2017-10-21
Krönika

Ringdans

Min relation till Apple Watch rörelsemål är oväntat komplicerad.

Jag har bara hamnat mer i målgruppen för Apple Watch ju mer träningsklocka och aktivitetsmätare den blivit. När jag till slut köpte min Series 3 var det i första hand för just träning och mätnings skull. I andra hand för nyfikenhet att ha något snyggt och lite praktiskt på armen och i en avlägsen tredje hand för nyfikenhet på en ny teknikpryls möjligheter.

Som klocka under träning gillar jag den klart mer än mina tidigare Garmin Forerunner på alla sätt utom exakt ett: det är mindre smidigt att pausa eller stoppa en aktivitet på Apple Watch än med Garmins tvättäkta fysiska knappar. Jag tyckte mig ha läst att watchOS 4 skulle ha med sig möjligheten att stoppa en aktivitet genom ett tryck på kronan eller knappen, men det verkar än så länge ha varit en feberdröm. Tills vidare får jag väcka skärmen, svepa från vänster till höger och dutta nere till vänster för att stoppa min löprunda. Väck, svep, dutt. Väck, svep, dutt, ofta något försvårat av svettiga händer. Förmodligen den minsta möjliga punkt som överhuvud taget kan mätas, jag märker den nog mest just för att den är så ensam. Uppdatering: Vänliga läsare har påpekat att man kan pausa sin träning genom att trycka på krona och knapp samtidigt. Jag tackar gladast för upplysningen!

Vän av ordning undrar kanske “Batteritiden då?” Den är än så länge ett helt teoretiskt problem. Springer jag någonsin en ultramara igen kommer den förmodligen inte att klara hela sträckan, och för alla distanser jag rimligen ger mig ut på kommer den att klara sig bara den är fulladdad vid start. Hittills har jag aldrig gett mig ut på en maratondistans utan åtminstone så lång förvarning att jag kunnat ladda min klocka först. I vardagligt bruk ger mig batteriet för övrigt snarare två dygn än ett.

Som kanske anas av detta har jag inte köpt Apple Watch i förhoppningen att aktivitetsringarna ska hjälpa mig till ett aktivt liv. Jag håller igång ganska bra även utan klocka. Däremot funderade jag på om klockan kunde leda mig till mer balanserad träning. Apple själva och många som skrivit och pratat om klockan har lyft fram hur ringarna hjälper till att få in mer motion i vardagen och därmed skapa en mer balanserad tillvaro. Själv har jag länge levt i rutinen att träna på något sätt varannan dag, och jag undrade om fokus på daglig aktivitet skulle kunna leda till lugnare och mer balanserad aktivitet för min egen del.

Såhär långt tror jag faktiskt det har blivit just så. Istället för att tänka på tiden, distansen eller intensiteten på passet varannan dag – eller på vad jag ska göra om jag riskerar att missa ett pass – tänker jag på den totala aktiviteten varje dag oavsett om det är löpning, ett pass på gymmet, en långpromenad eller cykelturerna till och från jobbet. Det känns väldigt nyttigt för mig att få siffror på att jag varit aktiv även när det inte blivit ett träningspass noterat. En liten bonus på det hållet är att jag helt slutat använda Funbeat där jag tidigare förde träningsdagbok, och att jag slipper ladda, synka, och packa ned en särskild träningsklocka fram och tillbaka.

Klockan vilar aldrig

Nackdelen är förstås att det aldrig finns några vilodagar, klockan vill att jag ska nå mina mål oavsett tid på året, händelser i kalendern eller sjukdomstillstånd.

Kanske borde jag formulera det som en fråga: är det en nackdel att klockan aldrig ger mig några vilodagar?

