ämnet. Hans företag säljer också en skärm som klarar av att anslutas till en Amiga 1200 via nyss nämnda adapter men skärmen är inte helt billig, tyvärr.

Vad ska man då göra om man har en packe platta skärmar med DVI- eller VGA-anslutning och heller använder dem än att köper ännu en?

Man köper inte en begagnad gammal skärm om man inte kan åka och hämta den själv. Nej – man köper givetvis en scandoubler! Som namnet antyder är det en enhet som i praktiken fördubblar svepfrekvensen till 30KHz och uppåt och därmed gör det möjligt för i princip vilken skärm som helst att visa skärmbilden från en Amiga 1200. Notera att detta är den enkla versionen av hur detta fungerar egentligen.

Min gamla Amiga-skärm hade gett upp sedan länge och att köra kompositanslutet till en Commodore 1048S-skärm var visserligen estetiskt korrekt men bildkvaliteten var verkligen inte bra. Till saken hörde också att min 1084S är av senare modell och då fungerar inte den kabel som annars ansluter en Amiga till just 1084S med helt okej resultat. Det var bara att bita ihop och slanta närmare 1400 kronor för en scandoubler. Det var den enkla delen av det hela – den mer komplicerade dito kommer nu.

Screen Shot 2014-01-26 at 20.41.01

För scandoublern ska ju installeras också. Bilden ovan visar min Amiga 1200 när skärmplåtar och annat är utplockat, något som i sig inte var helt okomplicerat. Nåväl, pilen i bilden visar var “grafikprocessorn” som jag i brist på något bättre uttryck döpt det hela till. Det är alltså AGA-kretsen i maskinen det handlar om.

Indivision_AGA_MK2cr1

Scandoublern i fråga, en Indivision AGA MK2cr (se bild ovan), är smart konstruerad då den monteras ovanpå AGA-kretsen. Tack vare att AGA-kretsen är ytmonterad och inte sitter i en egen sockel fungerar det nämligen alldeles utmärkt, även om det krävs en smula hårdhänta tag för att få scandoublern att fastna. Från kretskortet löper en bandkabel och i änden på den kabeln sitter en DVI-anslutning. Ganska smart faktiskt.

Nåväl, börja med att smacka ditt Indivision AGA MK2cr-kortet ovanpå AGA-kretsen. Man trycker ned kortet med båda tummarna tills det säger “klick” och sen sitter kortet där, varesig du vill det eller inte. Sen är det dags att klura på var och hur du ska dra ut DVI-kabeln ur din Amiga 1200.

Det sitter lämpligt nog en liten expansionslucka längst till höger i bakkant på datorn som man enkelt kan öppna och dra ut kabeln genom. Alternativt kan man borra upp ett snyggt hål och sedan fästa DVI-kontakten i luckan men jag är för lat för att göra det just nu. Man får trixa lite för att få kabeln att passera anslutningarna för tangentbordslampor och diskettstation på ett bra sätt men man listar snart ut det.

IMG_2104

En annan sak man bör lista ut innan man sätter på skärmningsplåten och slår på strömmen är det faktum att nyss nämnda plåt går ned på ett fint sätt för att man ska kunna sätta sin hårddisk där. Problemet är bara att plåten nu också går emot scandoubler-kortet varför man helt sonika får kapa bort plåten just där för att inte riskera kortslutning. No pain, no gain.

Man gör hela jobbet på drygt en timme om man inte klantar sig ordentligt och enligt tillverkaren ska det inte behövas nån fläkt för att kyla Indivision AGA MK2cr i en Amiga 1200 vilket är riktigt trevligt då maskinen tillsammans med SD-card-lagringen nu är helt knäpptyst.

IMG_2111

Resultatet ovan talar för sig självt. Bilden är så skarp som den kan bli när man spelar sina gamla favoritspel.

IMG_2112

En halvbökig installation men i gengäld kan jag nu få nytt av mina gamla DVI-anslutna platta skärmar som mer än gärna låter sig användas igen. En viktig sak att tänka på är att vissa modernare platta skärmar visserligen låter dig använda skärmarna i andra upplösningar än den maximala (“optimala”) upplösningen, men det finns skärmar som exempelvis en Samsung-skärm av modell 22-tum som ger dig bild i något annat än den maximala upplösningen i kanske en minut och sen stänger av sig för att du inte gör som skärmen säger åt dig. Den Dell-skärm jag använder med min Amiga 1200 är från 2002-2003 någon gång och är varken snabb, snygg eller tunn men den fungerar.

Koppla ihop Mac och Amiga

Kanske har du den stora lyckan att redan sitta på installationsdisketter för AmigaOS, eller varför inte ett terminalprogram som gör det möjligt för dig att överföra program och annat till din Amiga via ett terminalprogram i din Mac eller PC. Om du inte gör det finns det lyckligtvis ett program kallat Amiga Explorer (se länklista sist i artikeln för mer info). Programmet installeras under Windows, eller i mitt fall i Windows under VMware Fusion på min Mac.

En RS-232-adapter för USB anslöts till min Mac och kopplades vidare till VMware och Windows och Amiga Fusion fann serieporten med ett anslutet nollmodem till min Amiga 1200 och det var harmoni och glädje i det kända universum.

Nästan.

För vad gör man sen? Det behövs givetvis en programvara i andra änden. Det är här Amigan visar hur smart konstruerad den är. Det går nämligen att med ett par kommandon i kommandoradsfönstret säga åt din Amiga att den ska ta emot allt som den får skickat till sig över serieporten.

IMG_2122

Vad coolare är så kan man lika enkelt skapa sig en ramdisk, alltså en virtuell liten hårddisk för lagring av data i internminnet. Sagt och gjort, jag öppnade kommandoradsfönstret och följde instruktionerna som Amiga Explorer gav mig och efter några minuter var Amiga-delen av Amiga Explorer överförd.

