2016-12-02
Länk

Chefer och ledare

Björn Rietz:

Han sveper in i kontorets kök med en kallpressad grönkålsjuice i näven efter morgonens gympass, medan du tar en kopp kaffe som har stått och surat till sig så länge att du fyller halva koppen med mjölk vars bästföredatum du helst inte vill se.
Stående pratar han på om hur mycket han jobbar och därför måste träna så mycket för att orka och hur “maaagisk” den nyss avslutade fyra månader långa föräldraledigheten var. Den som även innehöll sex veckor på Bali – “så himla skönt för hela familjen att bara få komma i väg och riktigt landa och bara hänga (mellan surflektionerna)”.

Vid lönesamtalet säger han att du är jätteviktig för företaget, en klippa, men tyvärr finns det ju inget utrymme för löneförhöjningar. Han kallar dig och dina kollegor för “bästa gänget” på Facebook när han mountainbikar i Alperna mitt under budgetarbetet. Han kommer att gå långt, det är ni alla övertygade om för he’s got what it takes.

Alla har vi nog haft en sån chef. Min dåvarande chef förklarade vid löneförhandlingen att det var tajt om pengar och erbjöd några hundralappar mer i lön och delade på julfikat några veckor senare ut billiga kopior på en erkänt bra produkt köpta på NetOnNet, samtidigt som han sträckte på sig och berättade stolt om den nya fina leasingbilen han plockat ut åt sig själv på företagets bekostnad.

Han kallade sig chef, vilket nog var tur, för någon ledare var han inte.


Macpro är annonsfri för att göra din läsupplevelse bättre.
Läs mer här

© 2004 - 2017 Joacim Melin