2016-08-04
Krönika

Historien om en böjd iPhone 6 Plus

…eller hur man blir svartlistad som journalist hos Apple.

Jo, det här är faktiskt historien om hur jag lyckades med konststycket att bli svartlistad från alla framtida produkttester och annat hos Apple. Det är inte första gången det händer en journalist eller en hel publikation, men det är mig veterligen första gången det händer någon i Sverige.

Under åren har Apple sponsrat Macpro med en PowerMac G4 och senare en Xserve G5 för att driva sajten, de har ordnat fram en G4 Cube åt mig från kontoret i England (enbart för att jag råkade nämna, vid ett besök där, hur coolt det vore att ha en), alltid med förbehållet att Apple inte “köper” sig någon som helst kontroll över innehållet på Macpro.

Apples svenska PR-folk skickade till och med en iPhone 4 till mig via MC-bud till hotellet på Danderyds Sjukhus när jag och min fru fått vår son Elias och jag av naturliga skäl inte kunde närvara på pressmötet dagen innan, ett bevis på att de alltid varit tillmötesgående och allmänt trevliga.

Det finns en baksida med detta dock, vilket man upptäcker så småningom: Apple är trevliga så länge du som skribent är användbar för dem, och inte en sekund längre. Långvariga relationer betyder absolut ingenting.

Jag har tidigare skrivit om att bli svartlistad av Apple, eller snarare hur andra blir det. Men jag trodde inte att det skulle hända här i Sverige, och definitivt inte att det skulle hända mig.

Efter att Apples tidigare PR-chef för norden slutade under våren 2014 uppstod ett problem för Apple: de kunde inte hitta en lämplig ersättare. Flera personer, däribland ett par vänner till mig, intervjuades och fick åka ner till London flera gånger för långa möten, men inget hände förrän ett år senare då Apple slutligen anställde en ny PR-chef för Norden.

Under hösten för snart två år sedan var det dags för Apple att lansera iPhone 6 och iPhone 6 Plus och som vanligt blev jag inbjuden till Apples kontor på Kungsgatan i Stockholm för att ta del av Apples genomgång på 30 minuter, som i vanlig ordning skedde under lättsamma former.

Jag tog med mig två telefoner, en iPhone 6 och en iPhone 6 Plus från Apple för test och började först med att testa iPhone 6. På kvällen packade jag upp iPhone 6 Plus och genomförde produkttestet som jag också skrev och publicerade. Jag lade telefonen på ett bord, gick och la mig och nästa morgon tog jag med mig telefonen till jobbet. Under hela tiden på väg till jobbet, och även på kontoret, hade jag telefonen i innerfickan på min kavaj. När jag tar upp telefonen för att visa den för en kollega så utbrister kollegan: “men, den ser ju böjd ut!” Mycket riktigt så var den böjd. Inte mycket, men böjd var den.

Detta var under en period då flera publikationer försökte göra sig lustiga över hur lätt det var att böja en iPhone 6 och en iPhone 6 Plus (vilket det inte var, men det stoppade inte några av dem från att försöka ordentligt). Apples representanter skämtade till och om det på genomgången jag hade med dem och försäkrade att telefonerna inte böjdes av att man hade dem i fickan, men samtidigt var och är Apple internt alltid väldigt känsliga för alla former av negativ kritik runt lanseringen av en så viktig produkt som iPhone varför de ofta slår taggarna rakt ut när man skriver något som inte behagar dem. I Sverige har vi som skrivit om Apple alltid varit skonade från det annars obligatoriska klagomålssamtalet från någon PR-människa på Apple som vill ha en negativ artikel struken eller ändrad så kritiken framstår som mildare, och det har alltid varit tack vare kompetent PR-personal i Sverige som haft integritet och kunskap om hur man beter sig mot olika medier här i Sverige.

Det som nu skulle komma att hända visade hur sårbara Apple var, och är, utan den typen av lokal kompetens.

Jag fotograferade telefonen och bilden du ser högst upp i denna artikel skickade jag via e-post till min tillfälliga kontakt hos Apple. Jag hörde inget tillbaka över huvudtaget och därefter skrev jag den artikel som skulle visa sig förstöra min 15 år långa relation med Apple.

Mina webbservrar dukade nästan under för trycket av alla besökare som ville se bilden och läsa artikeln, så de var inte heller så glada.

Det tog inte ens 20 minuter efter att jag publicerat artikeln så ringde telefonen.

En minst sagt upprörd representant för Apple fanns på andra änden av samtalet och i princip skällde ut mig för att jag publicerat bilden utan att prata med Apple först, och undrade “om jag inte visste hur saker och ting fungerade i relationen med Apple?”

De var också upprörda över att jag i testet berättat om mitt möte hos Apple och vad vi pratat om under mötet vilket man inte får göra i Apples värld. De brukar inleda sina möten med orden “this is background information only, guys” vilket betyder att vad de säger på ett sådant möte inte är till för publicering utan som vägledning, påverkan eller något mitt i mellan, något jag alltid ansett vara trams och så gott som alltid struntat i, vilket ytterst sällan lett till någon kritik från Apple.

