2016-04-16
Kommentar

Spotify valde bort Sverige för länge sedan

Patricia Hedelius, SvD:

Spotify är i grunden inte ett svenskt bolag, ägarbolaget ligger sedan länge i Luxemburg. Spotifys verksamhet i Sverige och andra länder, betalar självklart skatt i respektive land, men alla Spotifybolagen kontrolleras av holdingbolaget i Luxemburg. Det lilla storhertigdömet är ett EU-land och det är naturligvis där Spotifys ägarbolag skattar.

Luxemburg är en ganska trist jordplätt i mitten av Europa utan särskilt många hyresrätter för nyanställda, och utan välrenommerade universitet. Men jämfört med det svenska skattetrycket som fortfarande är högt så är Luxemburg ett skatteparadis. Företag i Luxemburg gör själva upp med storhertigen om vilken skatt som ska betalas, vanligtvis ligger skatten på någonstans mellan 0,5–10 procent på reavinster och utdelningar.

Att utländska företag flockas här beror enbart på skatten. Det är lätt att dra slutsatsen att även Spotifys grundare valt att lägga sitt ägarbolag i landet för att kunna minska ägarbolagets, sin egen och de andra delägarnas skatt avsevärt jämfört med om man valt att stanna i Sverige.

Att Spotify skulle välja bort Sverige låter dramatiskt – bolaget har drygt 700 anställda här i landet och de ersätter man inte över en natt, och långt ifrån alla skulle sannolikt vara beredda att flytta med bolaget till ett annat land.

Spotify anger bostadssituationen i Stockholm som ett skäl till att de funderar på att ta sitt pick och pack och lämna Sverige. Kanske känner de inte till att Sverige är större än Stockholm (även om valda delar av Stockholms befolkning tycks tro det) och att det finns det här konceptet med förorter även till en stad som Stockholm. Måste alla bo i Stockholms innerstad?  Det är givetvis en fråga om tycke, smak och ekonomi men för egen del är svaret ett rungande nej – det är inte ett dödsstraff att pendla 30 minuter in till Stockholm för att jobba.

Bostadssituationen i Sveriges hufvudstad är komplicerad, hysterisk och på alla sätt och vis trasig – det är en marknad för de som redan har en fot på den, eller som har råd att peta in en miljon eller så i handpenning för att kunna köpa sig en bostad inom de så magiska tullarna. På så sätt skiljer sig å andra sidan inte Stockholm nämnvärt från exempelvis New York där en två-rummare på nedre Manhattan går loss på 20 miljoner kronor och sedan har en avgift på 15-20000 kronor i månaden. Hyra i andra hand på Manhattan? Räkna med en månadskostnad på 50-75000 kronor.

Ur Spotifys öppna brev:

Det första hindret rör, vilket vi gång på gång har påpekat, tillgången till bostäder och då speciellt hyresrätter. Idag har vi medarbetare från 48 länder i Stockholm. Att ställa krav på att unga människor som kommer till ett nytt land direkt ska köpa dyra bostadsrätter minskar attraktionskraften och är inte långsiktigt hållbart. Jämför det med städer som New York, London och Singapore där möjligheterna att hyra bostäder är mycket enkla. Där finns, till skillnad mot i Stockholm, flexibilitet. Det finns bland experter och beslutsfattare en bred insikt om att faktorer som hyresregleringen, skattestrukturen och regelverken leder till att det byggs för få hyresrätter och att marknaden i princip inte fungerar.

Jag vet inte hur bra koll Spotify har på bostadsmarknaden i New York, och givetvis finns det betydligt mindre luxuösa kvarter i New York att bo i än runt Central Park, men billigt är det inte. Smidigt ? Ja, om du har råd.

Stockholm är dock inte New York (även om valda delar av Stockholms befolkning tycks tro det), och här stoppas istället högre byggnader och nyetableringar allt oftare av Skönhetsrådet, komplicerade byggregler och en stad som trots att den sitter på mycket mark inte släpper ifrån sig särskilt mycket till just nyproduktioner eller där redan boende i innerstaden inte gärna ser någon nyproduktion intill sina egna kvarter.

Bygga 5000 bostäder på Gärdet? Glöm det. Lägg ner Bromma Flygplats och bygg 5000 bostäder där? Aldrig i livet.

