2014-04-21
Test

Kerio Connect mot Microsoft Exchange

Om ditt företag funderar på vilket nästa steg är för att hantera e-post, kalendrar och adressböcker finns det några alternativ att överväga. Två av dem som är Kerio Connect och Microsoft Exchange, där den senare är herre på täppan och den tidigare gör allt den kan för att plocka kunder från Microsoft.

Kerio Connect – en allt girigare underdog

En e-postserver undertecknad kört under många år och fortfarande hanterar åt flera kunder är Kerio Connect. Det är i grunden en stabil lösning även om den när vi skriver 2014 saknar en databas för lagring och hantering av användarnas e-post – allt lagras fortfarande som vanliga filer på serverns hårddisk. Man kan tycka vad man vill om det men om man kör servern direkt på “järnet”, alltså rakt på en server utan något virtualiseringslager emellan, så klarar man sig med en Mac mini med åtta gigabyte internminne. Det kan vara värt att tänka på att man måste lägga Kerio Connects datafiler på en lagring som erbjuder redundans då Kerio Connect som lösning gärna “nöter” på sin lagring, i synnerhet när man närmar sig 40-50 flitiga användare och uppåt.

Det finns fler nackdelar med Kerio Connect, både tekniska och ekonomiska. Vi börjar med det senare. Det är i grund och botten en produkt som erbjuder en attraktiv instegsprislapp men i takt med att antalet användare växer är de paket man kan köpa med ytterligare användarkonton begränsade till fem användare per paket. Visst, det kostar cirka 1200 kronor för fem användare vilket inte är tokdyrt men det finns samtidigt inga möjligheter att köpa större mängd användare och få ner den prislappen. Svenska återförsäljaren Moreware säljer endast licenser där ActiveSync ingår, vilket är bra. Kerio själva har annars börjat köra en differerad prislapp för de som vill eller inte vill ha ActiveSync, mycket tack vare att Kerio tvingas betala en licensavgift till Microsoft och i takt med att Kerio Connect blivit allt mer populärt har denna prislapp tydligen blivit för saftig för Kerio som företag.

Andra tekniska nackdelar utöver hur Kerio lagrar sin information är att den inte trivs något vidare i en virtualiserad miljö. Om man har riktigt snabb lagring och kan avsätta ganska stora resurser till sin virtuella maskin kan man få det att fungera med fler användare än 20-30, men som jämförelse kan man ta det faktum att undertecknad med sin brevlåda med 18000 brev tryckte ned en Kerio Connect i skorna när den kördes i Linux under VMware ESXi 5. I samma miljö, med samma resurser, fungerar Exchange Server 2010 utmärkt med samma mängd e-post.

Kerio har också gradvis börjat uppgradera sitt föräldrade webbgränssnitt men alla funktioner finns inte där och ska man komma åt rätt viktiga saker som att öppna upp för synkronisering av delade kalendrar till iOS-enheter måste man in i det gamla webbgrässnittet. Just exemplet med delade kalendrar är bara ett av många där Kerio borde rensa upp ordentligt och skapa ett enhetligt gränssnitt för hantering av detta – nu är det rörigt och förvirrande och knappast något som en vanlig användare kan förväntas lista ut. Återkommande buggar kan ställa till det och Kerio är inget vidare på att dokumentera vad som finns i en ny version och uppstår det buggar i samband med en uppgradering är det inte alltid som Kerio är så snabba på att svara på frågor via sitt supportforum.

Företaget har dessutom börjat ta betalt för att ge support till dig som kund som redan betalt för att använda produkten, vilket man verkligen kan diskutera om det är seriöst eller inte. Undertecknad lutar åt det senare. Det finns ett aktivt användarforum för de som kör Kerio Connect där man ofta kan få hjälp av andra.

Det finns givetvis massor med fördelar för de som väljer Kerio Connect. Plattformsstödet för både klienter och server är riktigt bra. Produkten har ett inbyggt spamfilter som fungerar riktigt bra, en inbyggd backupfunktion, arkivering av e-post (som i sig kan visa sig vara hyfsat värdelös den dagen man faktiskt måste hitta ett brev då det inte finns något som helst gränssnitt för att titta på den arkiverade e-posten) samt en chatserver som baseras på Jabber-protokollet (som ett sorts svar på Microsoft Lync gissar jag).

Vettig hantering av e-postlistor, bra hantering av domäner och e-postalias och annat är också några av sakerna på plusprotokollet men det går inte att komma ifrån det faktum att Kerio Connect år 2014 fortfarande är en lösning som är svår att växa i om man vill arbeta i mer moderna miljöer.