Jag svarade att jag genomfört ett sedvanligt test, noterat att telefonen böjt sig och förklarade hur jag hanterat telefonen och tillade att jag också skickat bilden till Apples representant, vilket jag inte hade någon som helst skyldighet att göra. Jag upplyste också Apple om att jag inte hade någon som helst skyldighet att låta Apple kontrollera eller styra innehållet i mina artiklar, annat än att påpeka eventuella faktafel.

Inget av mina argument visade sig bita särskilt hårt och samtalet avslutades efter cirka tio minuter.

Jag trodde hela saken var ur världen, men när det var dags för Apple att lansera en ny iMac (om minnet inte sviker) någon månad senare så kom ingen förfrågan om ett testexemplar. Några pressreleaser kom inte heller. Jag tänkte att Apple kanske prioriterade större medier framför mindre som Macpro (vilket har hänt tidigare och inget jag någonsin haft något som helst problem med) och att det skulle komma en förfrågan senare, men ingenting hände. Efter ytterligare en månad skickade jag e-post till Apples europeiske PR-chef Alan Hely, en i övrigt trevlig karl som jag träffat åtskilliga gånger och också varit ute på krogen med, och ställde mig frågande till vad som hände med tanke på att jag under drygt 15 år i princip aldrig blivit exkluderad från några presentationer eller testexemplar.

Hely svarade först att det lät underligt och att jag inte fått någon information och lovade att kolla upp det nästa dag. Svaret jag fick då var betydligt mer formellt och han menade att Apple “kontinuerligt utvärderar vilka medier de vill skicka recensionsexemplar til”l och att Apple skulle höra av sig i framtiden.

Det var drygt två år sedan och sedan dess har jag inte fått testa några nya Mac-datorer eller iOS-enheter.  Jag har skickat förfrågningar till den svenska PR-organisationen men har inte fått några svar på mina brev över huvudtaget. Vad jag förstår från information som nått mig från insidan av Apple så togs beslutet att stryka mig från alla listor och effektivt “svartlista” mig av en chef för iPhone-PR i Apples engelska PR-organisation, en människa jag troligtvis aldrig ens träffat. Någon officiell förklaring på vad som egentligen hände har jag dock aldrig fått, och det lär jag aldrig få heller.

Har du läst så här långt så tror du kanske att den här texten är ett sorts försök att tvinga Apple att svara på mina brev, eller att ni läsare ska tycka synd om mig. Så är det inte i någotdera av fallen.

Vad som däremot är tråkigt är det faktum att jag fortfarande får e-post flera gånger i veckan med frågor huruvida exempelvis den senaste iPad-modellen eller den senaste iMac-modellen är ett bra köp och mitt svar är, tyvärr, allt som oftast “jag har ingen aning. jag har inte testat dem”.

Det har nämligen varit väldigt roligt att ha kunnat hjälpa vad som under Macpro:s existens måste vara runt 1000 personer med köpråd och tips, enbart via e-post. Hur många som använt mina tester som underlag för köp är omöjligt att svara på men av mitt senaste test av Ubiquiti Ac Pro Lite  vet jag att det är åtskilliga personer som köpt antennen efter att ha läst mitt test. Sånt värmer, och den känslan saknar jag fortfarande.

Många undrar fortfarande också varför jag inte publicerar nya tester av Apples hårdvaruprodukter och till er kan jag bara svara: nu vet ni.

Efter att allt detta utspelade sig har jag exempelvis träffat PR-folk hos Microsoft flera gånger och det slog mig varje gång hur trevligt och avslappnat det var – att inte känna sig övervakad och kontrollerad i ett möte och hur Apples PR-organisation jämfört med många andra företags dito framstår som en pubertal tonåring.

Det är ganska skönt att slippa Apple, helt enkelt.

Jag använder fortfarande Apples produkter dagligen, både privat och i jobbet, och i takt med att tiden gått sedan den där dagen för två år sedan har mitt tålamod med Apple som företag och deras produkter blivit allt mindre. Jag använder mer och mer Linux och Windows hemma och den passion och det intresse för Apple som jag hade för kanske 3-4 år sedan är i praktiken helt borta. Delvis är det Apples eget fel då de gradvis slopat produkter som jag tyckt varit intressanta att arbeta med, men det beror nog också på mig själv i och med att jag fått andra intressen och ser på saker och ting på ett annat sätt.

Jag ser fortfarande Apples keynotes men då Tim Cook har lika stor karisma som en tjänsteman på Skatteverket har de inte riktigt samma underhållningsvärde som förr. Slagkraften i Apples nyheter de senaste åren har också stagnerat enormt och om det ska till en bil för att få fart på surret runt Apples varumärke så hoppas jag den kommer innan år 2020, för saker är på väg utför i mina ögon.

Det har helt enkelt visat vara oerhört nyttigt att få distans till Apple och jag rekommenderar de som lever och andas Apple 24 timmar om dygnet att testa lite nya saker.

Med det sagt: jag kommer aldrig använda en telefoni- eller surfplatteprodukt byggd av Samsung. Där går gränsen till och med för mig.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här om hur du hjälper Macpro förbli annonsfri

© 2004 - 2016 Joacim Melin