Ett stenkast från ett ganska grått och neddekat Hornstull ligger nybyggnationerna nere vid Marievik – höga byggnader i modern design som aldrig kunnat byggas inne i Stockholms innerstad. Givetvis är det svindyrt att bo där och husen är inklämda mellan två broar nere vid Skanstull, en bro från Hornstull till Liljeholmen, Essingeleden med sina tio filer och två stadigt trafikerade järnvägsbroar. Nyss nämnda vägbroar och Essingeled är det köer på åtskilliga timmar om dagen och man kan ganska snabbt räkna ut vad det gör för luftkvaliteten, men det gör kanske sak samma, så länge man får bo nära innerstaden.

En annan faktor Spotify klagar på är det svenska skattesystemet när det gäller aktieoptioner och hur de ska beskattas:

Att skattereglerna i praktiken i Sverige gör det omöjligt med personaloptioner är väl känt och därför har en utredning arbetat med denna fråga under flera år. De har nu presenterat sitt förslag och det finns tyvärr bara en sak att göra med utredningen: kassera den omedelbart! Utredningen beskriver väl fördelarna med personaloptioner, men dess förslag har så många begränsningar att det tar udden av det som är syftet. Utredningen föreslår exempelvis att bara företag under 50 anställda ska omfattas, företaget får vara max 7 år gammalt och dessutom undantas vissa branscher.

Ett företag som Spotify omfattas alltså inte alls av utredningens förslag. Lagstiftarna måste inse att vi konkurrerar på en global talangmarknad och att priset för sämre villkor i ett land är högt. Vi sitter nu med frågan om vi ska växa i Stockholm eller i New York. I USA beskattas optioner för den anställde som inkomst av kapital med en skattesats på 15–20 procent, i Tyskland är nivån 25 procent. I Sverige räknas det i dag som inkomst av förvärvsarbete och beskattas således med 70 procent. I Sverige måste arbetsgivaren betala sociala avgifter på personaloptionens hela värdeökning. I USA är motsvarande kostnad 0.

Man kan ha både en och tre synpunkter på vad den nuvarande och den tidigare regeringen gjorde med våra skattepengar, men faktum är att vi har ett fortsatt hyfsat sjukvårdssystem, ett fortsatt hyfsat skolsystem, fortsatt bra infrastruktur med vägar som inte har överdrivet stora hål i dem och broar som inte ramlar ihop på grund av brist på underhåll.

Jämför det med Spotifys älsklingsexempel i citatet ovan, USA, som är ett betydligt ett mer kapitalistiskt land än Sverige och där ordet “socialist” är närmast en förolämpning och betydligt liberalare skatteregler råder. I USA betalar man helst inte betalar någon skatt alls men sen blir förvånad över när just broarna ramlar ihop och pendlingen till jobbet blir betydligt bökigare.

“Kul” fakta: sedan 1989 har över 600 broar i USA kollapsat på grund av bristande underhåll. I Sverige har vi ett exempel på senare år, den nya E4-bron förbi Sundsvall där en betongbit på drygt 30 ton ramlade ner och krossade en bil. Blockets funktion var att täcka brofästet och hade ingen bärande funktion i övrigt.

Att beskatta aktieoptioner med hela 70 procent håller jag med Spotify om är lite väl tilltaget, man måste få tjäna pengar även i Sverige, men att ta bort skatten helt håller jag inte med om.

Det sista stycket i Spotifys öppna brev är mest talande:

Framgång förutsätter att man är ständigt föränderlig och agerar blixtsnabbt. Den som inte gör det blir omsprungen. Detta gäller också politiken. Och nu krävs snabba åtgärder, annars riskerar Stockholm och Sverige att förlora i den globala konkurrensen. Och mer konkret, tusentals Spotifyjobb till USA istället för Sverige. Nu är tid för handling.

Om det är snabb aktion man är ute efter borde man inte ha etablerat sig i Sverige över huvudtaget. Nu framför bolaget ett mer eller mindre förtäckt hot om att de minsann skickar tusentals Spotifyjobb till USA istället för till Sverige. Så må det kanske vara, men om de tusentals anställda ska njuta av alla de fördelar som det svenska systemet faktiskt innebär och samtidigt betala så lite skatt som möjligt så kanske det är så att de är mer en belastning för det svenska samhället än en tillgång?

 


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här om hur du hjälper Macpro förbli annonsfri

© 2004 - 2016 Joacim Melin