2017-10-31
Krönika

Bångstyriga Apple

Apple anno 2017 är ett företag som i dessa dagar, med lanseringen av iPhone X och höga försäljningssiffror för Apple Watch, kan kosta på sig att spänna musklerna lite extra och kanske ge ett finger eller två till etablissemanget. Det är dock lätt att glömma bort att bolaget har problem med flera av sina viktigaste produkter och tjänster. Jag kommer till dessa snart.

Företagets beslut att, åtminstone initialt, vända etablerade medier ryggen när det gäller tester av iPhone X (med Steven Levy på Wired som det lysande undantaget) kan verka både underligt, kaxigt eller rent av chockerande. John Grubers reaktion på Daring Fireball är minst sagt talande där han i praktiken sågar de “Youtubers” som fått tillgång till telefonen (i Apples lokaler, under överseende av Apple ska väl tilläggas) jämns med fotknölarna. Med all rätt, kan man tycka, men Apples byte av strategi när det gäller produkttester av iPhone X kan signalera att bolaget siktar in sig på en ny målgrupp, unga vuxna med mycket pengar, och det enda Apple vill få ut är solskenshistorier och fokus på hur rolig och häftig iPhone X är med animerade bajsemojis och att låsa upp telefonen genom att titta på den. Videorecensionerna som släpptes var pinsamma och underligt lika varandra där det kändes som de följde ett manus, eller snarare, de punkter som Apple tryckt på under sin briefing – det antyder att de som fick “testa” telefonen faktiskt inte hade en jävla aning om vad de höll på med egentligen.
Apples marknadsföringsteam borde skämmas över att ens ha bjudit in dessa “Youtubers” och det är för mig ett mysterium att bolaget väljer att gå den här vägen med den viktigaste iPhone-modellen sedan den första dito släpptes 2007.

Nördarna, entusiasterna och de som bryr sig djupt om vad som sitter under skalet på en ny iPhone är, åtminstone i detta skede, inte intressanta nog för Apple för att medier som skriver för den målgruppen ska tillgång till telefonen. Den målgruppen kommer å andra sidan sannolikt att köpa telefonen ändå.

Det är ändå inte svårt att börja fundera på om Apple vill dölja något – är det nya systemet för upplåsning av telefonen, Face ID, verkligen så bra som Apple gör gällande? De vet ju att etablerade teknikmedier skulle nagelfara denna funktion enormt mycket och kanske hitta brister i den. Dessa etablerade teknikmedier kommer säkerligen att få tag i telefonen ändå genom att helt enkelt köpa den, så om det finns problem kommer de avslöjas förr eller senare men som jag konstaterat tidigare så är Apple oerhört känsliga för kritik och dålig PR när de släpper en ny iPhone, och sannolikt är det inte mindre av den varan när det gäller iPhone X. Kanske har Gruber och andra medier redan fått sina iPhone X-exemplar för test och kanske är det så enkelt att de är belagda med ett embargo innan de får släppa sina recensioner, men om så är fallet är det oerhört underligt att Apple, som tidigare satsat på att så många som möjligt publicerar sina recensioner av nya produkter samtidigt för maximal effekt, väljer att gå den väg de valt att gå nu.

Uppdatering: The Verge med flera har nu publicerat sina första intryck. Det är inte fullvärdiga tester, och Nilay Patel förklarar varför:

This review is going to be a little different, at least initially: Apple gave most reviewers less than 24 hours with the iPhone X before allowing us to talk about it.

Obegripligt att Apple inte lät dem testa telefonerna under en längre tid än så.

Apple Pay och det svaga stödet hos bankerna

Apple Pay är ett område där Apple försöker expandera så snabbt det går. Som Macpro kunde avslöja en vecka innan lanseringen så var Nordea den bank som bolaget valt. Senare visade det sig också att bensinbolaget ST1, med sitt avgiftsfria kreditkort, var en partner till Apple. De som är kunder i Nordea eller ST1 är säkerligen glada över att dessa två företag nu stöttar Apple Pay och det finns en uppsjö av butiker man kan använda Apple Pay i, men man kan samtidigt fundera på varför inte ICA, Circle-K, OKQ8, SEB, Swedbank och en rad andra stora företag och butikskedjor, som alla erbjuder någon form av kreditkort och i många fall också egen bankverksamhet, inte är med. En av de trevligaste faktorerna med Apple Pay är ju att man i teorin kan lämna kreditkortet hemma och gå ut på stan. I praktiken är detta givetvis inte fallet – inte än. I USA är det mer och mer verklighet men i lilla Sverige är det fortfarnade så att du antingen måste ha plastkortet med dig eller leta rätt på en butik som stödjer Apple Pay. Det är helt ohållbart.

Varför Apple ännu inte lanserat i exempelvis Tyskland är för mig helt okänt men det tyska bankväsendet är sannolikt om än mer konservativt och omständigt att ha att göra med än det svenska, och det bådar sannolikt inte gott för Apple.

