2014-09-07
Nyhet

Sociala medier

Det fanns en tid då sociala medier byggde på en ganska liten grupp människor som lyckades hitta nya vägar att umgås med varandra. Sen tog det hela fart och idag är det twittertaggar och Facebook-sidor i nyhetssändningar och reklam, det finns människor vars yrke är att hela tiden leta efter saker att skriva om som händer i “sociala medier”. Det finns människor vars yrke det är att bevaka sociala medier för sin arbetsgivare och ständigt vara på plats för att svara på frågor och bemöta kritik och “missförstånd”.

En vänskap eller en kontakt i sociala medier är sällan särskilt mycket värd egentligen. Uppstår det en situation där man inte håller med varandra, vilket nog inte är så ovanligt med tanke på att man ju hela tiden lär känna varandras personligheter som de ser ut på Internet, kombinerat med de tillfällen då de verkliga personligheterna lyser igenom (när någon är arg, ledsen, på fyllan, och så vidare), så är det bara att avfölja, ta bort vänskapen eller trycka på “mute” i en vecka eller två när man inte vill läsa vad en viss person skriver.

Humor och ironi borde vara förbjudet via sociala medier. Det är det inte, men det borde nog vara det för det är något som sällan når sin mottagare på det sätt man tänkt sig. Plattityder, trendiga uttryck (“Känslan när…. ” och så vidare) eller gilla-kampanjer som talar till ens samvete blir så snabbt populära i olika sociala mediekanaler så man nästintill kräks i munnen varje gång man ser ännu ett inlägg av den typen.

Jag har länge känt en växande olust över Twitter. Det har förvandlats från en intressant diskussionskanal till en gigantisk fotbollsstadion med vrålande människor som alla vill göra sig hörda, det ena argumentet eller inlägget mer extremt än det andra. Mitt i denna gigantiska folksamling finns de personer som faktiskt skriver saker som kan vara intressanta att läsa, men de drunknar allt som oftast i bruset.

Därför kommer mitt konto “@joacimmelin” att försvinna. Raderas. När du läser det är det sannolikt redan borta. Jag har ännu ett konto, “@joacim”, som jag behåller och där jag ser fram emot att följa personer jag är genuint intresserad av att följa. Det blir betydligt färre människor, vilket gör att det kräver betydligt mindre tid att läsa igenom sitt Twitterflöde. Det är något jag ser fram emot.

Avslutandet av mitt nuvarande Twitterkonto är inte särskilt dramatiskt. Det är inte något personligt mot en enskild person eller en enskild händelse men kanske är det årets valrörelse eller ännu en fotbollsrelaterad tweet om laget X som suger och som man givetvis borde hata som gjort jag inte orkar med att ha 150-200 olästa tweets varje gång jag öppnar Tweetbot.

Ingen behöver sociala medier. Men sociala medier behöver sådana som dig och mig. Fundera på om delar av din identitet bygger på hur många följare du har på Twitter eller hur många vänner du har på Facebook. Fundera på om du tycker det är värt att lägga all denna tid på ett fåtal intressanta personer och ett flertal inte fullt så intressanta människor för att din image inte ska få sig en törn.

Själv ser jag fram emot att börja umgås med folk ansikte mot ansikte, eller via telefon. Gammeldags men beprövade sätt att umgås på.



© 2018 Omsoc Publishing AB