2016-02-08
Test

Recension: filmen ‘Steve Jobs’

Den tredje filmen om Steve Jobs är också den mest omtalade. En film som tagit många år på sig att bli färdig, som har ett manus av geniet Aaron Sorkin, som regisserats av geniet Danny Boyle och som har flera riktigt vassa skådespelare i rollistan. En sådan film borde inte misslyckas, i synnerhet inte efter Aaron Sorkins extremt lyckade manus till filmen om Facebook, ‘The Social Network’.

Filmen tar sitt avstamp några minuter inför lanseringen av Macintosh i början av 1984. Av någon anledning dräller det runt massor med människor som på olika sätt pressar Jobs, och det uppstår en form av spänning lagom till att Jobs ska upp på scenen. Det är dock helt ologiskt varför dessa människor ska välja att jaga honom minuter före en produktlansering – kanske förstår Aaron Sorkin lika lite om Apple och Steve Jobs som Walter Isaacson, författaren till den utskällda biografin av Steve Jobs, gjorde.

Själva lanseringen får vi inte se utan det hoppas raskt till nästa lansering, denna gång när Jobs driver NeXT och dess första dator, NeXT Cube, ska lanseras. Upplägget är det samma, det är samma personer som är på Jobs och tjatar om det ena och det andra och när den tredje och sista presentationen ska avhandlas, denna gång iMac efter Jobs återkomst till Apple, börjar ni som jag kanske ana vartåt upplägget är på väg. Jodå, det är i princip samma upplägg igen.

Om man bortser för ett ögonblick från alla de faktafel som filmen innehåller, och alla de scener och situationer som skapats i manuset av Aaron Sorkin (se bilden ovan – det kallas “artistisk frihet” och betyder att man kan ta sig rätt stora friheter med verkligheten utan att närmare precisera vad…) så är detta i grund och botten en oerhört tråkig film.

När jag sett filmen börjar jag också fundera: hur mycket av det vi såg i ‘The Social Network’ var påhittat och hur mycket var faktiskt sanning?

Jag tror att filmmakarna förstått att verklighetens Steve Jobs inte var lika upphetsande som de först trodde och tvingats spetsa till det med allt från möten mellan John Sculley och Steve Jobs som aldrig hänt, till när Wozniak och Jobs sitter ner och tittar på Wozniaks intressanta klocka (Hej, Apple Watch?) till att Jobs lovar dottern Lisa Brennan Jobs en bättre enhet att spela musik med än hennes stora fula Sony Walkman.

Den ska rymma 500, nej 1000 låtar! lovar Jobs. Detta är bara några få exempel på saker som ömsom irriterar och ömsom gör att jag börjar pilla med min iPhone istället. Jag funderar i efterhand på om det komprimerade formatet, där olika nyckelpersoner ur Jobs liv ska dyka upp i alla tre akterna är ett sätt att berätta mer om Steve Jobs än vad som faktiskt hände just där och då vid lanseringen av Macintosh, NeXT Cube och iMac.

Det finns en enda tråd genom filmen som faktiskt får mig att engagera mig lite, och det är interaktionen mellan Jobs och hans dotter Lisa som nog skulle beröra det mest härdade Apple-hjärta.

Ett genomgående problem med filmen är att den utgår från att Jobs är ett svin – han skäller ut de flesta i sin omgivning på löpande band och framstår som en oerhört hemsk människa. Han hade sina mindre trevliga sidor, men han hade också varma och bra sidor och de framkommer i princip inte alls i denna film.

‘Steve Jobs’ är filmen som aldrig skulle gjorts. Den är fullständigt onödig och även om Kate Winslet och Michael Fassbender gör bra rollprestationer båda två så är det inget som räddar ett uselt manus.

Se inte denna film.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här om hur du hjälper Macpro förbli annonsfri

© 2004 - 2016 Joacim Melin