Screen Shot 2014-01-26 at 19.46.11

Jag tryckte över den på en partition på min lilla hårddisk och startade det hela och vips så kunde jag se och hantera filer i min Amiga 1200 från min Mac. Givetvis är detta inte snabbt – den maximala hastigheten för Amiga Explorer är 19200 bitar per sekund så att föra över en hel Amiga-diskett på drygt 900 kilobyte tar sin lilla tid.

Att installera AmigaOS 3.1

IMG_2129

Om du kommit så långt att du formaterat och ordnat “hårddisken” i din Amiga 1200 är det dags att installera AmigaOS 3.1. Starta upp från installationsdisketten, inte Workbench 3.1-disketten, och kör sedan installationen rakt igenom. Det tar 10-15 minuter att köra igenom om när installationen är klar är det bara att starta om datorn utan några disketter i diskettstationen så ska din Amiga 1200 starta betydligt snabbare och tystare.

The Network Is The Computer

photo - (C) www.macpro.se

Rubriken ovan var det klassiska IT-företaget Sun Microsystems slogan från tidigt 80-tal fram tills att Oracle köpte bolaget. Visst är det så att en dator som inte har en nätverksanslutning kan få det en aning kämpigt i tillvaron. Att koppla en Amiga 1200 till ett nätverk är egentligen inte mycket svårare än att installera en packe program, se till att man har rätt hårdvara och sen är det bara att halka ut i “cyberspace”, som det hette när Amiga 1200 var ung. Problemet är bara att med endast två megabyte internminne kan du mycket väl få upp din Amiga 1200 på Internet, men därefter har du ett par hundra kilobyte internminne kvar och det räcker inte ens till att köra “ping”.

Screen Shot 2014-01-26 at 20.01.01

Extraminne krävs således. Och att du installerar en packe program och filer (nämnde jag det?). Det finns gratisvarianter och varianter som kostar pengar av de program som gör att du får TCP/IP-stöd, FTP-applikation och annat i din Mac. Jag installerade Miami efter att jag installerat exempelvis Installer och MUI (se länklista) och lyckades komma så långt som att maskinen fick en IP-adress från min interna DHCP-server. Sedan var det slut på det roliga.

Givetvis kommer detta att fungera bättre när jag investerat i mer minne.

Länklista – saker att ladda ned från denna artikel

NComm 3.0: Kanske det bästa terminalprogrammet för Amiga. Ett måste om du inte vill använda Amiga Explorer (se nedan) men ändå vill kunna slanga över filer mellan en PC/Mac och din Amiga via nollmodem.

Amiga Explorer: Närmast obligatorisk programvara om du måste få över filer till din Amiga. Shareware-program som verkligen förtjänar att köpas.

Miami: Gratis TCP/IP-stack för din Amiga. Kräver lite meck och en del internminne för att fungera.

MUI 3.8: MUI kan enklast beskrivas som ett ramverk för grafiska gränssnitt som många applikationer använder, bland annat nätverksstacken Miami.

Tracktool: Smart och enkelt verktyg som körs i kommandoradsläge för att skriva ner .adf-arkiv till disketter. Ladda ned, packa upp och placera i exempelvis system-mappen på din hårddisk.

Installer: Hantering av installationsscript kräver ofta Installer, exempelvis om man ska installera Miami. Ladda ned, packa upp och placera i exempelvis system-mappen på din hårddisk.

LHA: Arkiveringsprogram och föregångare till PKZIP och därmed ZIP-formatet som vi fortfarande använder idag. LHA är ett måste på varje Amiga. Ladda ned, packa upp (arkivet packar upp sig självt tack och lov) och placera i exempelvis system-mappen på din hårddisk.

CardReset: En bugg i Amiga 1200 gör att anslutna PCMCIA-kort, och i synnerhet nätverkskort av det slaget, hänger sig emellanåt. Det händer inte ofta men när det händer kan Amigan själv inte reseta kortplatsen så kortet får starta om. Det här programmet löser problemet åt dig.

Länklista – återförsäljare och webbsajter

Utöver att hålla ett öga på Tradera, Blocket och eBay finns det faktiskt flera butiker som fortfarande vill göra business med dig som inte vill ge upp din Amiga.

GGS-Data: Drivs från Göteborg av Gunne Steen sedan “urminnes” tider. Även om sortimentet för Amiga och C64/128 är litet är det inte på något sätt obetydligt och här kan du hitta allt från scandoublern Indivision AGA MK2cr som jag monterat i min Amiga 1200 till AmigaOS 3.9. Prisnivåerna är överlag mycket överkomliga och servicen god.

AmigaStore: närmast gigantisk nätbutik för Amiga-relaterade produkter. Inte helt odryga prislappar men ett riktigt bra sortiment.

SD-kortsadapter för Amiga 1200: Egentligen inte en unik lösning just för Amiga 1200 men som jag nämnde i min första artikel i denna miniserie är denna återförsäljare betydligt billigare än exempelvis svenska Dustin på vad som är exakt samma produkt, och då skickas den billigare varianten från Tyskland.

AmiNet: Världens största, bästa och trevligaste webbsajt för alla former av mjukvaror för Amiga. Ett måste.

Lemon Amiga: Svensk underbart trevlig webbsajt om allt som rör Amiga. Alltid värd ett besök.

Old Games: 1100 Amiga-spel för nedladdning. En sajt främst för de som kanske är beredda att titta lite åt andra hållet när det gäller upphovsrätt och sådant, även om väldigt många av de spel som finns att ladda ned inte längre har någon ägare.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här

© 2004 - 2017 Joacim Melin