2017-06-13
Krönika

iOS 11 – Nu är det väl evolution på gång?

 

Prolog: Eftersom jag alltid hårdnackat menat att iPad inte är en produkt som lämpar sig för produktion så tänkte jag att det kunde vara intressant med ett annat perspektiv.

Jag bad därför min gode vän och poddkompanjon Fredrik skriva en text om hur han använder iPad för både det ena och det andra och hur han ser på dess framtid efter det som presenterades på WWDC för en vecka sedan.

JM


En vän insåg förvånat att jag har både en Macbook och en iPad pro och undrade hur jag väljer vilken maskin jag gör vilka saker på. Jag svarade att det för många uppgifter blir den som finns närmast till hands, och att Macbooken får passa sig framöver. Det finns nämligen bara två aktiviteter jag uteslutande gör på den: programmering och poddhantering (inspelning och bearbetning). Allt annat gör jag även på iPad, och det mesta föredrar jag att göra där. I grund och botten är det alltså bara ohejdad vana som gör att jag har kvar en gammaldags persondator, för redan idag är jag ganska säker på att jag skulle kunna lösa poddar och programmering på min platta på ett eller annat sätt om jag bara lade energi och kanske lite pengar på saken. Jag håller helt med om Apples vision att iPad kan vara framtidens dator för de allra flesta och för det allra mesta, och en dator man kan få sitt jobb gjort på. Det gäller bara att komma dit, och ganska länge har det känts som att Apple inte gjort mycket mer för den framtiden än att pliktskyldigt uppdatera hårdvaran då och då och idogt intyga att iPad är framtiden. För tydliga och spännande visioner av hur iOS kan utvecklas har man fått se sig om efter andra källor, som Federico Viticcis eminenta och utförliga funderingar.

Fram till WWDC 2017 i alla fall. Apple presenterade iOS 11, en version fullproppad med efterlängtade funktioner och verkar äntligen sätta resurser och mjukvara bakom sina ord. Apple verkar satsa på iPad på allvar igen, och det är egentligen ännu viktigare än de funktioner som släppts. Jag hade som vanligt intalat mig att 2017 skulle vara året jag blev Vuxen och inte slängde in tidiga utvecklarversioner på mina enheter, men givetvis installerade jag den allra första utvecklarversionen av iOS 11 på min iPad pro bara timmar efter keynoten. (Och eftersom den fungerat oväntat bra såhär långt finns det säkert inget större hopp för mig i framtiden heller.)

Hur jag jobbar på iPad

Såhär, till exempel:

iOS är oerhört trevligt att använda med ett blåtandstangentbord, och ihop med ett bra ställ kan man få väldigt bra ergonomi. (Jag använder ett ställ som heter Spidermonkey som jag gillar skarpt.) Jag skriver mycket på min iPad – denna text exempelvis – och även om jag tycker det är på något sätt roligt att skriva på skärmen är jag inte på långa vägar lika snabb där som på ett fysiskt tangentbord.

Det är lätt att tänka sig att man ska behöva lyfta händerna och peka på skärmen stup i kvarten för att få något gjort, men iOS har väldigt bra stöd för tangentbordsgenvägar. En favorit är att helt enkelt hålla nere kommandotangenten någon sekund, då visas nämligen vilka genvägar som finns tillgängliga i den aktuella appen. Safari stödjer till exempel samma grunduppsättning genvägar som på macOS, så kommando-T öppnar en ny flik, kommando-L fokuserar adressfältet, space bläddrar en sida neråt och så vidare. Kommando-H tar dig till hemskärmen, kommando-tabb växlar mellan appar och kommando-mellanslag drar fram Spotlight för både sökning och start av appar.

Vad ger iOS 11 en iPad?

Dra och släpp kan faktiskt sammanfatta de flesta riktigt stora nyheterna i iOS 11. Det har blivit smidigare både att arbeta med flera olika appar och att dela information mellan appar.

Vi kan börja med arbetet med flera appar. Var jag än befinner mig i iOS 11 kan jag med ett snabbt svep uppåt från skärmens nederkant få fram dockan från hemskärmen. Glädjande nog har dockan också fått plats för betydligt fler ikoner än tidigare (av någon outgrundlig anledning rymmer dock inte själva hemskärmen i övrigt fler ikoner än tidigare). Pekar jag på en app i dockan startas den som vanligt, men jag kan också ta en app och dra ut den från dockan för att öppna den. Släpper jag den nära skärmens höger- eller vänsterkant öppnas den i ett nytt flytande läge – tänk bild-i-bild-läget för video – som jag kan dra till höger eller vänster eller svepa ur bild för att stänga. Jag kan också dra till kanten och neråt för att fästa appen och gå in i delad skärm-läge. Precis som tidigare är två appar samtidigt max vad jag får ha igång, men de två apparna är nu betydligt mer jämställda. Tidigare var den vänstra appen – den som var i bild först – ägare av skärmen, men nu går det lika bra att göra den smal, byta ut den genom att släppa en annan app, eller ge appen till höger hela skärmen genom att dra skiljelinjen mellan dem hela vägen till vänster.