Det finns de som talar om att de kör tusentals användare på en och samma Kerio Connect-server, vilket undertecknad inte betvivlar, men jag skulle inte göra det. Den som funderar på om det går att klustra en Kerio Connect kan slå det ur hågen omedelbart – även om det finns en sektion i Kerio Connects konfigurationsfil som heter just “Clustering” så är det inget Kerio själva vill prata om. Officellt så stöds det inte, och därmed basta. Det finns tredjeparts-lösningar som gör det möjligt att bygga en klustrad Kerio Connect men detta är inget som Kerio själva varken stödjer eller uppmanar sina kunder till att använda.

Det kan också vara värt att nämna att Kerio som företag kan bete sig en aning underligt. Företaget hade tidigare en lösning som närmast kunde liknas vid en ersättare till Sharepoint från Microsoft som Kerio kallade Workspace. Företaget fortsatte sälja licenser för Workspace via olika kampanjer trots att de till sina partners redan kommunicerat ut att Workspace skulle upphöra och ersättas av en molnbaserad lösning kallad Samepage. I det här fallet betyder molnbaserad att Kerio kör produkten på sina egna servrar och du som användare kan inte köra den på dina egna.

Vad är det som säger att Kerio inte gör samma sak med Kerio Connect i ett försök att konkurrera med Microsofts molnbaserade lösning som baseras på Exchange Server?

Kerio har på några få år gått från att vara ett utropstecken till ett frågetecken. Det är väldigt, väldigt synd.

Microsoft Exchange Server 2013

Det går inte att komma från det faktum att Microsoft Exchange Server har gjort något av en klassresa de senaste åren. I takt med att huvudkonkurrenten, Lotus Notes, och dess ägare IBM schabblat bort korten ordentligt och andra aktörer som exempelvis Google börjat erbjuda intressanta alternativ har marknaden för e-postservrar som det går att växa i minimerats till ett ytterst fåtal. Det kanske enda alterantivet heter just Exchange Server och ironiskt nog är den senate versionen, Exchange Server 2013, kanske den bästa e-postserver som gjort.

Med denna version har Microsoft städat upp ordentligt. Det älskade, eller hatade, gränssnittet som Windows 8 och Windows Server 2012 begåvats med har också “drabbat” Exchange Server 2013.

För administratören innebär det för första gången att man numera hanterar allt som rör Exchange Server via ett webbgränssnitt och inte via den inbyggda administrationsprogramvaran i Windows som tidigare varit fallet i samtliga versioner av Microsoft Exchange Server. Webbgränssnittet för slutanvändaren har också förändrats till att se ut som det man får via Outlook.com eller Office365.

En nackdel i all lovsång är att det fortfarnade är förenat med viss huvudvärk att ta backup på en Exchange Server. Microsofts egna inbyggda programvara för serverbackuper låter dig visserligen ta backup på hela servern och därmed också Exchange Server, men backup av enskilda brevlådor kräver separata programvaror som inte är helt gratis, minst sagt.

Det ska inte stickas under stol med att Exchange Server kostar pengar. Utöver själva e-postservern krävs givetvis ett operativsystem att köra det hela på, vilket du måste köpa från Microsoft. Vidare integrerar sig Exchange Server som bekant med katalogtjänsten Active Directory (AD) vilket gör att en server som hanterar AD-katalogen måste sättas upp. Denna server bör och ska inte vara samma server som du kör Exchange Server på. Alltså måste du ha en maskin till för ändamålet.

Den goda nyheten i allt detta är att Exchange Server 2013 låter sig köras i en virtuell miljö alldeles utmärkt. Detta beror till stor del på att Microsoft satsat hårt på att Exchange Server ska fungera bra i Hyper-V eller VMware vSphere, för att nämna två plattformar, och också satsat hårt på att bygga in klusterfunktioner i Exchange Server som gör att flera maskiner kan dela på lasten om det skulle behövas.

Givetvis kan det tyckas orättvist att jämföra Microsofts Exchange Server, en produkt med en historia som spänner över snart 20 år, med Kerio Connect, en produkt som också har åtskilliga år på nacken men samtidigt inte alls utvecklats i samma hastighet som Exchange Server. Prisnivån på Kerio Connect jämfört med Exchange Server är som natt och dag till Kerio Connects fördel, men samtidigt har Kerio själva öppnat dörren för jämförelser då de själva marknadsför sig som ett realistiskt alternativ till Exchange Server.

Microsoft har onekligen enorma resurser till sitt förfogande, och kanske är det också anledningen till att det numera är ganska behagligt att arbeta med Exchange Server. Microsoft som företag är alert på kommentarer, kritik och förslag från kunderna och kommunicerar med omvärlden via supportforum, bloggar och annan mer traditionel support.

Det är helt enkelt en ganska behaglig upplevelse att arbeta med Exchange Server som administratör, och även som användare, och har man råd med det är detta helt klart plattformen man ska satsa på av en stor anledning: det är en lösning att växa i, och det är en lösning som överlag fungerar även efter en uppgradering. Där har Kerio fortfarande mycket att lära.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här

© 2004 - 2017 Joacim Melin