Jag vet inte, men jag vet att jag gick igenom ett fascinerande antal faser av irritation, frustration och vresighet första kvällen jag var på väg att missa mitt rörelsemål (vilket mäts i “aktiva kalorier”, alltså energi jag gjort av med när pulsen varit hög). Efter att i vredesmod ha vridit ner rörelsemålet rejält klev jag över någon sorts tröskel, ställde tillbaka rörelsemålet till sitt tidgare läge och rörde på mig nog för att fylla ringen för kvällen. Min inre anarkist är fortfarande lite bitter över att jag låtit mig styras så mycket av någon annans helt påhittade målsättningar, och på många sätt håller resten av mig med henne. Men eftersom jag fortsatt nå målet (oftast helt utan att känna mig styrd av överheten) och de flesta dagar kommit ut betydligt mer än jag gjort utan den motivationen får jag ändå säga att jag tjänat på att följa den linjen.

En del av en balanserad vardag?

Den stora besvikelsen är Apple inte verkar lägga någon tanke på att balansera rörelsemålsättningarna. Den blå ringen för att stå upp är enkel, den gröna ringen för träningsminuter nästan ännu enklare, men den röda rörelseringen måste jag jobba för. Den är inga stora problem dagar då jag aktivt tränar eller dagar jag har anledning att ta långa cykelturer, men dagar då jag inte vill cykla långt eller på annat sätt ta i så att svetten lackar tar det mig ganska många extra promenader för att nå målet. Inget fel i det, men hur hade jag känt om jag inte haft såpass lätt att ta mig tiden för det? Säg att jag hade några timmar bil eller annan pendling varje dag, hade jag då haft tid och lust att ge mig ut på en rask promenad, löprunda eller något annat tidigt på morgonen eller sent på kvällen? Varendaste dag? Jag vet inte, och en stor del av grejen med vanor är ju att man oftast kan hitta tid för dem, men det känns ändå lite avigt.

Ännu mer avigt började det kännas när jag insåg att det inte verkar finnas någon rimlighet i hur målen sätts. Jag har som sagt nått mina mål, men jag har fått jobba lite för det. Det tycker jag verkar precis som den nivå Apple och andra utmålat att klockan siktar på: få dig i rörelse och motivera dig att fortsätta så. Rakt och rättvist, och bevisligen lyckades de träffa rätt med nivån för mig redan från början. Döm då om min förvåning när jag nådde slutet på en vecka och klockan helt kallt föreslog att jag skulle höja mitt rörelsemål med sådär 33%. Jag tänkte glatt screw you hippie och lät målet stå oförändrat, men jag är besviken på att Apple inte tänkt mer på den delen. Ringar och bokföring (för att inte tala om alla prestationer man kan låsa upp) uppmuntrar ju på alla sätt till att uppnå sina mål över tiden och hela tiden, men en konstant ökning av målet utan hänsyn till något annat garanterar ju att man kommer att misslyckas. Och hur många vill att deras träningsklocka ska peppa en hela vägen fram till ett oundvikligt misslyckande?

Det är den sortens dumhet jag förväntar mig från ett företag som Garmin, som lite kan komma undan med det. Dels för att de inte förväntas vara lika bra på mjukvara, dels för att säljer sig mot aktiv och intensiv träning där folk kan tänkas sätta egna och medvetna mål. Men Apple gör ju en klocka som ska peppa folk till ett långsiktigt hälsosamt liv. Det går inte ihop i mitt huvud, nog borde målen en sådan klocka sätter vara gjorda för att folk inte ska träna sönder sig eller oundvikligen misslyckas? Är inte risken rätt stor att många som skaffar klockan i förhoppning att den ska hjälpa dem komma i form blir besvikna och kanske till och med beskyller sig själva när de håller ut och når målen bara för att sedan få ouppnåeliga mål satta åt sig?

Som sagt, jag är kluven. Ringarna får mig att röra mig mer, och jag gillar det mesta i övrigt med att ha och använda klockan, men de ogenomtänkta målsättningarna får mig att hoppas på tydliga förbättringar framöver.

Jag låter mitt mål vara oförändrat och trivs bra med det, tack så mycket.

Av: Fredrik Björeman.



© 2018 Omsoc Publishing AB