Dockan ersätter alltså det tidigare sättet att välja app nummer två, som i korthet gick ut på att man svepte uppåt i all evighet för att hitta den app man var ute efter. Dockan är väldigt mycket smidigare, men vad jag kan se såhär långt inför den faktiskt en ny begränsning i det att jag inte hittar någon mölighet att dra in en app jag inte har i dockan. Kanske kommer det senare, eller är möjligt på något väldigt undanskymt sätt. Jag tror sällan det är något stort problem, men jag tycker det är intressant att det skulle kunna påverka vilka appar jag vill ha i min docka. Kan jag bara välja på dem när jag ska öppna en andra app kommer jag att vilja fylla dockan med troliga “andra-appar” snarare än de jag använder oftast. Jag använder till exempel sällan Meddelanden på iPad, men när jag gör det är det ofta något jag vill skicka eller läsa utan att lämna en annan app. Med iOS 11 är det kanske en given kandidat att lägga i dockan, trots att jag tidigare alltid gömde undan appen i en mapp.

Det var apparna, vidare till det som kanske är huvudrätten: dra och släpp. iOS 11 har försetts med dra och släpp-funktionalitet som är lika kraftfull och – påstår jag – smidigare än vad macOS kan erbjuda. Data – länkar, text, bilder, filer, vad som helst – kan nu dra och släppas direkt mellan appar. Många appar kommer att behöva uppdateras för att utnyttja möjligheterna, men det är både ett enkelt jobb och ett väldigt tydligt mervärde så jag tippar att väldigt många kommer att stödja det redan när iOS 11 släpps. Det går också att göra längre dragoperationer, och det är här jag tycker iOS överglänser macOS. På Mac går det ju att göra ganska långa dragoperationer, tvärs över fönster, skrivbord, ner i mappar och annat, men det är alltid lite av ett äventyr att lyckas utan att råka släppa musknappen och tappa sina filer någonstans på vägen. Ofta föregås dragande och släppande av att jag utför lite städning för att förenkla jobbet. På en iPad med iOS 11 är det lekande lätt att göra långa drag eftersom jag har flera pekdon fingrar och händer att tillgå. Börjar jag dra något med ett finger kan jag med övriga fingrar – främst då andra handen – göra alla vanliga svep, pek och gester utan att riskera att tappa bort det jag drar. Svepa fram dockan och växla appar på skärmen? Absolut. Gå till hemskärmen, växla sida, gå in i en mapp och släppa på en app i mappen? Inga problem. Som grädde på moset kan jag lägga fler filer till mitt drag genom att helt enkelt peka på dem. Så enkelt och smidigt att det känns självklart, på bästa Apple-vis.

Appen Filer knyter ihop säcken genom att … ja, visa och hantera filer. Förutom iCloud drive och “På min iPad” kommer även appar som Dropbox, Onedrive och Google drive att kunna visa sig här och både dela med sig av och ta emot filer.

Det har hänt mycket annat i iOS 11 också, att använda pennan har till exempel blivit mycket trevligare och roligare, men det får vänta till andra texter.

iOS har bara blivit bättre

Jag är väldigt entusiastisk inför många saker Apple gjort med iOS 11 på iPad, men det viktigaste är ändå att Apple visar att de utvecklar plattformen. På många sätt är förändringarna naturlig vidareutveckling av saker som redan funnits, men tillsammans innebär de en större förändring av känslan. Ska man vara riktigt noga har egentligen ingenting hänt som möjliggör helt nya saker för mig, men allt jag gör har blivit flera snäpp smidigare och trevligare, och jag känner för första gången på ett tag att Apple har lika många spännande idéer och är lika sugna på att utveckla plattformen som jag alltid velat att de ska vara. Släpper någon en riktigt bra kodeditor (jag blir inte förvånad om Microsoft är tidigt ute med en version av Visual studio code) och visar mig en skön lösning för att hantera hela poddarbetsflödet (inklusive inspelning med separata spår för mig och andra sidan i diskussionen) är det inte alls säkert att jag är intresserad av att ha en klassisk persondator hemma om ett år eller två.

Fredrik Björeman



© 2018 Omsoc Publishing AB