Macbook Pro och det usla tangentbordet

Tänk dig att du betalat närmare 30000 kronor för en ny 15-tums Macbook Pro. Tänk dig sedan att du några månader senare måste gå till en Apple Store eller en annan auktoriserad serviceverkstad för att få tangentbordet reparerat. Med “reparerat” menar jag att de blåser bort några dammkorn under en eller flera tangenter. Tänk dig sedan att du måste upprepa denna process om, och om och om igen. Kanske funderar du ett ögonblick på om det var så här med din gamla 2015-års modell av 15-tums Macbook Pro, eller så kanske du funderar på om en Lenovo T460S för 10000 kronor har samma problem? Apple har en lång historia av att klanta sig när det gäller den första generationen av en ny produkt. Personligen har jag åkt på detta många gånger – min 12-tums PowerBook G4 var, och är, en av höjdpunkterna i Apples produkthistoria men den hade ett stort problem och det var det faktum att den blev väldigt, väldigt varm under minsta belastning. Köpte man datorn precis när den lanserades så fick man några månader senare, i samband med en uppdatering av Mac OS X, erfara att Apple också insett detta och helt enkelt sänkt gränsvärdena för vid vilka temperaturer som fläkten skulle gå igång och jisses vad den fläkten lät. Det räckte med att öppna en webbsida eller, gud förbjude, lyssna på en låt i iTunes för att fläkten skulle dra igång. Apple förnekade givetvis att datorn hade några problem och jag och andra som köpt den fick antingen uthärda eller lösa det med tredjeparts-hack där man kunde ställa in egna gränsvärden.

Drygt ett år senare var det dags igen – jag slog på stort och köpte min tredje nya Mac, en Power Mac 1,8GHZ, med en tillhörande 20″ Apple Cinema Display. Denna gång skulle första-generationen-spöket härja rejält. Det som hände var att firmwarekoden för denna maskin innehöll en bugg som framkallades av att man spelade video med Quicktime eller om datorn stått i viloläge en stund och sedan “väcktes”. Jag kontaktade Apple som frankt svarade att det inte fanns något sådant problem och att jag skulle lämna in datorn på garanti. Det visade sig snart jag inte var ensam om detta problem – horder av ägare av samma modell postade inlägg på Apples dåvarande supportforum Apple Discussions varvid Apple stängde eller raderade inläggen tämligen omgående.

Maskinen var inne tre gånger på service och inga fel hittades men vid det tredje tillfället pratade jag med en servicetekniker som avslöjade att Apple gått ut med ett mail till alla serviceverkstäder som instruerade dem att vägra ta emot maskiner av min modell med samma symptom då en fix var på väg. En fix dök upp till slut som uppdaterade firmware och problemet verkade vara löst men då jag av en händelse hade prestandatestat min mac när den var ny, och efter att firmwarekoden var pålagd och OS X ominstallerat, såg jag att maskinens frontside bus var nedklockad. Detta innebar i praktiken att jag inte fick den prestanda jag först betalt för och med detta fakta i näven kontaktade jag Apple och fick till svar att det var bara att gilla läget.
Apples tonläge förändrades dock en aning efter att jag började uppmärksamma detta problem på Macpro (andra skrev också om det) och vips så fick jag byta min Power Mac G5 helt gratis mot en ny 1.8Ghz med dubbla processorer och 4GB internminne.

Gemensamt för dessa två händelser är att Apple la ner flera år och massor med pengar på att utveckla vad som helt klart var fantastiska produkter. När dessa produkter fick problem så körde bolaget ner huvudet i sanden istället för att ta ansvar för vad som helt klart var en defekt produkt. Apples historia är full av den här typen av händelser där bolaget antingen slingrat sig tillräckligt länge eller där de till slut tvingats krypa till korset och återkalla mindre delar av en produktserie för att exempelvis byta logikkort.

En annan omskriven produkt från både dåtid och nutid (eftersom Apple fortfarande säljer den) är givetvis Darth Vader-modellen av Mac Pro där det visade sig att så länge du inte faktiskt använder de två grafikkorten till något vettigt så brann de inte upp, ungefär. Apples idé om en enda centraliserad fläkt i ett runt, oerhört snyggt, chassi visade sig vara väldigt sårbar eftersom grafikkortens värmealstrande helt enkelt blev för mycket för kylningen att hantera. Apple höll givetvis tyst om detta och bytte ut grafikkort på garantin i tysthet tills det till slut avslöjades i samband med att företaget meddelande att de arbetade på en ny modell av Mac Pro med ett helt omdesignat chassi.

Vad har då detta att göra med 2016 års modell av Macbook Pro? Givetvis detta: Apple skulle i det här läget ta sitt ansvar och återkalla alla Macbook Pro-modeller med det usla tangentbordet och byta ut det mot ett tangentbord som fungerar eller, om det inte går, betala tillbaka pengarna till kunderna eller erbjuda dem utbytesmodeller. Apple kommer givetvis inte göra någotdera eftersom Apple aldrig gör något fel, åtminstone erkänner de inte detta särskilt ofta. Istället kommer de försökskaniner som köpt denna första generations Macbook Pro (och även lilla Macbook) att få leva med detta långt efter att deras garantitid gått ut på datorerna, och att byta en så kallad “topcase” på en 2016 års Macbook Pro kostar många tusenlappar. I fallen med både Darth Vader-modellen av Mac Pro och den senaste generationens Macbook Pro och Macbook så har designen fått styra mekaniken, inte tvärt-om. När teknik och design gick hand i hand fick vi produkter som tower-modellen av Mac Pro som var och är helt skottsäkra

Vi betalar Apple stora pengar för deras produkter, och de är fortfarande världens mest lönsamma företag, men tro inte för ett ögonblick att de alltid har ditt, kundens, bästa i åtanke i första hand. Apples viktigaste mål är att tjäna pengar och de kommer göra precis allt för att lyckas med just det. Apples PR- och marknadsföringsmaskineri är fantastiskt duktiga på att få folk att titta åt en annat håll så vi, åtminstone tillräckligt länge för att köpa nästa nyhet från dem, glömmer bort att bolaget var och är väldigt bra på att skapa problem för sina kunder som de sedan inte tar ansvar för.



© 2018 Omsoc Publishing AB